Flyktingläger i Dadaab, Kenya.

Flyktingläger i Dadaab, Kenya. Foto: Evan Schneider/UN Photo.

Krönika

Vikten av hållbarhetsarbete i flyktingläger

Grundorsakerna till att människor tvingas fly måste bemötas för att människor på sikt ska kunna återvända till sina hem. Under tiden behöver människor som lever i flyktingläger få fullgoda möjligheter att uppfylla livsnödvändiga behov.

Mål 11 i Agenda 2030, som vi belyser i detta nummer, syftar till att göra världens städer hållbara. Det innefattar att alla världens bosättningar, inte bara urbana städer, ska vara hållbara platser att leva och bo på. Det ställer krav på allt från tillgång till rent vatten och sanitetslösningar till rätten att kunna röra sig tryggt där en bor. En aspekt som hamnar lite vid sidan av är de boendeförhållanden som människor på flykt tvingas leva under i flyktingläger.

– De första palestinska flyktinglägren i Libanon grundades 1948 och lägren i Algeriet grundades 1975. I 60 respektive 43 år har människor levt i förhållanden som är på alla sätt ohållbara. Det internationella samfundet går helt enkelt inte in med de resurser som krävs för att människor ska få sina mest basala behov uppfyllda, säger Kristin Ivarsson som är föreningschef på Emmaus Björkå, en organisation som arbetar för internationell solidaritet.

Mål 11 lägger mycket fokus på utvecklingen av hållbara urbana städer, men långt ifrån alla människor lever i urbana miljöer.  UNHCR beräknar att 68,5 miljoner människor befinner sig på flykt och många av dem hamnar i flyktingläger. På Emmaus Björkå arbetar de bland annat med flyktingläger i Libanon och Algeriet. Kristin Ivarsson menar att flyktingläger per definition behöver vara tillfälliga, eftersom de är menade att vara en kortsiktig lösning på mer komplicerade omständigheter varifrån människor flyr. En av de största orsakerna till att människor blir kvar i flyktingläger är att dessa människor saknar medborgerliga rättigheter i landet som de befinner sig i, förklarar Kristin Ivarsson vidare.

– Lägren är inte bara en stadsliknande plats, de är del av en komplex situation såsom krig, våld eller naturkatastrofer och involverar ofta flera olika länder. För att göra situationen verkligt hållbar behöver orsaken till att lägren överhuvudtaget existerar lösas politiskt, säger Ivarsson.  

Även om flyktingläger ska vara en kortsiktig lösning på tre till fyra år, motsvarar det sällan verkligheten. När vi på FUF intervjuade  Mazyar Rostami från UNHCR under Almedalen 2017, berättade han om situationen i Kenyas flyktingläger:

– Flyktingarna har levt i de läger som finns här i över 20 år. Överallt i världen börjar vi se att man är flykting i genomsnitt 15 år. Så det är inte ett kortsiktigt problem, säger Rostami.

Det är därför också nödvändigt att arbeta med en viss hållbarhetsaspekt i flyktingläger, även om denna behöver vara av en annan karaktär än de konventionella hållbarhetsaspekter som oftast belyses i Agenda 2030. En sådan aspekt är till exempel psykosocial hälsa, som organisationen Clowner utan gränser arbetar med. De belyser vikten av att skapa ett sammanhang för de människor som befinner sig i läger.

– I krissituationer prioriteras ofta att människor får hjälp att överleva, men därefter lämnas många ofta i ett vakuum. Människor går från att ha levt helt vanliga liv med jobb, skola, familj och sociala aktiviteter till att ha ingenting att göra om dagarna. Att inte få sitt sinne och sin kropp stimulerad på olika sätt bidrar till psykisk ohälsa, menar Karin Tennemar, kommunikatör på Clowner utan gränser.

Tennemar beskriver hur de i sitt arbete med människor i kris försöker skapa hopp om en bättre framtid.

– Att möta barn i lust, lek och skratt är inte bara för stunden, det påverkar dem på sikt. Det ökar barns inlärningsförmåga, skapar gemenskap dem sinsemellan och formar nya, glada minnen att tänka tillbaka på när allt runt omkring är kaos. Det stärker deras psykosociala hälsa, säger hon.

UNHCR:s riktlinjer för planering av flyktingläger har kritiserats från flera håll för att fokusera på det mest basala. Förutom att lägren riskerar att fungera som en permanent lösning för människor på flykt tenderar riktlinjerna för lägren att fokusera på de mest grundläggande fysiska behoven. Kristin Ivarsson belyser begränsningarna i att se planering av flyktingläger ur ett stadsplaneringsperspektiv.

– Det är farligt att inkludera flyktingläger i en okritisk diskussion kring hållbara städer. Du kan göra flyktinglägren till ekologiska byar om du vill men det hjälper ändå inte, situationen de är en del av och orsakerna till att de finns är alltid ohållbara. Det är mycket större än en fråga om stadsplanering, säger Ivarsson.

 

Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: