Foto: Science Museum, London/Wellcome Images
Första gången som jag kan minnas att jag hörde talas om könsstympning var jag 10 år och kunde inte ta in vad det faktiskt betydde. 14 år senare läser jag in mig i ämnet som bakgrund till ett uppsatsarbete. Nu förstår jag. Världen blir på samma gång mer begriplig och än vidrigare.
Kvinnans rätt till sin egen kropp är en av de viktigaste grundpelarna för jämställdhetsarbetet. Det samma gäller för flickor. Ingen, oavsett religion, nationalitet eller ålder ska behöva utsättas för kränkningar mot den egna kroppsliga integriteten. Men det sker. Över två miljoner flickor i åldrarna 4–11 år könsstympas varje år, enligt siffror från Unicef.
Idag lever, enligt WHO:s beräkningar, 200 miljoner flickor och kvinnor som blivit utsatta för någon form av könsstympning. Traditionen utförs i flera olika länder och kulturer. Trots att det inte finns något stöd i religionen lever traditionen kvar. Könsstympning är förutom en kränkning av flickor och kvinnors mänskliga rättigheter en stor risk för hälsan: Smärta, stress och infektioner är en risk, liksom psykiska problem, blödningar, infertilitet och – död.
Men det är det ett lidande som kan få ett slut. Och det görs mycket arbete för att stoppa det, både bland organisationer och länder. En organisation som arbetar med frågan, Tostan, har i samarbete med lokalbefolkningen fått 7000 byar i flera afrikanska länder att överge traditionen. Flera länder, som Etiopien, Egypten och Burkina Faso, har även antagit en lagstiftning som förbjuder könsstympning.
Unicef har dessutom tagit fram en handlingsplan för hur könsstympning skulle kunna avskaffas inom loppet av en generation. Det som behövs är resurser riktade till alla de som på lokal nivå arbetar för flickor och kvinnors mänskliga rättigheter. Med rätt engagemang från civilsamhället och från världssamfundet som helhet går det att stoppa.
Ingen flicka ska behöva få sitt kön stympat. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter som måste få ett stopp, nu.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se