I skuggan av coronapandemin forsätter polarisarna att smälta. Foto: Melissa Bradley, Unsplash

Krönika

Klimatkrisen tar inte paus under pandemin

Vi befinner oss i en kris, en pandemi och en vardag med många livsomställningar. Covid-19 kräver åtgärder för att samhällen ska kunna hålla huvudet över ytan, men behovet av krishantering stannar dessvärre inte där. En kris tar inte paus, trots att vi är upptagna med en annan.

Vi befinner oss i en kris, en pandemi och en vardag med många livsomställningar. Covid-19 kräver åtgärder för att samhällen ska kunna hålla huvudet över ytan, men behovet av krishantering stannar dessvärre inte där. En kris tar inte paus, trots att vi är upptagna med en annan.

Klimatkrisen är fortfarande närvarande och akut. Enligt Röda Korsets och Röda Halvmånens rapport World Disasters Report 2020 har väder- och klimatrelaterade katastrofer skördat fler än 410 000 liv under det senaste decenniet. Under de sex första månaderna av coronapandemin (beräknat från mars) skedde över 100 katastrofer som påverkade fler än 50 miljoner människor. Uppmaningen i rapporten är tydlig – vi måste agera nu.

Under en pågående pandemi kan det tyckas förhastat att dra lärdomar från situationen. Jag menar dock att det finns erfarenheter och kunskaper att ta fasta på i klimatarbetet. Efter att ha sett hur världen har hanterat pandemin är det tydligt att kriser måste bemötas av en enad front. 

Det finns otaliga exempel på hur krishanteringen har splittrat länder. Splittringen ger sig exempelvis till känna i den världsomspännande debatten om ansiktsmaskens vara eller icke-vara, där sanningshalten i forskningen blir en vattendelare. Den slår även in en kil mellan människor genom politiska beslut med orättvisa utfall, som distributionen av ekonomiska stödpaket till bönder i USA. Krisåtgärdernas segregerande effekt gör sig också påmind i Bulgarien, där det upprättades gränskontroller runt romska bosättningar för att förhindra smittspridning. 

Coronapandemin erbjuder kunskap om fallgropar som det mänskliga beteendet ofta skapar i krissituationer. Krisen visar hur benägna vi är att vara misstänksamma, ignorera vissa samhällsgruppers behov och förlita oss på fördomsfulla förklaringar baserade på exempelvis etnicitet.

Att samtliga samhällsgrupper måste få känna sig hörda när det fattas politiska beslut om krisåtgärder adresseras även i rapporten. I den lyfts vikten av deltagande och inkludering av minoritetsgrupper och lokalsamhällen i beslutsprocesserna till diverse klimatprogram och insatser. Motståndet riskerar annars att växa sig stort, som med De gula västarna-demonstrationerna i Frankrike och protester mot skatter på plastpåsar runt om i världen.

Alla kan omöjligt bli nöjda med satsningarna på klimatet, men att odla känslan av rättvisa och hänsyn är viktigt. För att inte stå handfallna inför klimatkrisen måste vi använda kunskapen vi får från pandemin – alla måste vara med på tåget mot en välmående planet.

 

Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Är det något i artikeln som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: