Medan biståndsminister Gunilla Carlsson (M) förbereder biståndspolitikens avskaffande vill Socialdemokraterna föra en aktiv utvecklingspolitik som går utöver målsättningen om absolut fattigdomsbekämpning. Det är en av tio skillnader mellan Socialdemokraternas och regeringens politik, enligt partiets biståndspolitiske talesman Kenneth G Forslund.
1) Misstroende eller förtroende
Biståndspolitiken tycks vara under ständigt krypskytte av moderaterna och biståndsminister Gunilla Carlsson. Framför allt präglas Carlssons yttranden av ständig misstroende gentemot biståndet som sådant, dess förmåga att leverera resultat samt olika aktörer inom utvecklingssamarbetet.
Socialdemokraterna anser att utvecklingssamarbetet har en viktig roll att spela i arbetet för global utveckling. Vi menar att de gigantiska skillnader som finns i världen inte kommer att utjämnas av sig själva. Det behövs en bred PGU-agenda där utvecklingssamarbetet tillsammans med insatser på andra områden bidrar till utveckling…
2) Avveckla eller utveckla
Om två mandatperioder, alltså åtta år, säger Gunilla Carlsson att biståndspolitiken kan börja avvecklas. Då är den absoluta fattigdomen utraderad och biståndet behövs inte längre. Är det regeringens politik så kan vi konstatera att deras solidaritet stannar vid 1,25 US$ om dagen. Sedan får var och en klara sig själv.
Att den absoluta fattigdomen skulle vara utraderad redan i början 2020-talet är tyvärr inte realistiskt. När Gunilla Carlsson förbereder för att avskaffa biståndspolitiken vill vi socialdemokrater istället föra en aktiv utvecklingspolitik som tar världen längre än bara precis över det absoluta fattigdomsstrecket.
3) Bistånd till länder eller människor
Regeringens strategi är att rikta Sveriges bistånd till de fattigaste länderna i världen. Självklart är dessa en prioritet men Socialdemokraterna vill inte utesluta utvecklingssamarbete till den majoritet av världens fattigaste människor som lever i medelinkomstländer.
Socialdemokraterna vill att det svenska utvecklingssamarbetet ska riktas både till de fattigaste länderna och omfatta fattiga människor i medelinkomstländer. Däremot behöver metoderna naturligtvis se olika ut i olika miljöer.
4) Jämställt bistånd
Forskningen visar att bistånd riktat till kvinnor är effektivare än bistånd till män. Regeringen hävdar att hälften av det svenska biståndet går till kvinnor. Men den kan inte bevisa det. Trots Gunilla Carlssons mantra om kontroll och uppföljning vet vi inte med säkerhet hur fördelningen ser ut mellan kvinnor och män. Däremot kan vi se hur satsningarna på SRHR har varierat över åren.
Socialdemokraterna vill ha en stabil kurs för utvecklingssamarbetet både när det gäller långsiktiga utvecklingseffekter för kvinnor och nivån för SRHR-arbetet.
5) Utvecklingssamarbete eller gammalbistånd
Självklart ska utvecklingssamarbetet ge resultat. Men Gunilla Carlssons jakt på resultat slår med jämna mellanrum över i ett återfall till en gammaldags biståndspolitik. I sina mest upprymda stunder har biståndsministern talat om att dela ut spisar till kvinnor i Afrika.
Socialdemokraterna vill ha ett framtidsinriktat utvecklingssamarbete som både går att utvärdera och som ger resultat. Men vi tänker inte förivra oss och forma utvecklingssamarbetet endast utifrån vad som är enkelt att mäta. Det handlar om långsiktig utveckling vilket kräver tålamod, kunskap och uthållighet.
6) Inga uppblåsta avskrivningar
Den moderatledda regeringen har närmast gjort det till en konstart att blåsa upp avräkningarna från biståndsramen för skuldavskrivningar. Skuldavskrivningarna som gjorts har dragit bort mer än en miljard kronor från fattigdomsbekämpning. Anslag till svenska ambassader som inte hanterar bistånd har kritiserats av DAC.
Socialdemokraterna vill att de avräkningar som görs ska ske enligt det internationella regelverk som finns, men uppblåsta skuldavskrivningar säger vi nej till även om de ryms inom regelverket. Vi vill också att regeringen redovisar för riksdagen hur avräknade medel uppfyller målen för utvecklingssamarbetet.
7) Aktivera arbetet med en samstämmig politik för global utveckling
Politiken för global utveckling, PGU, beslutades av Sveriges Riksdag 2003 efter ett långt och omfattande utredningsarbete. Syftet med PGU är att politiken inom alla områden ska vara samstämmig och bidra till rättvis och hållbar global utveckling. Ska detta vara möjligt måste det finnas ett strukturerat arbete kring PGU inte minst i regeringskansliet. Tyvärr har regeringen tryckt ned paus-knappen i det här arbetet.
Socialdemokraterna har i flera års tid krävt att regeringen ska aktivera PGU-arbetet och att en samordningsfunktion för det ska inrättas i regeringskansliet. Möjligen inrättar regeringen äntligen en sådan funktion nu i år.
8) Goda jobb
Regeringens utvecklingspolitik lägger allt större vikt vid näringslivsutveckling.
Socialdemokraterna bejakar nya jobb men ser längre än så. Mänskliga rättigheter i arbetslivet, organisering och anständiga förhållanden är viktiga för att möta globaliseringens utmaningar och kunna använda den som en positiv kraft för att människor ska kunna lyfta sig ur fattigdom och påverka sin situation. På detta område kan Sverige göra betydligt mer.
Socialdemokraterna vill se fler jobb – och goda jobb. Här tycks regeringen inte vara intresserad.
9) Resultat på riktigt
Redovisning och resultat har varit Gunilla Carlssons tema. Resultat är självklart centralt, men metoderna har tyvärr lett till en kraftig byråkratisering av biståndet och ett kortsiktigt agerande. Regeringens problem med styrningen har bland annat inneburit att långsiktigheten i verksamheten blivit lidande av att en mängd strategier och styrningsdokument fördröjts på grund av dessa svårigheter.
Socialdemokraterna menar att det ska vara höga krav på ordning och reda samt resultat i den internationella utvecklingsverksamheten. Samma höga krav och mål ska gälla för samtliga aktörer. Samtidigt får inte byråkratiseringen av utvecklingssamarbetet växa så att den hämmar verksamheten.
10) Öppna förändringsprocesser
När Gunilla Carlsson nu förändrar biståndspolitiken sker det i slutna processer utan insyn. Vi befarar att regeringen inom kort i praktiken kommer att besluta om en ny biståndspolitik utan riksdagsbehandling.
När PGU beslutades 2003 gjordes det efter en omfattande och öppen process. Förutom att Socialdemokraterna är kritiska till bristen på insyn idag så är vi övertygade om att kvaliteten på besluten blir bättre när fler deltar. Vi vill förnya utvecklingspolitiken i öppna processer.
Kenneth G Forslund
Biståndspolitisk talesperson (S)
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
