Ingen fattigdom? Låt oss börja med ingen korruption!

1,3 miljarder. Det är antalet människor som idag beräknas leva i multidimensionell fattigdom (utöver ekonomisk fattigdom även brist på frihet, inflytande, hälsa, utbildning och säkerhet). Hälften är barn under 18 år. Även om framsteg har gjorts återstår stora steg för att mål ett i Agenda 2030 – ingen fattigdom – ska vara uppfyllt när vi går in i nästa decennium. Dessa steg kommer inte kunna tas utan att frågan om att motverka korruption lyfts högre på hållbarhetsagendan.

Korruption är inget enhetligt definierat begrepp men med begreppet menas ofta missbruk av maktposition för att skapa sig egna fördelar. En tjänsteman som tar emot en muta för att fatta ett visst beslut omfattas av begreppet. Korrupta ageranden behöver dock inte innefatta mutor. Även den tjänsteman som skräddarsyr en kravspecifikation i en upphandling till fördel för sin svågers bolag gör sig skyldig till korruption.

Oavsett definition medför korruption att sakligheten och objektiviteten i de system och beslutsprocesser som ska finnas i samhället sätts ur spel. Som en följd urholkas den tillit som är så nödvändig för att samhällen ska fungera.

Korruption och fattigdom går hand i hand

Forskning visar att korruption och fattigdom går hand i hand. Enbart i ekonomiska termer beräknas 35 000 miljarder kronor årligen gå förlorade från samhället till följd av korruption. Denna summa kan ställas i relation till studier som indikerar att det finansiella gapet för att uppnå Agenda 2030 är omkring 25 000 miljarder kronor årligen. Summan kan också ställas i relation till de 1,3 miljarder personer som beräknas leva i fattigdom.

De 35 000 miljarderna innefattar dels uteblivna skatteintäkter till följd av icke-fungerande skattesystem, dels pengar som går till att berika de redan rika, på bekostnad av de som har det sämst ställt. Korruption slår också kontinuerligt hårdast mot de svagaste i samhället.

Världsbanken har påtalat att fattiga hushåll ofta tvingas betala högre belopp i mutor än hushåll med högre inkomster och i vissa länder är risken för att betala mutor tre gånger högre för fattiga hushåll. När mutor blir förutsättningen för att komma åt de grundläggande tjänster som är nödvändiga för alla i ett samhälle – däribland vatten, sjukvård och utbildning – skapas system som håller kvar individer i fattigdom. Hårdast drabbas kvinnor och barn.

Sambandet mellan grad av korruption och ekonomisk utveckling i ett land är starkt. Flera studier visar att ju fler i en befolkning som anger att de behövt betala mutor, desto lägre är utvecklingsgraden och desto högre är andelen fattiga. Graden av korruption samvarierar också med bland annat förhöjd barn- och mödradödlighet, bristande tillgång till hygien- och sanitetsresurser samt mindre andel barn med skolexamen. Den bristande utvecklingen förstärks av att länder med hög grad av korruption ofta blir utan investeringsstöd samt att utvecklingsbiståndet påverkas negativt.

Blir inte bättre

Korruption är notoriskt svårt att mäta, men Transparency Internationals årliga korruptionsperceptionsindex ger ändå en viss indikation om dess relativa utbredning. Indexet graderar 180 länder utifrån uppfattad grad av korruption inom den offentliga sektorn och länderna ges en poäng mellan 0 till 100. Ju högre poäng, desto lägre korruptionsnivå.

I det senast publicerade indexet för år 2019 var genomsnittspoängen 43 poäng, och över två tredjedelar av länderna fick en poäng understigande 50. Det är i sig ett oroande resultat. Men än mer oroväckande är att denna bild inte tycks förändras. Av organisationens pressmeddelande vid lanseringen av 2019 års index framgår att jämfört med 2012 har endast 22 länder förbättrat sin placering, medan 21 länder har försämrat sig. I övrigt står det still.

Trots att Världsbankens dåvarande chef 1995 förklarade krig mot korruption – och att banken sedermera, och fortfarande, förklarat korruption som det största hindret för social och ekonomisk utveckling – tenderar vikten av korruptionsbekämpning att komma i skymundan i hållbarhetsdiskussionerna. Detta trots att vi har kunskap som tydligt visar att korruption underminerar förutsättningarna för vart och ett av de sjutton målen i Agenda 2030. Det faktum att ”väsentligt minska alla former av mutor och korruption” utgör ett delmål, 16.5, istället för ett eget mål i Agenda 2030 kan ses som ett exempel på det.

Ett annat exempel är FN:s initiativ Global Compact som syftar till att företagen ska ta ansvar för mänskliga rättigheter, miljö och global utveckling. De tio principerna som företagen skulle förhålla sig till var först nio. Antikorruption blev den tioende principen först två år efter antagandet av Global Compact.

Med den korta tid som återstår fram till 2030 måste mer fokus läggas på att hantera den stora korruptionsproblematik som finns världen över, inte minst för de 1,3 miljarder som beräknas leva i fattigdom. Här räcker det inte att se på antikorruption som ett delmål, utan vikten av korruptionsbekämpning måste lyftas högre. ”Ingen korruption” bör betraktas som mål 0 i Agenda 2030. Annars riskeras ansträngningarna med de övriga målen att undermineras.

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se