Både svenska och afrikanska pensionsfonder växer och äger idag kapital som är hundratals gånger större än biståndet. Pengarna skulle kunna användas för att investera i infrastrukturprojekt i Afrika, skriver Annie Sturesson, tidigare seniorekonom vid finansdepartementet i Uganda.
Andelen tillgångar sparade i pensionsfonder ökar kraftigt runt om i världen. I en tid av låga räntor och oro på börsen har pensionsfonder i västvärlden svårt att hitta långsiktiga och lönsamma investeringar. Detta trots att många afrikanska länder är i ett enormt behov av investeringar i infrastrukturprojekt med stora ekonomiska och sociala avkastningar.
I Uganda söker regeringen allt mer desperat efter investerare till stora väg- och energiprojekt. Pensionsfondernas outnyttjade potential att möta Afrikas investeringsbehov är en alltmer aktuell fråga som förtjänar mer utrymme i den svenska biståndsdebatten.
Ingen brist på pengar
En vanlig missuppfattning är att Afrikas största utmaning är bristen på kapital. Det finns besparingar, framförallt i pensionsfonder, både på global nivå och i Afrika. År 2014 beräknades pensionsfondernas tillgångar i OECD-länderna till över 25 biljoner dollar.
Pensionsfondernas potential som investerare har uppmärksammats allt mer under senare år. Den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba i juli 2015 var inget undantag.
”Det rör sig inte om en brist på kapital. Det finns pengar därute. Problemet är att sammanföra utbud och efterfrågan av kapital”, sa finansmarknadsminister Per Bolund vid ett sidoevent om innovativ utvecklingsfinansiering i Addis Abeba. Enligt Bolunds analys ligger den stora utmaningen i att komma åt risker och okunskap som hindrar kapital från att investeras i Afrika.
Rädsla för risker
Afrika förknippas med stora risker, både subjektiva och objektiva. De uppfattade riskerna beror till stor del på bristande kunskap och erfarenheter av kontinenten. De objektiva riskerna baseras däremot på faktiska risker som korruption, politisk instabilitet och opålitliga regelverk. På global nivå uppskattas knappt 1 procent av pensionsfondernas kapital gå till infrastrukturprojekt och endast en obetydlig del av investeringarna görs i Afrika.
De svenska allmänna pensionsfonderna, AP-fonderna, är inget undantag. AP-fonderna förvaltar årligen över 1 400 miljarder kronor svenska pensionspengar, vilket kan jämföras med Sveriges biståndsbudget för 2015 på drygt 40 miljarder. Endast 0,2- 0,6 procent av AP-fondernas placeringar är i Afrika.
Pensionsfonderna låga investering i Afrika är problematisk med tanke på kontinentens stora behov av kapital. Afrika beräknas behöva 90 miljarder dollar per år under den kommande tioårsperioden för investeringar i infrastruktur, framförallt i vägar och energi.
Afrikanska pensionsfonder växer mycket
Afrika som främsta destination för västländers pensionskapital ligger nog en bit fram i tiden. En källa till investeringar som däremot är på kraftig uppgång är kontinentens egna pensionsbesparingar.
OECD uppskattar att de afrikanska pensionsfondernas totala innehav, som 2013 låg på 350 miljarder dollar, kommer att dubblas till 2020 och nå 7 000 miljarder dollar till 2050. I Uganda värderas tillgångarna hos landets största pensionsfond, National Social Security Fund (NSSF), till 1,6 miljarder dollar. Fonden samlar in mer pengar varje månad än vad den hinner investera.
Att NSSF stoppar pengar i madrassen i en ekonomi där kapital är en bristvara är långt ifrån optimalt. I Uganda är det dyrt att låna. Låneräntan hos bankerna ligger på 24 procent. Givet törsten på kapital så borde investeringsmöjligheterna vara goda för landets pensionsfonder. Men Geraldine Ssali, biträdande vd vid NSSF, anser att det är precis tvärtom: ”Det finns inte tillräckligt med investeringsmöjligheter i Uganda”, säger hon.
NSSF:s investeringsportfölj är begränsad till statspapper, aktier och fastigheter. Hög inflation och en kraftig nedgång av den ugandiska shillingen gör statspapper riskfyllda. Med endast 15 börsnoterade företag är den ugandiska börsen fortfarande i sin linda. Fastigheter har länge setts som en av få säkrare investeringsalternativ i landet, vilket har lett till landspekulationer.
Få projekt är redo för finansiering
När Ugandas nationella pensionsfonder ifrågasätter investeringsmöjligheterna i landet är det knappast förvånande att även de utländska pensionsfonderna tvekar.
I Uganda och flertalet afrikanska länder råder det inte en brist på projekt i behov av investeringar. Däremot finns det få projekt som är ”bankable”, det vill säga väl förberedda och redo för finansiering.
För investerare riskerar projekt med ofullständiga tekniska utredningar och försenade statliga tillstånd att leda till kostsamma förseningar. Detta har lett till ett ökat intresse från givare, bland annat den Afrikanska utvecklingsbanken, att förbättra den nationella kapaciteten för att förbereda projekt i länder som Uganda.
Ett annat relevant initiativ som väntas lanseras 2016 är Convergence, en global plattform och ”dejtingförmedling” mellan investerare och projekt.
Det krävs mer än krockkuddar
För att öka intresset för hållbara investeringar i Afrika har Sida på senare år lanserat flera satsningar, framförallt inom energi- och infrastrukturområdet. Inom ramen för Power Africa, ett initiativ som syftar till att tiodubbla tillgången till elektricitet på kontinenten, har Sida tillsammans med samarbetspartners tagit fram en investeringsmodell för nordiskt pensionskapital. Genom att erbjuda garantier minskar Sida risken för pensionsfonderna och bidrar till en mer flexibel och bredare kapitalbas.
Initiativ där givare agerar krockkudde bidrar på sikt till att skapa ett bredare intresse och nya ingångar till de afrikanska marknaderna. Men för att Afrika på ett mer strategiskt sätt ska inkluderas i pensionsfondernas investeringsportföljer så måste de underliggande orsakerna till investeringsriskerna bemötas, både de uppfattade och faktiska riskerna. Viktiga och ofta obekväma reformer behöver drivas av afrikanska beslutsfattare för att i grunden förbättra ländernas investeringsklimat.
Likaså krävs ett stärkt arbete i att utforma och förbereda projekt. Svenska pensionsfonder kan på sikt bli en allt viktigare källa till investeringar för väl utvalda projekt i Afrika. Men istället för att sitta och vänta på att utländska pensionspengar ska börja flöda behöver länder som Uganda bättre ta vara på besparingarna som redan finns i landet, särskilt i de nationella pensionsfonderna.
Annie Sturesson
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se