Gästkrönika

Mens, makt och möjligheter

Den 28 maj infaller internationella mensdagen. Miljontals flickor och kvinnor tvingas stanna hemma från skola och arbete på grund av stigman och trakasserier kopplade till mens, brist på rent vatten, mensskydd och fungerande eller säkra toaletter.

I utsatta miljöer, så som flyktingläger, riskerar man att tvingas byta sex mot mensskydd och ”Sex for pads” är en verklighet som våra internationella partner vittnar om. Mens har också många normer och traditioner kopplade till sig då handlar om kropp, sexualitet eller renlighet och många av dessa normer kan vara skadliga. På många platser ses första mensen som ett tecken på att man blivit vuxen och redo att gifta sig– även om man bara är barn. Stigma och skam kring menstruation är också en risk faktor för sexuellt våld där bristen på säkra toaletter eller isolering under menstruation ökar utsatthet.

Bristande menshygien kan se olika ut på olika platser och påverkar också olika grupper i samhället olika så som de med funktionsnedsättningar och för icke-binära och HBTQ personer. Frågan är bred och behöver därför adresseras på flera sätt och också av flera aktörer.

Svenska kyrkan arbetar med religiösa aktörer och vet de har en viktig roll att spela då de bidrar starkt till att skapa och vidhålla normer. De bedriver också en stor andel sjukvård och utbildningsinrättningar i många delar av världen, ibland lika stor andel som staten eller når där staten inte gör. De är därför centrala att påverka så att de tillgängliggör för alla att alla ska få lika villkor i sjukvården, i utbildningsväsendet och i samhället.

En sådan religiös aktör befinner sig i Tanzania. Där har man insett att tala om menstruation också ökat möjligheten att ta sig an andra tabubelagda frågor, så som sexualupplysning för unga där mens skapat en strategisk ingång.

Mens berör rätten till hälsa, till utbildning, till vatten och sanitet, information och kroppslig integritet, att röra sig fritt i det offentliga rummet och delta på lika villkor i samhället. För att vi ska kunna möta det globala glappet behöver frågan få än mer synlighet i det globala utvecklingssamarbetet och det humanitära arbetet men också ses som den breda fråga det är och att det är centralt inte bara för hälsa men för att skapa ett demokratiskt utrymme för alla.

Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: