Mycket av Björn Ekmans kritik mot det globala hälsobiståndet är korrekt, men man måste se nyanser bortom svart och vitt. Det skriver Anders Molin i en replik.
Björn Ekmans talar i sin artikel om misslyckandet för de rika ländernas hälsobistånd, med särskilt fokus på det bilaterala biståndet och, ”däribland det som under flera årtionden getts av Sverige via biståndsmyndigheten Sida”. Jag försökte i mitt svar ge en bild av det svenska bilaterala biståndet, inte för att det är ”bra” men för att Sverige i sitt bistånd systematisk strävat efter att stärka samarbetsländernas hälsosystem och det nationella ägarskapet.
Mycket av Björn Ekmans kritik mot det globala hälsobiståndet är som jag också påpekade korrekt, men man måste se nyanser bortom svart och vitt. Ett bra exempel är den Globala fonden som historiskt har agerat självständigt och utanför ”systemet” och därmed inte medverkade till integrering med andra aktörer eller inom ramen för nationella planer och budgetar. Sverige har i styrelsen tillsammans med andra likasinnade givare varit pådrivande för att Globala fonden bättre ska anpassas till ländernas planer och system. En stor reformprocess, kallad den nya finansieringsmodellen, av Globala fondens system och strukturer har emellertid påtagligt förändrat globala fondens arbetssätt. Sedan 2013 tas nu nationellt ägarskap, nationella ramverk och samverkan med andra partner på största allvar. I ländernas ansökningar till globala fonden ställs till exempel krav på att dialog har förts på landnivå kring programmens inriktning och att länderna kan visa hur de kommande programmen som ska finansieras av Globala fonden är anpassade till nationella strategier och planer. Numera kan länder även söka om stöd för program som syftar till att stärka hälsosystemet i bredare bemärkelse, vilket inte var möjligt tidigare. Sverige kommer att fortsätta bevaka att den nya finansieringsmodellen implementeras som det är tänkt och att de reformer som Globala fonden genomgått både bidrar till att bekämpa de tre sjukdomarna samtidigt som de bidrar till hälsosystemstärkande.
Det jag försökte formulera angående ebolaepidemin var det internationella samfundets tendens att reagera starkare ju mer akut en katastrof är, från tsunamin över ebola till hiv och aids. Den långsamma katastrofen som jordens fattigaste lever i förvandlas till normaltillstånd.
Anders Molin,
Sidas expert på hälsobistånd
___________
”Replik: Allvarliga brister i omvärldens hantering av Ebola” (Björn Ekman 4 nov, 2014)
“Replik: Onyanserad kritik mot hälsobiståndet” (Anders Molin 30 okt, 2014)
“Ebolaepidemin är ett tecken på det misslyckade hälsobiståndet” (Björn Ekman 28 okt, 2014)
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se