Efter att en diplomatisk dispyt blossat upp mellan Belgien och Rwanda kan rwandier som vill besöka Sverige inte längre kan ansöka om visum i Kigali. Istället måste de söka sig till grannlandet Kenya. Men svårigheterna för rwandier att besöka Schengenområdet stannar inte där. Björn Sundeby, ordförande för ett IST Group med verksamhet i Rwanda, har noterat att egen och partnerföretags personal inte längre får sina visum beviljade. Anledningen? Belgien ska ha blockerat viseringarna.
För många europeiska företag verksamma i Afrika – är personalutbyten avgörande. Afrikas största tillgång är dess ungdom, och när unga yrkesverksamma anställda av europeiska företag får resa, lära sig av kollegor i Europa och återvända med nya insikter, gynnas båda sidor.
Men Belgiens praktik att blockera Schengen-visumansökningar från rwandier – även när de inte planerar att resa till Belgien – sänder en djupt oroande signal. Att rikta in sig på vanliga rwandiska medborgare under förevändningen visumkontroll är inte bara kortsiktigt, det fläckar också Europas samlade trovärdighet. Belgien kan inte tillåtas ensidigt bestämma vem som får ha kontakt med resten av Europa.
Maria Malmer Stenergard, Sveriges utrikesminister, uttryckte det bäst i sitt tal under Afrika-dagen den 27 maj 2025 i Stockholm:
– En livskraftig marknadsekonomi, utveckling av den privata sektorn, entreprenörskap, handel och att minska byråkratin är viktiga byggstenar för tillväxt. … Det är ingen tillfällighet att Sverige – och nu EU – fokuserar så mycket på konkurrenskraft och att öka handeln med våra partners.”
Bara en vecka tidigare återupprepade Jozef Síkela, EU-kommissionär för internationella partnerskap, denna ambition vid undertecknandet av EU CAF:s samarbetsavtal i Kairo den 18 maj 2025:
– Afrika är den yngsta kontinenten – full av energi, talang och ambition. Och vi tror att den är full av potential. Tillsammans – Europa och Afrika – måste vi göra vårt bästa för att omvandla denna potential till verkliga möjligheter.
IST Group, ett svenskbaserat internationellt EdTech-företag, har under de senaste åren aktivt investerat i Afrika. Företagets närvaro är särskilt märkbar i Rwanda, där det har etablerat verksamheter som IST Africa och IST Legal, och investerat i lokala initiativ som Academic Bridge och KudiBooks. Sammanlagt sysselsätter de Rwanda-baserade bolagen inom IST Group nästan 100 heltidsanställda – ett bevis på företagets långsiktiga engagemang och regionens växande potential.
Trots detta engagemang är utmaningar oundvikliga. Företag finns till för att lösa problem och skapa värde – allt inom ramen för en fungerande marknadsekonomi. Men idag återkommer ett oroväckande eko av kolonialt tänkande från Bryssel. Det verkar som att Belgien aktivt motarbetar EU-Afrika-handeln. Men hur?
Under de senaste månaderna har personal från IST Africa och dess partnerföretag fått sina Schengenvisum oförklarligt indragna, med Belgien som återkommande aktör bakom dessa störningar. Även om de politiska spänningarna mellan Belgien och Rwanda är välkända, är det djupt oansvarigt att en enskild medlemsstat inför bestraffande administrativa hinder som påverkar yrkesverksamma som inte har något att göra med dessa konflikter. Dessa åtgärder verkar mer bygga på gammalt groll än på faktisk politik – och deras konsekvenser når långt utanför Belgien.
Europa fortsätter att predika partnerskap med Afrika, men Belgien agerar som grindvakt. Genom att rikta in sig på rwandiska medborgare med ogrundade visumindragningar motverkar Belgien EU:s bredare strategi. Om detta beteende får fortsätta utan åtgärd kommer Europas vision om ömsesidig tillväxt inte bli mycket mer än ett fallskärmshopp – utan fallskärm. Belgiens agerande strider mot principerna för en fri och rättvis marknad – och det är dags att EU:s beslutsfattare funderar över om ett land verkligen ska ha oinskränkt makt över rörligheten för en hel kontinent.
När ett land kapar Schengen drabbar det inte bara Rwanda – det skadar Europas trovärdighet, konkurrenskraft och anspråk på partnerskap. Belgiens grepp om Rwandas affärsrörlighet är inte bara diplomatiskt ansvarslöst; det är att skjuta sig själv i foten, samtidigt som andra europeiska ekonomier skadas. Om Europa verkligen menar allvar med ömsesidig tillväxt tillsammans med Afrika, måste det ta itu med grindvakten inom sig själv.
Om den diplomatiska krisen mellan Belgien och Rwanda
I mars i år klubbades ett EU-sanktionspaket mot ledare för den kongolesiska rebellgruppen M23 och flera rwandiska företrädare. Bakgrunden till listningen av de rwandiska föresträdarna är att anklagas för att ha stationerat trupper i Demokratiska republiken Kongo och att ha understött konflikten i syfte att kunna ta del av landets mineralutvinning.
Belgien ska ha varit drivande i EU:s sanktionsprocess. Rwanda besvarade sanktionspaketet med att bryta diplomatiska kontakter med sin tidigare kolonisatör. Varpå även Belgien meddelade att även de bryter sina diplomatiska kontakter med landet.
Belgiens beskickning i Kigali hanterade tidigare Schengenvisumansökningar för flertalet länder, däribland Sverige, men den verksamheten är för närvarande nedstängd. Rwandier som vill resa till Sverige måste därför resa till Nairobi för att genomföra sin ansökan.
Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se