Jag vaknar upp till surrandet av luftkonditioneringen och till en notis om nya reserestriktioner. En ny covid-variant som kallas omikron har upptäckts i Sydafrika. Många länder stänger nu sina gränser för resande från denna region. Även Zambia, där jag just nu bor och arbetar som volontär på FN, omfattas av dessa nya restriktioner.
På mitt köksbord står en kaffemaskin som inte är min. Den tillhör en av mina vänner som tvingades flytta upp sin planerade hemresa för att hinna tillbaka till Irland innan flygen ställs in. Eftersom hennes kontrakt går ut i januari antar hon att hon inte kommer kunna återvända till Zambia. Hon fick därför flytta ut i rekordfart och lämnade kaffemaskinen hos mig, sålde bilen till en kompis och lämnade hunden hos sin hyresvärd. Andra vänner ska få besök från familj och vänner i jul som inte längre vet om de kommer att kunna ta sig tillbaka till Sverige.
Storbritannien är ett av länderna som har inkluderat Zambia på sin no-fly lista. Man får alltså inte komma in i landet om man inte har brittiskt medborgarskap. Det går fortfarande att flyga från Zambia till Sverige – dock med mellanlandning i Addis Abeba, som inte känns helt säkert givet osäkerheten i Etiopien.
Och vi vet inte heller hur länge detta flyg kommer att fortsätta gå. Svenska tidningar rapporterar om att flyg från Sydafrika som har blivit inställda och svenskar som inte kan ta sig hem till jul. Osäkerheten gör det svårt att planera inför framtiden. Om vi är på väg mot ännu en lockdown här i Zambia, borde jag då resa tillbaka till Sverige medan jag fortfarande kan? Om jag reser hem, kommer jag då kunna ta mig tillbaka, eller måste jag lämna mitt lilla hus som jag precis börjat känna mig hemma i?
Dessa frågor snurrar runt i huvudet medan jag äter frukost och ängsligt följer nyheterna på teve. Jag låter kaffemaskinen stå och dricker en kopp te istället, innan jag promenerar till jobbet. På kontoret är munskydd fortfarande obligatoriskt i korridorerna och grupprummen.
Över lunchen pratar vi om den nya virusvarianten. Många kollegor tror att en ny lockdown kan komma att bli aktuell. Ett flertal börjar också bli oroliga för hur utbrottet kommer att påverka deras arbete, som redan har blivit väldigt försenat av pandemin. Zambia, där många arbetar i den informella sektorn och många människor lever nära eller under fattigdomsgränsen, har drabbats hårt av pandemin. Löften om vaccin från västvärlden har inte uppfyllts. Mina problem känns plötsligt små och överkomliga.
På vägen hem från jobbet stannar jag på en av Lusakas många shoppingcenter för att köpa en julgran i plast. Jag vet fortfarande inte om det blir en varm eller kall jul för mig i år. Men jag är ändå en av de lyckligt lottade. Vad jag verkligen önskar mig i julklapp är att västvärlden håller sina löften om vaccinfördelning, så att vi alla kan fira en covid-fri jul nästa år.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se