Debatt

Regeringens tystnad ohållbar: Ett klart besked om fortsatt svenskt långsiktigt utvecklingsstöd till Sudan behövs

Regeringens tystnad i relation till de stora utvecklings- och humanitära behoven i Sudan är ohållbar. När Sveriges röst för stöd till en fredlig utveckling som mest behövs verkar både politisk vilja och tydlig inriktning saknas. Detta är djupt oroande. Regeringen borde presentera en strategi för hur ett fortsatt svenskt stöd till Sudan ska utformas för att bidra till långsiktig fred och utveckling i landet och i hela regionen, menar företrädare för Diakonia, International Aid Services, Kristna Fredsrörelsen, Life & Peace Institute, Operation 1325, PMU, Rädda Barnen och Svenska kyrkan

För två år sedan talade utrikesminister Carl Bildt och biståndsminister Gunilla Carlsson om ett bräckligt Sudan som kräver omvärldens engagemang och samarbete över gränserna för att inte åter falla tillbaka i krig och lidande (Göteborgsposten 10 februari 2011).

Vi delar denna analys och slutsats.

Men var står regeringen idag? I den senaste budgetpropositionen framgick att regeringen skulle se över formerna för Sveriges biståndsengagemang i såväl Sudan som Sydsudan. Men Sudan nämns inte med ett ord när regeringen nu har gett Sida instruktioner för 2013. Vi välkomnar att det långsiktiga utvecklingssamarbetet med Sydsudan ser ut att fortsätta, men ett ensidigt engagemang för Sydsudan blir haltande. Det är oerhört viktigt att Sveriges regering också tar ställning för fortsatt stöd till Sudan. Stabiliteten i det ena landet är beroende av det andra.

Det har nu gått ett och ett halvt år sedan Afrikas till ytan största land delades i två självständiga nationer. Denna första tid har rymt mycket oroligheter och situationen i och mellan de båda länderna är oerhört skör. De nya väpnade konflikterna i delstaterna Södra Kordofan och Blå Nilen växer i omfattning. Enligt en FN-rapport från januari har stridigheterna direkt förödande konsekvenser för 700 000 människor i området, där många är i akut behov av hjälp.

Fredsavtalet från 2005 var ett försök att hantera problemen med splittringen och motsättningarna i det då odelade Sudan genom att decentralisera makten. Men det var i huvudsak en överenskommelse mellan två stridande parter, det styrande kongresspartiet i Khartoum och den dominerande rörelsen i söder, SPLM/A. Avtalet gav begränsad uppmärksamhet till Sudans andra grupper i Södra Kordofan, Blå Nilen, Darfur i väst och Beja i nordost och problemen är i högsta grad olösta.

Kvar efter Sydsudans självständighet finns ett multi-etniskt och multi-religiöst samhälle som på många sätt liknar det tidigare Sudan. Landet möter samma utmaningar när det gäller makt och kontroll över resurser, inte bara olja utan i hög grad också tillgång till vatten, jordbruks- och betesmark. Motsättningar som blir desto allvarligare när de får etniska och religiösa förtecken. Om man misslyckas med att lösa dessa frågor finns en uppenbar risk att konflikterna och fragmenteringen av Sudan fortsätter.

För en hållbar lösning behövs det stora egna politiska kraftansträngningar av Sudan och Sydsudan, med stöd av Afrikanska Unionen (AU) och full uppbackning av det internationella samfundet. I detta kritiska skede av nationsbyggande i Sudan och Sydsudan är det nödvändigt att stödja en långsiktig strategi för hållbar fred och säkerhet. Bara genom långsiktigt utvecklingssamarbete kan institutioners kapacitet, både statliga och civila, stärkas.

Det är viktigt att de bedömningar som görs för att vägleda beslut kring Sveriges fortsatta biståndsengagemang är väl underbyggda och långsiktiga för att möjliggöra hållbara resultat. Vi och våra samarbetspartner i regionen deltar gärna i analysarbetet och målformuleringarna.

Översynen som regeringen gör av utvecklingssamarbetet med Sudan har nu pågått en längre tid och det finns ännu inga riktlinjer till Sida om hur biståndet ska se ut. För att konstruktivt kunna samverka med partners i de båda länderna med fokus på just långsiktighet och resultat måste den svenska regeringens riktlinjer bli tydliga. Det är viktigt att de bedömningar som görs för att vägleda beslut kring Sveriges fortsatta biståndsengagemang är väl underbyggda och långsiktiga för att möjliggöra hållbara resultat. Vi och våra samarbetspartner i regionen deltar gärna i analysarbetet och målformuleringarna.

Sverige har genom sitt långsiktiga engagemang och sin historiska roll i regionen en trovärdighet och ställning som utgör ett tydligt mervärde. Det behövs en tydlig svensk röst i det internationella givarsamfundet till stöd för en fredlig utveckling i Sudan genom en resultatinriktad strategi för både Sydsudan och Sudan snarast möjligt.

Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia

Leif Zetterlund, Executive Director International Aid Services

Sofia Walan, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen

Peter K Sjögren, Executive Director Life & Peace Institute

Maj Britt Theorin, ordförande Operation 1325

Niclas Lindgren, direktor PMU

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Erik Lysén, internationell chef för Svenska kyrkan

Dela det här: