Krönika

Delas kunskap om de globala målen?

Under Almedalsveckan hålls seminarier som nämner eller fokuserar på de globala målen. Jag ser de färgglada symbolerna pryda gatupratare och pins. Ändå är mitt intryck att globala utvecklingsfrågor får mindre utrymme ju längre bort från Sidas ”Sverige i världen”-torg jag rör mig.

Jag undrar om gemene man har koll på de globala målen, så jag frågar. Av 22 tillfrågade svarar fem personer att de har koll. Av de som svarade ja visste endast två personer att det gäller 17 olika mål. Med så låg andel som har tagit del av informationen kan jag inte annat än undra om politiker har misslyckats med att nå ut med en allmän folkbildning kring agendan?

Under ett av alla seminarier som tar upp Agenda 2030 är en expertpanel överens om att agendan framhåller betydelsen av att angripa globala problem på många olika nivåer. Den innebär att flera sektorer kan samlas kring en tydlig riktning framåt. Målen anses vara både mätbara och realistiska.

Jag möter en annan åsikt under mina samtal i Almedalen. Personer jag möter lyfter att Sverige står inför så stora problem att det inte finns utrymme för globala frågor. En kvinna berättar att hon alltid läser tidningen och tittar på nyheter, men ändå inte känner igen begreppen ”Agenda 2030” eller ”de Globala målen”. Hon frågar var hon kan läsa om dem. Jag tänker att det måste handla om informationsbubblor, eftersom nyheter jag tar del av mer än ofta nämner de globala målen.

Frågan är om partier skulle förankra sin politik tydligare i agendan om det folkliga engagemanget var större. Redan nu har Moderaterna uttalat sig om att de inte är bundna till handlingsplanen för Agenda 2030. Jag vågar därför inte tro att agendan kan fungera som en garanti för det vi redan uppnått eller för att utkräva ansvar. I tider av alarmism och rädsla inför framtiden tror jag att de globala målen kan fungera för att framtidstro kan växa.

Samtidigt är det ju inte målen i sig som är det viktiga, utan att innehållet i agendan realiseras. Precis som panelen tror jag att agendan sätter fingret på att vi alla har ett ansvar om dessa problem ska kunna lösas. Det betyder möjligtvis att vi svenskar måste minska vår konsumtion och bistå de som har det svårast både i Sverige och i andra länder. Det finns därmed en potential i agendan att minska den politiska uppdelningen av det internationella och nationella. Målen i sig, är relevanta för oss alla så länge problemen existerar.