Demonstranter i Haiti

I Haiti är det både humanitär och politisk kris. Här demonstrerar haitier mot korruptionen i oljeprogrammet som subventioneras av Venezuela. Foto: Medyalokal (CC BY-SA 4.0)

Debatt

Varför talar Sverige om Venezuela och inte Haiti?

I årets utrikesdeklaration uppmärksammar den svenska regeringen krisen i Venezuela, men nämner inte den ännu värre humanitära och politiska kris som äger rum tvärs över Karibiska havet – i Haiti. Är det oljan och USA:s maktintressen som bestämmer var i världen Sverige ska agera? undrar debattören Carmen Blanco Valer.

Den 13 februari presenterade utrikesminister Wallström den årliga utrikesdeklarationen. Genom den får vi veta hur den svenska regeringen ser på världen. Tyvärr brukar utrikesdeklarationen lyfta länder i det globala syd endast i den mån de drabbats av stora naturkatastrofer eller stora konflikter.

I år var Latinamerika – precis som under de senaste två decennierna – så gott som frånvarande i deklarationen. Så har det sett ut oavsett vilket politisk block som utrikesministern företräder. På sin höjd beskrevs häromåret regionen i termer av ”snabbväxande ekonomi”. Sammanfattningsvis skulle man kunna tolka det som att andra världsregioner är intressanta från en svensk perspektiv bara i den mån det inneburit hinder i form av naturkatastrofer eller konflikter, eller möjligheter för svenska ekonomiska intressen när ekonomier växer.

Mot den bakgrunden är det intressant att såväl förra årets som årets utrikesdeklarationer väljer att nämna landet Venezuela – och årets deklaration bedömer läget där som ”desperat”. Utan att ha för avsikt att ifrågasätta krisen i Venezuela, konstaterar jag med förvåning att det inte står ett enda ord i utrikesdeklarationen om den desperata humanitära situationen och politiska krisen som Haiti lider av just nu. Detta trots att hungerupploppen startade redan den 7 februari och lär ha pågått samtidigt som utrikesministern läste upp sin deklaration den 13 februari.

Landet kört i botten

Orsakerna bakom de massiva demonstrationerna och kravallerna i Haiti – det lilla karibiska landet som 1 är en ekonomisk kris och livsmedelskris som fördjupats av en devalvering av landets valuta, inflation samt el- och bensinkris. Och bakom kriserna finns korruptions- och bedrägeriskandaler kopplade till oljan som Venezuela sålt till rimliga priser till landet ända sedan 2008. Haitis president Jovenel Moise, som röstades fram i ett val där endast 21 procent av befolkningen deltog, anses nu ha kört landet i botten.

Men Haitis kris började inte nu utan den har pågått länge. Sist Haiti nämndes i utrikesdeklarationen var år 2011 då landet hade drabbats av en jordbävning som skördade omkring 100 000 liv. 2016 drabbades landet igen, denna gång av orkanen Matthew som förutom dödsoffer, lämnade tusentals hemlösa. Av dem lever 50 000 ännu i läger.

Dagens kris bär därför spår av tidigare naturkatastrofer, men är även kopplad till klimatförändringar och torka. Landet lider nu för tredje året i rad av torka och om det inte regnar nu kommer även den fjärde skörden bli förstörd. Cirka 90 procent av haitierna är självhushållande jordbrukare som är beroende av regnet för sin livsmedelsproduktion. Enligt FN:s livsmedelsprogram har dessa jordbrukare sedan 2015 redan förlorat cirka 70 procent av odlingarna. Det har i sin tur lett till hungersnöd. Enligt Famine Early Warning Systems Network, ett nätverk som bevakar livsmedelskatastrofer och svält, befinner sig Haiti nu på grad 3 på en femgradig skala av akut livsmedelskris.

Så läget är sådant idag att 3,6 miljoner haitier, motsvarande en tredjedel av landets befolkning, lever i matosäkerhet och 1,5 miljoner är redan undernärda och svälter. Cirka 80 procent av haitierna lever under fattigdomstrecket och 5 procent av barnen under fem år är undernärda. Många barn i skolåldern har dessutom lämnat skolan då de inte har råd med vare sig skolmaterial eller matsäck. Enligt FN är denna livsmedelskris den värsta som drabbat Haiti sedan 2001 och har därför uppmanat till internationella insatser för att bekämpa denna kris.

Krisen kommer fördjupas

Det mesta tyder på att krisen i Haiti kommer att fördjupas och att även demokratin kommer utsättas för svåra angrepp. Det ryktas att före detta militärer från tidigare diktaturer, ledare för paramilitära grupper, kuppmakare och andra är på väg tillbaka till Haiti via Dominikanska Republiken. Bland de en före detta polischef – ökänd för att ha lett kränkningar mot de mänskliga rättigheterna – som sägs ha över 300 väpnade män redo att attackera presidentpalatset.

Trots detta verkar det som att världssamfundet, inklusive utrikesminister Margot Wallström, inte är lika intresserade av att lösa vare sig den humanitära eller den politiska krisen i Haiti som de varit på att lägga sig i Venezuelas angelägenheter och suveränitet. Frågan är om detta har ett samband med att Haitis president var snabb med att – i likhet med Sverige – erkänna den självutnämnde Guaidó som Venezuelas president och därmed visa sitt stöd till USA?

Jag skulle vilja påstå att Sveriges och västvärldens ointresse för Haiti har både historiska och nutida orsaker.

De historiska orsakerna har koppling till den skamfyllda koloniala historian. Detta lilla land, som idag räknas till de fattigaste i världen, vågade 1804 utmana både den koloniala och den rasistiska globala  maktordningen när de utropade sig som den första svarta republiken i världen. Men kolonialmakten bekämpade Haitis uppstudsighet genom intensiva militära angrepp – och när försöken att kuva landet åter misslyckades pressades Haiti istället ekonomiskt. Detta genom att kolonialmakterna tvingade Haiti att betala skadestånd till de forna slavägarna för det land och egendomar de ”ägt”,  samt för de förslavade människorna som blivit fria. Så Haiti angreps från födseln och därefter skulle landet ha svårt att komma på fötter igen.

De nutida, eller nykoloniala orsakerna, har att göra med Haitis föga geopolitiska strategiska betydelse. Till skillnad från Venezuela har Haiti ingen olja, inte heller har de andra för västvärlden åtråvärda naturrikedomar i form av till exempel urskog. Haitis kroniska fattigdom gör att landet inte ses som intressant heller som marknad för de rika ländernas produkter.

Därav Sveriges ointresse för Haiti, dess demokrati, de som dör under upploppen och den humanitära kris som landet drabbats av.

Dela det här:

Vill du hänga med inom global utveckling?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev, för att få koll på det senaste.

Namn:

E-post:

Lämna följande fält tomt