Digital utveckling lyfts fram alltmer som ett effektivt sätt att hantera pandemin. I synnerhet inom det internationella utvecklingssamarbetet. Men en icke-inkluderande omställning riskerar att öka marginaliserade gruppers digitala utanförskap.
Coronapandemin har pågått i drygt ett halvår med långtgående globala restriktioner. Det är tydligt att tillgång till teknik, i synnerhet internetuppkoppling, är avgörande för hur människor kan hantera pandemin och ställa om. Genom digital skolundervisning hemifrån, och hantering av allt från konferenser till vårdkontakter genom videomöten, har tekniken lindrat pandemins effekter för miljontals människor.
Utvecklingen är beroende av digitalisering: omställningen från analogt till digitalt. Däremot är digitalisering varken universellt eller jämlikt. Världsbanken, tillsammans med flera internationella organisationer, påpekar i rapporten Covid-19 Crisis Response att nära hälften av världens befolkning saknar tillgång till internet vilket gör dem mer utsatta för pandemins följder. Den relativt smidiga övergången till distansarbete som många svenskar har erfarit är långt ifrån ett alternativ för alla.
Digitala reformer kan skapa nya möjligheter
De ekonomiska och sociala effekterna av pandemin har tydligt visat hur beroende vi är av teknik. Enligt en rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om det ekonomiska läget i Sydamerika och Stillahavsregionen, kan pandemin bli startpunkten för digitala reformer som har dröjt alltför länge. I de hårt drabbade regionerna har framförallt låginkomsttagare och marginaliserade grupper utan sociala skyddsnät drabbats extra hårt av pandemin. Genom omställning till digitala system, arbetssätt och utökad användning kan möjligheter öppnas för nyetablering av företag, utbildning och arbetstillfällen, enligt rapporten.
Sämre läge för marginaliserade grupper
Den digitala utvecklingen bygger på att många människor har möjlighet att koppla upp sig på nätet. De som saknar tillgång till digitala verktyg är redan exkluderade. En fortsatt utveckling gynnar främst de som redan är uppkopplade – med följden att de utan blir ännu mer exkluderade. Det finns dessutom ett jämställdhetsproblem. Som den amerikanska biståndsmyndigheten USAID hänvisar till i sin digitala strategi för covid-19, har män i högre grad tillgång till internet än kvinnor. Kvinnors digitala exkludering och socioekonomiska kostnader kopplade till att inte använda internet riskerar att öka om jämställd tillgång till nya tjänster inte kan garanteras.
Dessutom kan oreglerad digitalisering begränsa människors rörelse- och yttrandefrihet genom hot och trakasserier – även här med större belastning på kvinnor,enligt USAID. Digitaliseringen är heller inte problemfri för ett uppkopplat land som Sverige. I Dagens Nyheters artikelserie om Sveriges seniorer skriver Ida Yttergren om svårigheten för många äldre att hänga med när samhällsfunktioner, likt vårdkontakter, blir digitala.
Internationella partnerskap en bra väg framåt
Den globala utvecklingen pekar på behovet av digitalisering i flera sektorer. För miljontals människor blir tekniken oumbärlig samtidigt som tekniken kan orsaka nya hinder för andra. Internationella strategier för att hantera följderna av pandemin behöver analysera hur omställningen till ett digitalt samhälle påverkar olika människor. Sverige har goda kunskaper från internationella partnerskap för hållbar digital utveckling, exempelvis Sidas delaktighet i skapandet av Digital Impact Alliance. Inkluderande, hållbar digital utveckling kan motverka växande ojämlikheter. Uteblivna satsningar och bristfällig förståelse för digital utveckling kan istället förvärra befintliga ojämlikheter, både i Sverige och internationellt.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se