Maria Hernandéz deltar i den fredliga motståndsrörelsen i Mikroregionen Ixquisis i Guatemala. Foto: Maria Hernandéz.

Gästanalys

Fler våldsattacker hindrar inte kvinnliga människorättsförsvarare i Guatemala

Kvinnliga människorättsförsvarares arbete i Guatemala är grundläggande för den sociala förändringen i landet, enligt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Trots den viktiga roll i samhället som kvinnor och kvinnliga människorättsförsvarare spelar i landet så har deras situation blivit allt mer riskfylld. Det skriver fredsobservatören Emil Wenlöf i en analys på Utvecklingsmagasinet.

Under det första halvåret av 2021 nådde antalet hatbaserade mord på kvinnor och flickor begångna av män i Guatemala nya nivåer – 395 mord, jämfört med 332 under samma period 2020. Detta innebär en ökning på 18.9 procent, enligt statistik från Guatemalas Ombudsman för Mänskliga Rättigheter.

Den guatemalanska människorättsorganisationen UDEFEGUA, som för statistik över attacker mot människorättsförsvarare och civilsamhällsorganisationer i Guatemala, har också belyst att det gångna halvåret har varit en av de mest våldsamma perioderna sedan de började registrera attacker för drygt 20 år sedan. Hittills i år har 551 attacker mot människorättsförsvarare och civilsamhällsorganisationer dokumenterats. 232 av dem, alltså 34 procent, var riktade mot kvinnliga människorättsförsvarare.

Samtidigt belyste UDEFEGUA i sin årsrapport från 2020 att kvinnligt deltagande i gräsrotsorganisationer har ökat markant de senaste åren. Det har lett till ökade attacker mot specifikt kvinnliga människorättsförsvarare, som idag är några av de mest utsatta försvarare av mänskliga rättigheterna i Guatemala.

Rösterna från de kvinnliga människorättsförsvararna

Maria Hernandez, Domitila Diaz och Angelica Choc är tre kvinnliga människorättsförsvarare i Guatemala som på olika sätt har levt under hot och strukturellt våld. De har alla haft internationell medföljning av fredsobservatörer från Kristna Fredsrörelsen under de senaste tio åren. Kristna fredsrörelsen har varit verksam i landet i över 20 år. Det stöd som observatörerna ger ska öka handlingsutrymmet för människorättsförsvarare och människorättsorganisationer.

– Tidigare lyssnade ingen någonsin på oss kvinnor när vi uttryckte vår oro eller problemen vi upplevde. Nu har det förändrats, nu vet vi att våra röster blir hörda, säger Maria Hernandez.

Hon reflekterar över vad hennes delaktighet har gett henne och de andra kvinnorna som deltar i mikroregionen Ixquisis fredliga motståndsrörelse, där de protesterar mot byggandet av tre vattenkraftverk.

– Vi har precis börjat denna kamp och vi tänker inte sluta, vi har alltid sagt att vi kommer fortsätta oavsett vad, fortsätter hon.

För flera kvinnliga människorättsförsvarare så innebär engagemanget inte bara delaktighet i organisationer eller gräsrotsrörelser, utan också ett nytt sätt att verka som kvinna i samhället och i det dagliga livet.

– ”Vi kvinnor ställer oss upp för att säga ”stopp”, för det är vi som lider med våra barn, i våra hem och i våra samhällen, säger Angelica Choc, människorättsförsvarare från urfolksgruppen Maya Q’eqchi‘, som lever i den nordöstra delen av Guatemala.

Angelica Choc är tacksam över att hon har involverats i kampen för mark och landrättigheter, för det har också gett henne trygghet och stolthet i sin roll och styrka att fortsätta kräva rättvisa. Hon känner också en stolthet över att vara urfolkskvinna eftersom inte alla urfolkskvinnor blir hörda – majoriteten utesluts från samhället och rättssystemet.

– Som försvarare är mitt jobb och mitt ansvar att säkerställa rättigheter för andra utsatta kvinnor, vars röster inte hörs. De behöver mig för att arbeta för dem, för att kämpa för dem, för att kämpa tillsammans, säger hon.

Både pandemin och tropiska stormar under 2020 har slagit hårt mot människor i Guatemala – särskilt mot kvinnorna. Foto: Canva.
Pandemin och tropiska stormar försvårar kvinnornas situation

Trots det ökade kvinnliga deltagandet i det civila samhället, så har kvinnornas situation begränsats under de senaste åren. Covid-19-pandemin har lamslagit Guatemala sedan våren 2020, och de tropiska stormarna som drog över landet i november samma år skapade stora skador och försvårade levnadssituationen för många människor.

Enligt Maria Hernández har pandemin satt sina spår när det gäller antalet kvinnor som deltar aktivt i rörelsen. De stora avstånden mellan samhällena och de förändrade livsvillkoren gör det svårt att få tid att samlas.

– För närvarande begränsar pandemin oss när det gäller att utföra många av våra aktiviteter och det har också i hög grad påverkat vår situation som kvinnor. Nu kan vi till exempel inte träffas och det har påverkat oss på olika sätt, säger Maria Hernández.

Domitila Diaz är koordinator för en av de lokala organisationerna för människorättsförsvarare i byn Capucal Chaguiton i delstaten Zacapa i östra Guatemala. Området är drabbat av stora sociala klyftor, höga nivåer av undernäring och markkonflikter med företag inom gruv- och jordbruksindustrin.

Domitilia Diaz har nio barn och understryker att hennes deltagande för sina rättigheter har skapat bättre förutsättningar för hennes barns utbildning. Hon berättar att dessa förutsättningar nu har påverkats i och med instängningen. När pandemin kom stängdes skolorna vilket har lagt över ett stort ansvar på föräldrarna, och framför allt på kvinnorna, att stödja barnen i deras undervisning.

Angélica Choc, som bor i ett av departementen som drabbades värst av orkanerna Eta och Iota, påpekar att pandemin, den nationella nedstängningen och stormarna hade en stark inverkan på kvinnors ekonomiska självständighet. Men hon och kvinnor i hennes by gick samman och stöttade varandra, och genom att arbeta tillsammans i de gemensamma odlingslotterna kunde de ta sig igenom svårigheterna.

– Det var en stor minskning av vår inkomst, i och med stängningen av marknaden, men vi kunde överleva på det lilla vi hade i våra hem. Vi lär oss att leva med det här viruset och vi lär oss att skydda oss själva.

I de kvinnliga människorättsförsvararnas berättelser framträder kvinnorna som förändringsaktörer och fredsbringare. De vittnar om deras övertygelse om att vägen för att uppnå ett mer rättvist och demokratiskt samhälle är att höja rösten och genom fredliga aktioner stå upp för sina rättigheter.

Alla tre insisterar på att de inte kommer att sluta kämpa för sina rättigheter, trots det motstånd, våld och de svårigheter de möter. Hoppet lever om att ännu fler kvinnor kommer ansluta sig för att fortsätta driva en positiv förändring i Guatemala.

Detta är en gästanalys. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: