Fält i Colombia.

Freden i Colombia är bräcklig efter att nya väpnade grupper har dykt upp i olika delar av landet. Foto: Niel Palmer (CC BY-SA 2.0)

Biståndsdebatten

Freden i Colombia i fara – Sverige måste agera

Det har nu gått två år sedan fredsavtalet skrevs under mellan den colombianska staten och guerillagruppen FARC. Men freden hotas av nya väpnade grupper. Sverige – som har haft en viktig roll i fredsprocessen – måste nu ta en aktiv roll i att fredsavtalet blir verklighet, skriver William Martínez i Colombianätverket.

Colombias revolutionära väpnade styrkor – folkets armé, FARC-EP, är en av de äldsta och största gerillagrupperna i världen. När fredsavtalet i november 2016 skrevs under av guerillan och den colombianska staten var det ett historiskt ögonblick för freden och Colombia. Men en av de största svårigheterna i fredsprocessen har varit den colombianska statens oförmåga att hantera de områden som kontrollerats av guerillan. Det har nu uppstått väpnade grupper i områdena, som vill ta kontroll över drogproduktion, mineraler och andra viktiga resurser. De erbjuder FARC:s ex-kombattanter möjligheten att återvända till krig – något som utsätter den nyvunna freden i Colombia för en allvarlig fara.

Stor entusiasm från omvärlden

Konfliktens omfattning gjorde att fredsförhandlingarna väckte stor entusiasm hos det internationella samfundet. Den uppnådda politiska lösningen innebar en enorm framgång, inte bara för Colombia, utan för hela mänskligheten. År 2015, när FN:s generalförsamling firade 70 år höll den dåvarande colombianska presidenten Juan Manuel Santos ett tal om övergångsrättvisan och framstegen i förhandlingarna. Underskrivandet av fredsförhandlingarna mottogs med glädje över hela världen. Beskedet var positivt i en tid med många konflikter i världen samtidigt som FN under en lång period inte lyckats upprätthålla sitt mandat som garant för världsfreden genom fredlig konfliktlösning.

Trots gratulationerna togs fredsavtalet emot på ett annat sätt av folket. Tvärtemot alla opinionsundersökningar vann de som motsatte sig, och än motsätter sig, fredsprocessen vid folkomröstningen i oktober 2016. Som följd av folkomröstningen inkluderades i fredsavtalet några av fredsmotståndarnas förslag.

Fredsavtalet satte slut på en politisk, social och väpnad konflikt som pågick i mer än ett halvt sekel, ledde till runt 220 000 döda, 60 000 tvångsförsvunna och mellan sex till åtta miljoner internflyktingar i landet, samt ett stort antal colombianer utspridda över världen som migranter eller i exil. Tusentals människor har flytt undan döden eller för att kunna skapa sig ett bättre liv, de flesta har hamnat i grannländer.

Ett unikt fredsavtal

Det internationella samfundet pratar om fredsavtalet som något unikt i sitt slag. Man talar om vikten av rättvisa, förlåtelse och försoning; om en genusfokus för att ge rättvisa till ett folk där särskilt kvinnorna drabbats hårt; om en jordbruksreform som innebär en fördelning av mark till tusentals jordlösa småbrukarfamiljer; om förändringar i antinarkotikapolitiken där fokus flyttas från tvångsutrotning av olagliga grödor till att subventionera lagliga grödor; och om en politisk reform för att skydda de sociala rörelserna som historiskt tystats genom våldsamma metoder.

Samma röster lyfte vikten av att båda parter var överens om fredsavtalet. De betonade att staten skulle delta i utvecklingen av sjukvård, utbildning och infrastruktur i de territorier som FARC lämnade, för att undvika inträdet av nya, olagliga aktörer. De framhöll också vikten av ex-kombattanternas grundläggande politiska, ekonomiska och sociala återintegrering.

Många experter betonade den enorma betydelsen av implementeringen av fredsavtalet, risken att återgå till krig är oftast särskilt hög första året. Två år senare ser det positivt ut för försoningsarbetet med en del av konfliktens offer. FARC har lämnat in sina vapen, egendomar och pengar. De har idag blivit ett politiskt parti. De deltog i landets nationella val under 2018 och mottog finansiering från den colombianska staten i enlighet med de lagstadgade villkoren. De vann åtta av de tio reserverade platserna för ex-kombattanter i kongressen och har deltagit i landets viktiga politiska debatter.

Farlig situation för ex-kombattanter

Men förutom de hundratals mördade sociala ledare de senaste åren, mördade av paramilitära grupper i statligt kontrollerade territorier, har 78 ex-kombattanter mördats. En av de tidigare förhandlarna under fredsförhandlingarna, som skulle ha tjänstgjort som talesman i kongressen, har hållits gripen i sex månader utan kännedom om de påstådda bevisen emot honom. Tio före detta ledare från FARC har nu gått under jorden då de anser sig sakna de utlovade garantierna för politiskt deltagande och är rädda att även de ska gripas.

Tanken var att ex-kombattanterna skulle bo i närheten av militär eller polis som kunde garantera dem skydd. Men många har lämnat platserna. De har tröttnat på de oändliga försöken att få de utlovade ekonomiska bidragen och känner rädsla för sitt liv då staten inte skyddar dem mot våld från nya väpnade grupper. Dessa olagliga grupper kan använda ex-kombattanter som rekryteringsbas.

Den beundrade och firade freden krackelerar. Staten har inte uppfyllt sin del i avtalet gällande ex-kombattanterna. Den nya regeringen har också gått in hårt för att motverka fredsavtalens avsnitt om jordbruksreform och det genomgående genusperspektivet. Fredsavtalsbrotten skapar en grogrund för en ny konflikteskalering. De ökar också den befintliga geopolitiska risken för konflikter, vilket kan slänga in Colombia och regionen i ett nytt krig.

Sverige – som har satsat på Colombias fred och bidragit med både kapacitetsutveckling och expertråd – kan gå in och prata direkt med parterna. Dessutom kan Sverige göra offentliga uttalanden till stöd för avtalens efterlevnad. Är det någonstans Sverige kan och bör följa upp att biståndets ansträngningar inte går om intet, är det i Colombia. Sverige bör kunna jobba för att villkora utvecklingssamarbetet, även på EU-nivå. Freden såg vacker ut på pappret, men de i det internationella samfundet som stödjer freden bör lyssna till civilsamhällets varningar om fredens bräcklighet.

Dela det här: