EU överens om migrationspakt – under det svenska ordförandeskapet

Båten som kapsejsade utanför Greklands kust i mitten av juni bar på långt fler människor än den hade kapacitet för. Den lämnade en hamn i Libyen med siktet mot Italien. Över 600 personer, vuxna och barn, befaras ha omkommit, vilket gör incidenten till en av Europas värsta migrationsrelaterade olyckor någonsin. Det finns ännu inga exakta siffror på hur många som omkom i olyckan och familjer är desperata efter information om saknade anhöriga.

– Myndigheter letar efter deras kroppar i havet. De letar på sjukhusen, de letar bland döda kroppar och bland de överlevande, sa Kassam Abozeed till BBC, vars fru och svåger befann sig på båten.

Samtidigt har det svenska ordförandeskapet i EU:s ministerråd nått sitt slut. I början av juni kom medlemsländerna överens om essentiella delar i den nya migrations- och asylpakten, som föreslogs av EU-kommissionen 2020. Pakten rör bland annat asylprocessen och hur lång tid en asylansökan får ta. Asyltrycket ska lättas genom fler prövningar av asylansökningar vid EU:s yttre gränser. Länder som Grekland och Italien påverkas alltså märkbart av denna pakt. Pakten innefattar också en ny solidaritetsprincip, vilken innebär att medlemsländerna antingen mottar ett visst antal asylsökande eller betalar in till en gemensam fond.

Som ordförandeland under det första halvåret av 2023 har Sverige lett flera möten och diskussioner om migration- och asylfrågor.

– EU har länge plågats av dess brist på migrationspolitik. Jag gläds av att det svenska ordförandeskapet har fullbordat dessa svåra förhandlingar, säger Maria Malmer Stenergard (M), Sveriges migrationsminister.

”Ett historiskt tillfälle”

Flyktingkrisen 2015 blev en väckarklocka för EU:s migrationspolitik. Bara under de första tre månaderna under 2015 förlorade 479 flyktingar sina liv i färden över Medelhavet. Samtidigt fortsatte allt fler att söka sig till Europa från konfliktdrabbade områden i hopp om säkerhet och skydd. Ungefär fem miljoner människor hade i slutet av 2016 nått Europas gränser. EU-institutionerna och unionens medlemsländer har sedan kulmen av krisen intensifierat arbetet för en “effektiv, humanitär och säker migrationspolitik”.

Kommissionen lade 2016 fram ett paket med förslag till förbättringar i lagstiftningen om migrations- och asylfrågor. Men då lyckades inte medlemsländerna nå en överenskommelse om ansvaret för flyktingarna, som fortsatte anlända till Europas yttre gränser.

Svenska aktörer involverade i förhandlingarna som avslutades i juni i år ser överenskommelsen som en indikation på att osämja i det europeiska migrationssamarbetet nu ligger i det förflutna.

– Det är ett historiskt tillfälle att värdesätta att tillit och samarbete är tillbaka i ministerrådet när det gäller migration, sade EU:s migrationskommissionär och tidigare S-politikern Ylva Johansson.

Inte en självklar framgångssaga för den nya pakten

Men det var det inte alla medlemsländer som ställde sig bakom uppgörelsen. Bland annat Bulgarien och Malta lade ned sina röster, medan Ungern och Polen röstade emot. Anledningarna till nedröstandet ska ha varit missnöje med paktens solidaritetsprincip och frustration över hur överenskommelsen beslutats.

Också i Europaparlamentet finns det röster som ifrågasätter migrations- och asylpakten. Europaparlamentarikern Malin Björk (V) menar att regeringar bestående av höger- och extremhögerpartier är det främsta hindret för överenskommelser om och lösningar för mottagandet av asylsökande. Hon säger också att den nya uppgörelsen kommer innebära att mycket av “det dåliga vi ser i dag” kommer bli EU-lag.

– Länder som Italien, Spanien och Grekland kommer även fortsättningsvis att få ta det stora ansvaret för mottagandet, och människosmugglingen och döden på Medelhavet kommer inte att upphöra, eftersom vi har slagit in på en bana som bara befäster mycket av det dåliga vi ser av dagens flyktingpolitik, skriver Björk i en kommentar till Utvecklingsmagasinet på frågan om EU:s framtida migrationspolitik.

Statsvetaren: Finns en makt i ordförandeskapet

Sveriges migrationsminister Malmer Stenergard tillskriver till stor del fullbordandet av förhandlingar i migrations- och asylpakten till det svenska ordförandeskapet. Kritiker menar däremot att vara ordförandeland i EU:s ministerråd är symboliskt.

– Sverige har i sin roll inte mer beslutanderätt än andra medlemsstater; principen är fortfarande att de politiska besluten fattas enhälligt, skriver Sverre Haukeland i Vestmanlands Läns Tidning.

Louise Bengtsson, forskare i statsvetenskap, hävdar att det finns en betydande funktion att spela för landet som innehar ordföranderollen.

– Det finns helt klart en makt som agendasättare och som medlare för man håller ju i pennan, konstaterar hon i en intervju med Utvecklingsmagasinet.

Bengtsson belyser dock att detta ordförandeskap skiljer sig från Sveriges tidigare ordförandeskap 2009, då Sverige samtidigt satt som ordförande i Europeiska rådet. Det var innan EU tillsatte en högrepresentant för utrikesfrågor och Lissabonfördraget trädde i kraft i först i slutet av ordförandeskapet. Hon menar att de här faktorerna har minskat vikten av rollen.

– Det är en utmaning att vara ordförande för det handlar om att föra EU:s agenda framåt och att få till överenskommelser med medlemsstater och även med parlamentet i vissa fall. (…) Men jag tycker det är ett tillfälle att vara på, säger Bengtsson.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se