Intensiva bondeprotester har satt EU-politikerna under press. Jordbrukarna är arga över unionens frihandelsavtal med tredjeländer. Problemet är bara att ett av länderna är Ukraina – som behöver varje krona i kriget mot Ryssland.
Den belgiske industripionjären John Cockeril ligger orörlig på marken. Rök har spridit sig runt hans gestalt och vid huvudet reser sig en brinnande hög av stenras och metallbitar. John Cockeril har varit död i snart 200 år, men sedan 1872 har han i form av en staty fått blicka ut över Place du Luxembourg framför EU-parlamentet i Bryssel.
De som nu har fällt ner hans eftermäle är protesterande bönder. Med sina traktorer har de kört upp till EU-parlamentet där beväpnade poliser har barrikaderat sig med taggtråd och spanska ryttare. Filmer sprids på nätet där poliser syns stå på ena sidan av avspärrningen och bönder med leriga ansikten på den andra.
Bönderna är missnöjda med EU:s jordbrukspolitik, som de menar begränsar deras inkomster. Ett av problemen de lyfter fram är de frihandelsavtal EU har ingått med länder utanför unionen. Problemet för politikerna är bara att ett av dessa länder är det krigsdrabbade Ukraina, som EU har förklarat sitt ovillkorliga stöd till.
Solidaritet till ett pris
Ukraina är en av världens största exportörer av jordbruksprodukter som vete, havre och råg. Sektorn utgör 40 procent av landets exportinkomster. Kort efter Rysslands invasion i februari 2022 skars dock Ukrainas viktigaste handelsväg genom Svarta havet av.
– Våra bönder var så desperata att de bara försökte bli av med sina produkter, säger Oleksandra Avramenko, chef för europeisk integration på jordbruksorganisationen UCAB i Ukraina, till Utvecklingsmagasinet.
Råvarorna fick i stället transporteras via landvägen till EU-territorium. För att hjälpa Ukraina beslutade Bryssel att öppna de så kallade “solidaritetskorridorerna”, vilka möjliggjorde en fortsatt ukrainsk export genom grannländer som Polen, Slovakien och Ungern.
Dessutom skrev EU och Ukraina under på ett avtal som lyfte tullar och andra begränsningar på importen av allt från kött och frukt till spannmål från det krigsdrabbade landet.
– Det hjälpte våra bönder väldigt mycket, säger Oleksandra Avramenko.
Men det blev snabbt problem. Mängden av framförallt spannmål från Ukraina var så stor att solidaritetskorridorernas kapacitet inte räckte på långa vägar. En del av råvarorna dumpades därför på de lokala marknader i Ukrainas EU-grannar, vilket fick de inhemska priserna att rasa.
Även frihandelsavtalet, som har gjort ukrainska produkter lättillgängliga och billiga på EU:s inre marknad, har kritiserats hårt av unionens bönder. De menar att de inte kan konkurrera med de ukrainska priserna.
Konflikten nådde sin kulmen i april 2023 när Polen, Slovakien, Ungern och Bulgarien, blockerade importen av spannmål från Ukraina. EU försökte upprätthålla en balans mellan stödet för Ukraina och sina jordbrukares behov genom att betala ut stöd till de drabbade bönderna, men det hjälpte föga. Det hela blev ett tecken på en första spricka i EU:s hittills stabila stöd till Ukraina.
Raketer ja, kyckling nej
Trots att Ukrainas grannar öppnade handelsvägarna för spannmål igen, är mycket fortfarande i gungning två år efter att EU sträckte ut sin hand till Ukraina. Framförallt frihandelsavtalet har hängt löst under våren.
– Det är inte rättvist, vi kan inte konkurrera med dem, säger Alice som håller i en banderoll med texten “Stolt över bönderna” tillsammans med sin vän Margarethe på Place Jean Rey Plein i Bryssel.
De båda är medlemmar i Agractie, ett jordbruksförbund i Nederländerna som genomför en protestaktion i Bryssel den 16 april. Alice och Margarethe, som inte vill uppge sina efternamn, är köttbönder i Nederländerna. Trots ösregn har de kommit hela vägen till EU:s huvudstad för att larma om sin fallande inkomst.
De skakar på huvudet när frihandel med Ukraina kommer på tal.
– Nej, det vill vi inte ha, säger Margarethe.
Ukrainska bönder har enligt dem en orättvis fördel då de inte måste hålla sig till samma regelverk som EU:s bönder, vilket gör deras produkter billigare. De ser det som ett dubbelmoraliskt agerande från EU:s sida — unionen har beslutat att jordbruket ska vara hållbart och djurvänligt, samtidigt som man importerar livsmedel från andra länder som inte har hållit sig till sådana standarder.
Alice och Margarethe förklarar att de ändå stöttar Ukraina, men att det är en komplicerad fråga.
– Jag är för att man skickar raketer dit, men jag vill inte att deras kyckling kommer hit, säger Alice.
“Vi hade verkligen hoppats på mer solidaritet”
– Det är ett orättvist uttalande, säger Oleksandra Avramenko, från jordbruksorganisationen UCAB, när hon får höra vad Alice har sagt.
– Vi måste till stor del redan hålla oss till samma regler som EU:s bönder.
Enligt henne finns det något väldigt viktigt som EU-bönderna har men Ukrainas bönder saknar: förutsägbarhet.
– Slutar du att bruka marken förlorar den sin bärkraft och det tar lång tid få tillbaka den. Samma sak gäller investeringar — det behövs förutsägbarhet.
Oleksandra Avramenko är ofta på resande fot inom EU för att informera om situationen som hon menar är ett stort problem för Ukraina. Då det nuvarande frihandelsavtalet löper ut i juni föreslog EU-kommissionen att förnya det med en snarlik överenskommelse. Men Ukrainas grannländer gick ihop för att motarbeta det och fick sedermera stöd av Frankrike.
Avtalet som förhandlades fram till slut innebär mindre frihandel för Ukraina under ett år framöver. Till exempel får importen av fler spannmålsprodukter än tidigare inte överskrida en viss mängd, annars återinförs tullar. Dessutom kan Bryssel häva avtalet om bedömningen görs att ukrainskt spannmål påverkar böndernas affärer negativt.
Kompromissen som blev resultatet hade dock inga riktiga vinnare, utan snarare framförallt en förlorare: Ukraina, enligt Oleksandra Avramenko. Hon menar att det nya avtalet i förlängningen innebär en inskränkning av landets försvarsförmåga.
– Vi beräknar att våra bönder kommer att förlora ungefär 300 miljoner euro på det här avtalet, vilket blir 75 miljoner euro mindre till försvaret eftersom i princip alla våra skattepengar går dit.
Enligt Oleksandra Avramenko lämnas Ukraina i sticket.
– Vi hade verkligen hoppats på mer solidaritet från våra europeiska vänner, men det verkar som att inställningen är, “Vi stödjer Ukraina till varje pris, så länge det inte går ut över våra bönder”.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se