Foto: Nikolina Stålhand/IM
Jag förstår att det för givare, skattebetalare och andra finansiärer av bistånds- och utvecklingsprojekt är viktigt att kunna se mätbar skillnad av de pengar som spenderas. Trots detta så kan det ibland vara svårt att kvantitativt mäta all typ av förändring. Sociala aspekter så som ökat självförtroende, mentalt stöd eller nya vänner kanske inte alltid kommer fram när fokus sätts på att bistånd ska bidra till ekonomisk utveckling. Missförstå mig rätt – jag tycker också att det är viktigt att pengar i utvecklingsprojekt resulterar i en förbättrad ekonomisk situation för samhällen och individer – men därmed inte sagt att andra aspekter också är viktiga att fokusera på.
Detta märkte jag tydligt under min senaste resa till Arkhala, en by i de Nepalesiska bergen dit jag följde med min IM-kollega Sadiksha som genomförde en studie med fokus på kvinnors egenmakt. Under vara dagar i bergen träffade vi flera grupper och jag fick chans att intervjua ett antal kvinnor som alla vittnade om positiva aspekter av att vara en del av de jordbruksgrupper som MADE-Nepal tillsammans med IM startat upp i området. Man Kumari Nepali och Devi Chidi var två av dessa kvinnor.
– Jag har alltid velat vara en del i en grupp och efter att ha blivit medlem i denna grupp har jag både fått ökat självförtroende och nya vänner, berättar jordbrukaren Man Kumari Nepali.
Sedan gruppens start för två år sedan har Man Kumari varit medlem i Milan Mahila – en jordbruksgrupp bestående av 19 kvinnliga jordbrukare. Man Kumari berättar hur hon, genom gruppen, inte bara ökat sin kunskap och lärt sig odla lök och ingefära. Gruppen har också betytt mycket för Man Kumaris sociala liv. Under de månatliga mötena kan hon dela med sig av personliga problem till de andra medlemmarna och hon säger att gruppen är ett bra mentalt stöd. Som mamma till tre söner och en dotter önskar Man Kumari att ge sin dotter lika bra förutsättningar som hennes söner. Därför hoppas hon att, genom gruppen, kunna lära sig viktiga kunskaper som hon kan dela med sig av till sin dotter så att hon i framtiden inte behöver vara beroende av en man för sin försörjning.
Devi Chidi, en annan jordbrukare som jag mötte under mina dagar i Arkhala, delar Man Kumaris önskan om sin dotters framtid.
– Jag vill inte att mina döttrar ska behöva utstå samma problem som jag har gjort. Jag vill att de ska vara självständiga. Därför prioriterar jag deras utbildning, säger Devi Chidi som är vice ordförande i en av jordbruksgrupperna.
Devi fick själv aldrig möjlighet att utbilda sig, men hon är nu beslutsam om att ge sina två döttrar en bättre start i livet. Devis äldre dotter studerade upp till tionde klass innan hon blev gravid och fick avsluta sina studier. Hennes yngsta dotter studerar just nu på motsvarande högstadiet och Devi säger att hon kommer att se till att dottern ska få gå i skolan så länge hon önskar. Möjligheten att erbjuda hennes döttrar att studera istället för att jobba i hemmet beror delvis på Devis deltagande i jordbruksgruppen. Genom gruppen har Devi fått lära sig om såval djuruppfödning som grönsaksodling, vilket har inneburit en ökad inkomst.
Det är trots detta inte enbart en förbättrad finansiell situation som Devi lyfter när vi pratar om hennes deltagande i gruppen. Hon säger att hon, genom att lära sig nya kunskaper, har blivit mer självsäker och att hennes förhållande till sin man förbättrats avsevärt.
– Tidigare stöttade inte min man mig när jag ville börja med getuppfödning, men sedan jag blev medlem i gruppen och fått nya erfarenheter så är han nu stöttande i jordbruket, berättar Devi.
Även om dessa kvinnor enbart är två exempel så visar de tydligt på att utveckling kan ske på så många olika sätt och att finansiell utveckling inte är det enda väsentliga i utvecklingsprojekt. Sociala och mentala aspekter kan vara nog så viktiga för människors förbättrade livsvillkor.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
