I takt med den gröna omställningen och den ökade produktionen av elbilar hungrar världen efter “det vita guldet” – litium. Latinamerika kan bli en geopolitisk projektionsyta när ekonomiska stormakter slåss om tillgången till litium, och detta kan få konsekvenser för både miljön och människor.
Litium är ett av framtidens mest värdefulla ämnen och huvudingrediensen i tillverkningen av litiumjonbatterier, som bland annat används till elbilar och datorer. Världens största litiumreserver finns i Latinamerika, vid den så kallade litiumtriangeln som sträcker sig över Argentina, Bolivia och Chile. Det är ett värdefullt område som genererar ungefär 60 500 USD per ton av mineralen.
En krävande tillverkningsprocess
Litiumtriangeln består av vidsträckta saltslätter. Under utvinningen borras litiumhaltiga saltlösningar fram från underjordiska saltsjöar upp till ytan för att avdunsta. Mellan 12 och 18 månader senare är filtreringen klar och litium kan utvinnas för att sedan användas i tillverkningen av litiumjonbatterier.
Brytningen kan vara både energi- och tidskrävande, beroende på områdets natur. Elin Doverborg arbetade tidigare med geopolitisk analys på Consilio konsultbyrå, och har Latinamerika som huvudintresse.
– Det krävs stora mängder vatten för att utvinna litium, förklarar Elin Doverborg.
Runt 2,2 miljoner liter vatten behövs för att utvinna ett ton litium – en process som påverkar grundvattenkällor i brytningsområdet. Detta är något som skapar oro hos de urfolksgrupper som bor i närheten.
Urfolksgruppers rättigheter försummas
Många urfolksgrupper längs litiumtriangeln lever redan i ekonomisk utsatthet och är beroende av vattenkällorna för sin överlevnad. I Argentina protesterar urfolksgrupper mot att litiumutvinningen förstör markområdena de lever på och använder för boskapsuppfödning. Deras situation kompliceras ytterligare av att många av dem inte har någon juridisk äganderätt till den mark de har bott på i århundraden.
Flera urfolksgrupper upplever även att deras rättigheter, liksom bestämmanderätt över markens användning, negligeras i och med att företag etablerar sig för att utvinna litium.
– Det finns potential för verksamheter att bidra till ekonomin och social hållbarhet, genom till exempel arbetstillfällen. Men inrikespolitiska svårigheter, såsom socioekonomiska problem, social orättvisa och korruption försvårar situationen, förklarar Elin Doverborg.
Latinamerika kan bli en geopolitisk projektionsyta
Salar de Uyuni, “saltöknen”, uppe på Bolivias höglandsplatå – ett område lika stort som Hawaii – utgör omkring 50 procent av världens litiumreserver. Men den naturresursrika nationen saknar tillräckligt med eget kapital, infrastruktur och teknologi för att ta vara på sitt förråd av vitt guld. Detta gör landet beroende av utländska investerare.
I januari 2023 skrev den bolivianska regeringen under ett avtal om en miljard USD med tre kinesiska företag som ska exploatera landets litiumtillgångar. Bolivia blir det tredje landet i triangeln, efter Chile och Argentina, där Kina utvinner sitt litium.
– En nyligen publicerad studie visar att Kina kontrollerar ungefär två tredjedelar av förädlingsprocesserna i litiumutvinningen i Latinamerika, vilket är intressant ur ett geopolitiskt perspektiv, säger Elin Doverborg.
Hon beskriver Kina som en dominant aktör vars inflytande över kontinenten blir allt större. Elin Doverborg tror att Latinamerika riskerar att bli en geopolitisk projektionsyta för stora globala aktörers ekonomiska och strategiska intressen.
– Man kommer slåss om resurserna. Kina har redan köpt in sig i stora delar av infrastrukturen och olika affärsområden, och etablerar frihandelsavtal med individuella länder i Latinamerika, förklarar Elin Doverborg.
