Rent vatten är ett nyckelmål i Agenda 2030

Aldrig tidigare har det väl talats så mycket om rena händer som nu. I coronakrisens spår har vi översköljts av råd om hur vi ska tvätta oss med tvål och varmt vatten i minst 20 sekunder så fort vi rört vid någonting.

Men debatten borde också handla om alla de människor som inte har möjlighet att följa de råden. Nära tre miljarder människor kan inte tvätta händerna med tvål och vatten i hemmet. I låg- och medelinkomstländer saknar 35 procent av alla sjukhus tvål och vatten för handtvätt – både för patienter och personal. 785 miljoner människor saknar tillgång till säkert dricksvatten, och 700 miljoner människor tvingas uträtta sina behov utomhus. Mer än hälften av världens befolkning lever med vattenbrist åtminstone en månad om året.

Rent vatten är centralt för god hälsa

Plötsligt blir det tydligt att det inte går att dra en gräns mellan de olika målen i Agenda 2030. Mål 3 handlar om god hälsa och mål 6 om tillgång till rent vatten. Knappast någon enskild åtgärd skulle ha större betydelse för god hälsa som att att alla fick tillgång till rent vatten och säkra toaletter.

Mål 6 handlar dessutom om mer än bara vatten och sanitet. Utgångspunkten är att vi inte kan förbättra tillgången till säkert dricksvatten och säker sanitet om vi inte börjar ta bättre hand om världens vattentillgångar. Exempelvis dumpas uppskattningsvis 80 procent av allt avfallsvatten utan rening – och skadar därmed både ekosystem och människor.

I mål 6 ingår också förbättrad vattenkvalitet, ökad avloppsrening och återanvändning, effektiviserad vattenanvändning, integrerad förvaltning av vattenresurser samt skydd och återställande av vattenrelaterade ekosystem. Men vi är långt ifrån att nå de uppsatta målen, och utan en ordentlig kraftsamling kommer vi att misslyckas kapitalt.

Utmaningarna kring vatten kommer öka

De vattenrelaterade utmaningarna kommer dessutom att öka, inte minst på grund av klimatförändringarna. År 2050 förväntas fem miljarder människor tvingas leva med vattenbrist minst en månad om året. Samtidigt lär efterfrågan på vatten stiga, på grund av befolkningsökningen och och växande konsumtion. För jordbruket och industrin, som står för 70 respektive 20 procent av den globala vattenanvändningen, blir den stora frågan hur de kan minska sin vattenförbrukning och ändå möta efterfrågan.

När vi tittar närmare ser vi alltså hur vatten är den blå tråd som binder samman hela Agenda 2030. Vare sig det rör sig om att odla mat, producera el och produkter, eller att bevara ekosystem och biologisk mångfald är tillgång på vatten av god kvalitet en förutsättning. Mål 6 blir därför ett nyckelmål i Agenda 2030, och att lösa frågan om vatten blir avgörande för att främja en hållbar utveckling.

Internationellt årtionde för vatten

För att uppmärksamma att vi är långtifrån att uppfylla mål 6 har FN utlyst ett internationellt årtionde för vatten 2018-2028. Det lovvärda syftet är att uppmuntra länder att öka sina satsningar, men för att det ska lyckas måste länderna anlägga ett helhetsperspektiv på vatten utifrån sociala, miljömässiga och ekonomiska behov.

För Sveriges del brukar vi ofta se oss själva som ett land med goda vattentillgångar och utan anledning att oroa oss. De senaste årens torra somrar och låga grundvattennivåer har dock visat att även vi måste agera. Vi måste vänja oss vid att vi inte längre är ett land där vi kan ta rent vatten ur kranen för givet, utan att även vi måste satsa på att säkra vattenförsörjningen. Inte minst handlar det här om att ha en starkare nationell samordning för att motverka fragmentering av vår vattenförvaltning.

Sverige kan även bidra internationellt genom utvecklingssamarbetet. De senaste åren har Sverige ökat biståndet inom rent vatten och sanitet, vilket är en positiv utveckling. Det finns dock luckor även här. Biståndet går framför allt till infrastruktursatsningar som reningsverk och system för att leverera vatten till skolor och utsatta områden. Det är viktiga åtgärder, men mer fokus bör läggas på hur vattnet förvaltas på ett rättvist och långsiktigt hållbart sätt. Det behövs mer stöd för att förbättra de beslutsprocesser som avgör vem som får vilket vatten vid vilken tidpunkt. Många olika samhällsaktörer behöver vara med i det arbetet, så att de infrastruktursatsningar som görs faktiskt fungerar i längden och inte blir oanvändbara efter några år då vattenresurserna överanvänts. Med tanke på klimatförändringarna är det här extra viktigt. De ställer ökade krav på långsiktig planering och ett demokratiskt beslutsfattande om gemensamma – och allt mer osäkra – vattenresurser.

Näringslivet är de största användarna

Det är inte bara stater som har möjlighet att påverka. Näringslivet, framförallt inom jordbruk och industrin, är de största vattenanvändarna och måste ta ansvar för hur deras aktiviteter påverkar vattentillgången – både genom utsläpp och konsumtion. Detta är inte bara viktigt för det bredare samhället, utan även för företagen själva. De är nämligen beroende av vatten för sin produktion, och deras arbetare är beroende av vatten för att överleva. Att ansvarsfullt nyttja våra gemensamma vattenresurser på ett långsiktigt hållbart sätt ligger i deras eget intresse.

Slutligen kan även vi som individer bidra. Det handlar här inte bara om att ta kortare duschar och stänga av vattenkranen – det kan förvisso vara bra, men i sammanhanget gör det ganska liten skillnad. Istället handlar det om att konsumera hållbart och tänka över vad man köper och från vem. Exempelvis är nötkött, avokado och mandel vattenintensiva produkter, liksom produktionen och färgningen av textilier. I dagsläget saknas det vattenmärkning av produkter för att visa på hållbart vattenanvändande, vilket gör det svårare för konsumenten att göra informerade val.

Det första vi gör när vi letar efter liv på andra planeter är att fokusera på vatten, då det är en förutsättning för allt liv. Det är hög tid att vi prioriterar vatten också på vår egen planet.

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se