Den svenska rösten i FN har tystnat sedan Moderaterna styrde om den svenska utvecklingspolitiken till att enbart handla om kontroll av biståndspengar. Moderaterna är, till skillnad från Socialdemokraterna, tämligen ointresserade av FN. Det skriver Kenneth G Forslund (S) med anledning av en ny intervju med Gunilla Carlsson (M)
Tack Gunilla Carlsson för att du äntligen är ärlig.
Den 3 september berättar förra biståndsministern Gunilla Carlsson (M) i Development Today om sina år som minister. I intervjun beskriver hon själv vad hon gjort och vad hon inte hann med att göra innan hon slutade. I hennes ögon fanns det en del kvar att göra, framför allt när det gäller Sveriges arbete i FN.
Development Today kallar Gunilla Carlsson för Sveriges mest kontroversiella biståndsminister. Men är det du Gunilla som är kontroversiell, eller är det moderaternas syn på biståndet och på framförallt FN, som är kontroversiell?
Statsminister Fredrik Reinfeldt har i en bok beskrivit oss svenskar som “det sovande folket“. Gunilla Carlsson kallar svenskt bistånd för en “sovande skönhet”. Liksom Reinfeldt i åtta år har försökt väcka det svenska folket med omfattande privatiseringar och skattesänkningar, har Gunilla Carlsson försökt “väcka” biståndet och skaka om detta politikområde med sin ”reformagenda”. Samtidigt bedyrade hon utåt att det inte handlade om någon ny politik.
Gunilla Carlsson har drivit en reformagenda. Hon har ”skakat om systemet”. Hon har “attackerat maktstrukturer” och hon har “ändrat reglerna för hur biståndsmedel allokeras”.
Hur många gånger har inte Gunilla Carlsson hävdat att allt hon ville var att Sveriges bistånd skulle bli effektivare? Hur många gånger har inte hon, och senare hennes efterträdare Hillevi Engström, sagt att den biståndspolitiska plattformen inte är ny politik?
Egentligen har det väl hela tiden handlat om att Gunilla Carlsson och hennes parti vill styra om från Sveriges långa tradition av utvecklingssamarbete till ett mer gammaldags bistånd.
Biståndets kärna är pengar, säger Gunilla Carlsson. Och ja, det stämmer till del. Om man bara talar om bistånd – vilket Moderaterna hela tiden gör. Er plattform är en biståndspolitisk plattform, inte en utvecklingspolitisk. Detta är inte semantik. Detta visar på två väsensskilda synsätt.
Utvecklingspolitiken handlar om global utveckling, och detta är så mycket mer än att bara räkna pengar, och skriva matriser för kortsiktigt kvantifierbara resultat. I min syn på utvecklingspolitiken ska Sverige även i framtiden vara en trovärdiga global aktör, inte bara en givare av biståndsmedel.
Sverige ska vara en stark röst för att utrota fattigdomen i världen, för en rättvisare värld. För ett hållbart klimat och hållbara, demokratiska och jämställda samhällen. För fred och frihet. För mänskliga rättigheter som omfattar kvinnor och barn. För allas rätt till ett anständigt jobb. Och för att utsatta människor ska ha en röst. Detta gör vi bäst genom att vara en stark aktör och en tydlig röst i FN.
Jag håller med dig Gunilla Carlsson. Sverige ska fokusera på det som är Sveriges komparativa fördelar. Jag menar att en sådan är att vara en stark och tydlig röst i FN. Som vi alltid har varit – fram till dess att Moderaterna gjorde om Sveriges kraftfulla utvecklingspolitik till att enbart vara en fråga om kontroll av biståndspengar.
Socialdemokraternas utvecklingspolitik tar sin utgångspunkt i samarbetet inom FN. Moderaterna är tämligen ointresserade av FN vilket de bland annat visar tydligt med den mycket sena och pliktskyldigt startade kampanjen för en svensk plats i FN:s säkerhetsråd.
Med en ny socialdemokratiskt ledd regering efter valet kommer Sverige att föra en aktiv global utvecklingspolitik med och för fattiga människor. Det ska understödjas av ett aktivt deltagande i FN-arbetet.
Kenneth G Forslund (S)
Riksdagsledamot och biståndspolitisk talesperson
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
