Handelspolitik är en viktig fråga för fattiga länders utveckling. Trots det har frågan knappt debatterats inför EU-valet. Avtalen med afrikanska länder står på agendan i höst, de svenska EU-parlamentarikerna bör då se till att EU:s handelsavtal med utvecklingsländer främjar en hållbar och rättvis utveckling, det menar Gabi Björsson och Annica Sohlström.
Handelsavtal som EU sluter med andra länder eller regioner måste numera godkännas av de folkvalda EU-parlamentarikerna. När Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009 var handelspolitik ett av de nya områden där Europaparlamentet fick beslutandemakt.
EU:s handelsavtal med afrikanska länder, de så kallade EPA-avtalen, är kontroversiella. Förhandlingarna om EPA-avtal har pågått i mer än tio år nu och har lett till stor frustration och ilska hos många politiker och civilsamhällesorganisationer i afrikanska länder. EU:s hårdnackade krav och ovilja till flexibilitet i förhandlingarna har blivit en allvarlig stötesten i relationerna mellan EU och Afrika. En viktig uppgift för EU-parlamentarikerna är att verka för en ökad flexibilitet från kommissionens sida.
2014 är ett avgörande år i förhandlingarna. EU har satt en tidsfrist till den 1 oktober med syfte att sätta press på de afrikanska länder som ännu inte slutit avtal. De länder som inte klassas som ”Minst utvecklade länder” (MUL), och som inte påbörjat en ratificering av avtalen då, kommer att förlora sitt tullfria tillträde till den europeiska marknaden. De allra fattigaste länderna har tullfritt tillträde till EU:s marknad via ett annat EU-program (Everything But Arms).
EPA-avtalen kommer att medföra betydande förändringar i afrikanska länders handelsrelationer med EU. Tidigare kunde länder i Afrika sälja de flesta varor tullfritt till europeiska marknader utan att behöva ge motsvarande förmåner till EU. EPA-avtalen innebär att de afrikanska länderna måste avskaffa tullarna på en majoritet av sina varor från EU, vilket minskar utrymmet att skydda strategiska sektorer, däribland begynnande tillverkningsindustri. För Ghana rör det sig om 43 000 jobb som är hotade, enligt landets ledande politiska parti. EU kräver också att de afrikanska länderna ska begränsa användandet av exportskatter, som flera länder anser vara viktiga instrument för att gynna en lokal vidareförädling av råvaror. EPA-avtalen hotar alltså ländernas framtida politiska handlingsutrymme för att gynna sin egen utveckling.
De regionala marknaderna utgör en stor och viktig utvecklingspotential för afrikanska länder, eftersom det är hit merparten av deras förädlade varor exporteras. Till EU exporterar afrikanska länder främst råvaror. EPA-förhandlingarna var tänkta att bygga på och förstärka den regionala integreringen i Afrika. Men en ökad import av europeiska varor kommer att konkurrera med lokala produkter också på de regionala marknaderna och hotar att underminera handeln med grannländerna. Kenya säljer till exempel 67 procent av sina tillverkade varor till länder i östra och södra Afrika, jämfört med 9 procent till EU. Kenya riskerar att förlora 15 procent av sin handel med grannländerna under ett EPA-avtal, vilket skulle hota landets tillverkningsindustri. Tidsfristen i förhandlingarna, som EU satte trots protester från många afrikanska länder, riskerar dessutom att ställa länder inom samma region mot varandra och splittra regioner. De länder som inte hör till de allra fattigaste kan bli pressade att skriva under ofördelaktiga EPA-avtal bara för att bevara sina handelsförmåner till EU. Hit hör bland annat Namibia, Kenya, Ghana, Elfenbenskusten, Nigeria, Botswana och Kamerun.
Afrikanska länder har vid upprepade tillfällen protesterat mot EU:s krav i förhandlingarna och påpekat sina ståndpunkter i officiella deklarationer, senast vid ett afrikanskt handelsministermöte i Addis Abeba i slutet på april. “Vi får inte skriva under ett avtal utan att först göra en grundlig ekonomisk analys av konsekvenserna för regionen, våra barn och framtida generationer”, sa Nigerias handelsminister och fick stöd av bland andra Zambia och Niger. Afrikanska Unionens handelskommissionär stödde också dessa åsikter. “Så länge EU insisterar på EPA-avtal i dess nuvarande form bör inte Afrika gå med på dessa, utan titta på alternativ till EPAs”, sa Fatima Haram Acyl.
Varför har EU-kommissionen inte lyssnat på de afrikanska länderna? Trots att detta är handelsavtal med några av världens fattigaste länder och trots att EU hela tiden hävdat att det handlar om ’utvecklingsvänliga’ avtal, så har EU drivit sin egen agenda och sina offensiva intressen hårt. Utvecklingsutskottet i EU-parlamentet har vid flera tillfällen riktat kritik mot kommissionen kring processen i EPA-förhandlingarna. Utskottet uppmanade bland annat parlamentet att rösta nej till kommissionens förslag på en tidsfrist. Ledamöterna i utvecklingsutskottet ansåg att slutförandet av förhandlingarna bör styras av innehållet och inte av tidsramar.
Europaparlamentet och dess ledamöter har en viktig roll att spela vad gäller EU:s handelspolitik. Det handlar inte bara om att godkänna handelsavtal som EU sluter med omvärlden, utan en viktig uppgift är också att kontinuerligt granska kommissionens genomförande av handelspolitiken. De svenska EU-parlamentarikerna bör verka för att EU visar flexibilitet i EPA-förhandlingarna både vad gäller innehållet i avtalen liksom tillämpningen av tidsfristen, 1 oktober i år, så att afrikanska länder inte pressas att ingå handelsavtal som riskerar att få negativa konsekvenser för deras utveckling.
Gabi Björsson
Generalsekreterare, Afrikagrupperna
Annica Sohlström
Generalsekreterare, Forum Syd
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se