Idag äger FN:s toppmöte om migration och flyktingar rum, och imorgon det USA-ledda toppmötet om flyktingar där Sverige står som medvärd. Under toppmötena måste Sverige och EU driva på för bättre stöd till de länder som mottar den stora majoriteten av världens flyktingar, och för att globala åtaganden gällande vidarebosättning stärks. Det skriver Melanie Ward från International Rescue Committee (IRC).
Ett år efter att antalet människor på flykt undan krig, främst från Syrien, Irak och Afghanistan, plötsligt ökade drastiskt fokuserar många europeiska ledare fortfarande på att försöka få sina egna hus i ordning. Ansträngningar har inriktats på handläggning av asylansökningar och på att påbörja integrering av de som har beviljats uppehållstillstånd.
Jämfört med många av sina grannar har Sverige varit bra på att välkomna nyanlända och stödja flyktingar medan de bekantar sig med sina nya hem. Men situationen det senaste året är bara början på det ”nya normala” när det kommer till global migration. Därför måste alla länder dela på ansvaret för att stödja de flyktingar som redan befinner sig i Europa och garantera en strukutrerad respons för att framtidens flyktingar ska tas emot på ett mer säkert, humant och kontrollerat sätt.
EU-ledare måste lyfta fokus från sin egen kontinent
Den här veckan äger två toppmöten rum i New York; FN:s toppmöte om migration och flyktingar och det USA-ledda toppmötet om flyktingar där Sverige står som medvärd. Medan FN-toppmötet kommer resultera i mer generella slutsatser skulle det möte som president Obama tagit initiativ till kunna leda till betydelsefulla beslut. Men då måste svenska och andra europeiska ledare lyfta sitt fokus från sin egen kontinent. Det USA-ledda toppmötet innebär en möjlighet för Europa att inte bara stärka sina egna åtaganden gentemot flyktingar, utan även visa resten av världen vad som är möjligt.
IRC har fokuserat på två områden: bättre stöd till de länder som mottar den stora majoriteten av världens flyktingar, och expansion av vidarebosättningsprogram för flyktingar i övriga länder. Vidarebosättning, det som även kallas kvotflyktingar, innebär en organiserad förflyttning av flyktingar från den stat där de har sökt skydd till en annan stat som har gått med på att ta emot dem som flyktingar och bevilja dem uppehållstillstånd.
Alltför kortsiktiga humanitära insatser
För det första måste EU:s ledare dra nytta av den starka röst de har i dessa sammanhang som generösa humanitära givare och driva fram förändring av hur stöd levereras till länder som tar emot stora antal flyktingar. 86 procent av flyktingar lever i låg- och medelinkomstländer såsom Libanon, Jordanien, Etiopien och Kenya. Länge har biståndsinsatser i krissituationer varit alltför kortsiktiga. I genomsnitt tar det 26 år innan människor som tvingats på flykt kan återvända till sina hemländer.
IRC ber därför givare att garantera mer långsiktigt humanitärt bistånd, att det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet samordnas bättre, och att stödet når lokala befolkningar som lever i fattigdom såväl som flyktingar. Sverige har visat vägen genom att satsa på en långsiktig, strategisk finansiering av internationellt utvecklingssamarbete. Men alla länder som deltar i det USA-ledda toppmötet måste åta sig att garantera jobb och utbildning för flyktingar för att säkerställa att de får använda sina kunskaper och bidra till ekonomin i de länder där de nu är bosatta.
Vidarebosättning kan rädda liv
För det andra utgör toppmötet ett avgörande tillfälle att stärka globala åtaganden gällande vidarebosättning. Den stora majoriteten av flyktingarna befinner sig i låg- och medelinkomstländer, men FN beräknar att över en miljon flyktingar – de som är mest utsatta och de med minst möjlighet att återvända hem – behöver vidarebosättning i höginkomstländer. Mottagandenivåerna ligger långt under efterfrågan.
Vidarebosättning av flyktingar är inte ett alternativ till asylrätten, men det ger flyktingar en säker och trygg väg till ett nytt liv. Den planering som vidarebosättning möjliggör ökar chanserna till framgångsrik integration, arbete och utbildning. Om tillräckligt många människor på flykt erbjuds vidarebosättning kommer det dessutom rädda liv, då färre flyktingar ser olagliga och farliga vägar in i Europa som sitt enda alternativ.
Sverige hanterar vidarebosättning bra, handlägger ärenden snabbt och har särskild beredskap för nödsituationer. Sverige har redan förbundit sig att öka sitt åtagande för vidarebosättning till 5 000 platser per år – ett ordentligt bidrag från ett så litet land. Nu måste Sverige ta rollen som ledare genom att uppmana andra länder att göra detsamma. Enligt IRC:s beräkningar borde EU:s medlemsstater ta emot minst 108 000 flyktingar per år genom vidarebosättning under de kommande fem åren. Vi uppmanar även USA och andra regeringar att göra mer.
Europa har tillbringat det senaste året i krisläge. Denna vecka är det dags att vända en flyktingkris till en möjlighet – både för flyktingar och för Europa.
Melanie Ward
IRC har producerat en kort video som belyser en vidarebosatt mans erfarenheter. Khaled Fayad kom som kvotflykting från Syrien till Sverige via Libanon. Se videon Khaled’s story HÄR.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se