Flickdagen skapade debatt om svensk jämställdhetspolitik

FN:s internationella flickdag den 11 oktober väcker funderingar och reflektion från flera håll. Öronmärkt bistånd eller inte, och Sveriges ansvar i att stå upp för flickors och kvinnors rättigheter har stått i fokus i svensk media under den senaste veckan.

Nästkommande regering måste fortsätta arbeta för en utrikespolitik med jämställdhet i fokus, särskilt i tider då flera bakslag mot jämställdhet dokumenterats på flera platser i världen, skriver Mariann Eriksson från barnrättsorganisationen Plan International i en debatt artikel i Aftonbladet. Eriksson vill se en högre växel i arbetet för jämställdhet för att ”undanröja de hinder som står i vägen för flickor – och i förlängningen för världen i stort”.

Socialdemokraten Anders Österberg delar Erikssons tankar kring fortsatt svenskt jämställdhetsarbete och poängterar att Sverige fört en modig feministisk utrikespolitik som bland annat bidragit till att driva frågor kring kvinnor, fred och säkerhet i FN:s säkerhetsråd samt ökat arbete inom sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Detta i en tid då ”en högerkonservativ Trumpadministration vill stoppa kvinnors rätt till abort genom minskat bistånd till de organisationer som stödjer det. Eller när sverigedemokrater vill inskränka i aborträtten”.

Cecilia Chatterjee-Martinsen, generalsekreterare på WaterAid Sverige, skriver i OmVärlden att olika organisationer, departement och myndigheter måste börja arbeta gemensamt och förstå att de globala utvecklingsmålen hänger ihop. Att satsa på mål 6, rent vatten och sanitet, menar hon är en ”grundläggande förutsättning för jämställdhet, utbildning, SRHR, universell sjukvård och fattigdomsbekämpning”.

I Tanzania nekas gravida flickor utbildning vilket tvingar dessa flickor att välja mellan att genomföra farliga och illegala aborter för att få fortsätta skolan eller att förlora utbildningsmöjligheten, skriver Jenny Sonesson i en ledarkrönika i Göteborgs-Posten. Sonesson ställer sig kritisk till att Sverige ger icke-öronmärkt bistånd till Tanzania trots att den tanzaniska regeringen kränker flickor och kvinnors mänskliga rättigheter i landet.

I veckan publicerades rapporten ”Budget Support, Poverty and Corruption: A review of the Evidence” av Geske Dijkstras där hon studerar effektiviteten kring icke-öronmärkt bistånd. I en debattartikel i Dagens Nyheter skriver hon att ”Resultaten är slående. Budgetstöd har varit ett mycket effektivt instrument för att bekämpa fattigdom”. Dijkstras kommer fram till, i motsats till Sonessons uppfattning kring icke-öronmärkt bistånd, att det ”bidragit till att fler går i skolan, att jämställdheten har ökat vad gäller tillgång till grundskoleutbildning och att tillgången till hälso- och sjukvård, samt vatten och sanitet har förbättrats”.