Modern teknik ses ofta som en nödvändighet i krig. Men ny teknik, som artificiell intelligens och drönare, kan lika gärna vara ett viktigt verktyg för att skapa hållbar fred. Debattören Zebulon Carlander tycker att vi ska tänka mer kreativt kring ny teknik.
När man pratar teknik och säkerhetspolitik är det oftast i kontexten av nya avancerade vapensystem. Det senaste decenniet har vi sett stora framsteg inom en rad teknologiska områden, exempelvis kring artificiell intelligens och obemannade farkoster (drönare).
När dessa och andra innovationer diskuteras i utrikes- och säkerhetspolitiska sammanhang handlar det oftast om hur de kan användas på slagfältet – och i vilken mån de går att reglera och införliva i existerande ramverk för krigets lagar.
Det är såklart naturligt att man diskuterar det. Hela 1900-talet kännetecknades av en ständig ansträngning av att introducera nya maskiner och system i världens försvarsmakter. Det går utan att vara cynisk att konstatera att det är en realitet som kommer att kvarstå.
Vad vi däremot inte behöver göra är att se nya teknologier bara utifrån ett synsätt om hur dessa bäst kan användas i krig. Tvärtom finns det en stor potential för nya innovationer att användas för att förebygga konflikter, skydda civila, dokumentera folkrättsbrott, och mycket annat.
Ta bara de ovannämnda exemplen som artificiell intelligens och drönare. Lika mycket som dessa har en potential att främja militära mål i ett krigsscenario kan de också nyttjas i förebyggande syften.
Artificiell intelligens kan något förenklat sägas vara maskiner som besitter förmågor som vi associerar till människor. På kort tid kan ett system som styrs med hjälp av artificiell intelligens analysera stora mängder data – och utifrån det dra specifika slutsatser.
På den senaste upplagan av Stockholm Security Conference, som anordnades av bland andra fredsforskningsinstitutet Sipri, sade en expert på artificiell intelligens att man inom en snar i framtid troligtvis kan använda det för att göra prediktioner om framtida mänskliga ageranden.
Det är inte otroligt att artificiell intelligens till exempel kan användas i ett instabilt område för att bevaka risken för folkmord eller någon annan typ av brott mot mänskliga rättigheter. Det kan göras bland annat genom att följa flöden på sociala medier.
Sedan finns det drönare. 2010 lanserades Satellite Sentinel Project som syftade till att använda satelliter för att förvarna om och dokumentera väpnade gruppers framfart och attacker i Sudan. Det är inte svårt att se hur drönare kan användas i samma syfte – och möjligtvis med större effekt.
Ett annat område där det finns stor potential för kreativt tänkande kring teknologier är nedrustning. Många av synsätten och modellerna för att tänka och agera inom det området går att spåra tillbaka till kalla kriget, vilket i vissa fall är utdaterat.
Hos Utrikespolitiska institutet i början av september sa Natos biträdande generalsekreterare Rose Gottemoeller att arbetet med nedrustning är alltför analogt och att man borde börja anamma digitala lösningar, till exempel för att verifiera antalet vapensystem hos en aktör.
Vi lever i en alltmer osäker värld. De säkerhetspolitiska spänningarna ökar och det finns stora områden i världen som lider av instabilitet. Det är ett måste att vi börjar tänka mer kreativt och brett kring nya teknologier och hur dessa kan vändas för att främja och värna en hållbar fred. Det vore oansvarigt att inte försöka.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
