Favelan Rocinha i Rio de Janeiro i Brasilien.

En miljard människor bor i urbana slumområden. Kvarteren där barn växer upp har stor betydelse för deras livsmöjligheter, skriver gästkrönikörerna. Foto: Max Pixel

Gästkrönika

Striden om hållbar utveckling avgörs i städerna

Visste du att det är World Cities Day idag? Mot bakgrund av den nya IPCC-rapporten om klimatkrisen bör vi dra nytta av denna dag och se till att medborgare, beslutsfattare och personer som arbetar med utvecklingsfrågor förstår den roll städerna spelar för att forma vår framtid.

Hållbar utveckling har blivit en allt vanligare term i både vardagsdiskussioner och offentlig debatt. Många tycker säkert att det är regeringars ansvar att leverera på det de beslutat. Men var ska den hållbara omställningen egentligen ske? Vi borde istället ta fasta på Jan Eliassons och Ban Ki Moons ord: “Städer är där striden om hållbar utveckling kommer att vinnas – eller förloras om vi misslyckas”.

Den nya rapporten från FN:s klimatpanel IPCC påpekar särskilt det brådskande behovet av djärvt beslutsfattande och nya livs- och konsumtionsmönster. Det betyder även lokala beslutsfattare och enskilda individer. Här står våra städer i centrum. Få vet att över hälften av världens invånare bor i städer och att stadsbefolkningen kommer att öka till 80 procent under nästa generation. Vi kommer att behöva bygga lika mycket ny stad som byggts genom mänsklighetens historia.

Omkring 75 procent av all energi används i våra städer och 75 procent av alla utsläpp kommer därifrån. 1 miljard människor bor i urbana slumområden, i södra Afrika är det över 60 procent av befolkningen. En av tio saknar tillgång till rent vatten. 2,4 miljarder människor – en av tre – saknar tillgång till en toalett. Ojämlikheten ökar snabbast i städer, även i Nordeuropa och Sverige.

Sammanfattningsvis samlar städerna de utmaningar som rör infrastruktur, energi, klimatförändringar, vatten och sanitet, men också ojämlikheten, som vi så brådskande behöver ta itu med för att förhindra ett katastrofscenario.

Staden avgör om nästa generation kommer att lyckas

Samtidigt är urbaniseringen avgörande för att förbättra människors försörjningsvillkor. 75 procent av världens totala BNP genereras i städer. Städer är där innovation och värdeskapande äger rum och är därför svaret på var vi ska hitta resurser och utveckla teknik för att uppnå den nödvändiga omställningen. Det är där ojämlikhetsklyftan kan slutas, och kommande generationer kan blomstra.

I en artikel i New York Times lyfts intressant ny forskning från Harvard och Brown. Forskarna har bevisat att grannskapet där ett barn växer upp kommer att forma dess utsikter att leva ett välmående och framgångsrikt liv. Bara av att flytta någon kilometer, i relativt ung ålder, kan faktiskt hela livet förändras. Ett barn från ett visst område lider avsevärt högre risk att fastna i arbetslöshet eller i kriminalitet, jämfört med ett annat barn som växer upp bara några kvarter bort.

Naturligtvis är skolor och föräldrars förmåga att skapa en bra grund viktig, men forskarna tror att mycket av denna variation drivs av kvarteren själva, och att det som är viktigast är just miljön inom ungefär en kilometers radie kring barnets hem.

Stadsdelar måste fungera för alla

Till följd av detta testar amerikanska bostadsmyndigheter nu om de kan stödja familjer genom att hjälpa dem flytta dit möjligheter redan finns. Med vad händer om vi försöker förändra förutsättningarna i stadsdelarna där dessa familjer bor istället? I ett pilotprojekt i Botkyrka utanför Stockholm testas detta för närvarande av en grupp tjejer, kommunarbetare, arkitekter, forskare, företag och organisationer tillsammans.

Inspirerat från lokalt arbete i utvecklingsländer, testas nu i en nordeuropeisk förort om man gemensamt kan utveckla de verktyg som behövs för att omvandla offentliga platser i stadsdelar. Avsikten är att skapa en verktygslåda som kan användas globalt. Arbetet utgår, tvärtemot det amerikanska exemplet, ifrån uppfattningen som rekommenderas globalt, att inte flytta människor från en plats till en annan. Istället tar man vara på de goda möjligheter som redan finns för att få folk att vilja stanna – även om och när de har råd att flytta.

Våga göra tvärtom – för människor och planet

Forskare förstår fortfarande inte exakt vad som gör att vissa kvarter hjälper och andra stjälper barn, även om de börjar kunna peka på några egenskaper. Grundläggande är att vi måste skapa stadsdelar där de människor som redan har halkat efter kommer att få möjlighet att lyckas.

Många förorter byggdes runt bilen med behoven hos en vit medelålders ekonomiskt välmående man i åtanke. Vad skulle hända om vi byggde för flickor med utländsk bakgrund istället? Blir staden bättre för både människor och planeten, om vi vågar göra tvärtom mot vad vi tidigare gjort? Kan detta vara en av nycklarna till vår generations största utmaning?