Var femte biståndskrona används i dag för att hantera flyktingmottagandet i Sverige. Att regeringen nu utreder om man kan ta ytterligare medel från svenskt bistånd, så mycket som 60 procent, riskerar att öka antalet människor som tvingas fly. Det skriver företrädare för tolv biståndsorganisationer.
Utöver de ökade kostnader som regeringen vill räkna av från biståndsanslaget finns redan andra avräkningar. Om dessa kvarstår kan det bli uppemot 60 procents avräkning från biståndsanslaget. Endast var tredje biståndskrona skulle då användas för biståndsverksamhet.
Vi vill att Sverige ska fortsätta ha ett generöst och humant flyktingmottagande. Just nu är flyktingmottagande en stor kostnad för Sverige, men på sikt kommer flyktingarna att vara en stor tillgång för vårt land. Men att öka avräkningarna från biståndet i den omfattning regeringen funderar på är en kortsiktig lösning.
Att hantera biståndet på det här sättet är ett avsteg från den breda uppslutningen som finns i riksdagen för enprocentsmålet. Det är också ett brott mot den svenska självbilden av att vara ett föregångsland när det gäller hållbart bistånd. Det har dock varit ekande tyst från regeringsföreträdare och andra beslutsfattare i en fråga som kräver debatt. Därför har vi dragit igång uppropet #biståndräddarliv, för att göra allmänheten uppmärksam på vad som är på väg att hända.
Om minskningen skulle genomföras visar det på en bristande förståelse hos regeringen för vad svenskt bistånd är och vilka resultat som pengarna bidrar till när det gäller fattigdomsminskning, konfliktförebyggande arbete och demokratisk utveckling. Biståndet är i själva verket en nyckel för att kunna minska antal människor som tvingas fly.
Bistånd bidrar till stöd till demokratiutveckling, utbildning, hälsovård, humanitära insatser och mycket annat. Det handlar om stöd till fredsprocessen i Colombia, demokratirörelsen i Burkina Faso och HBTQ-personer i Ryssland. I Afghanistan får flickor möjlighet att gå i skolan och skolorna får tillgång till läromedel. I Sydsudan får tusentals barn, gravida och ammande kvinnor behandling för undernäring. I Afghanistan får kvinnor tillgång till mödrahälsovård och preventivmedel och stöd efter misshandel. I Demokratiska republiken Kongo bidrar biståndet till stöd för kvinnor och flickor som utsatts för sexuellt våld och i Palestina får kvinnor och flickor stöd med att förändra patriarkala strukturer, som hedersmord.
Allt detta står på spel om biståndet minskar kraftigt.
Neddragningarna får även stora konsekvenser för möjligheten att leva upp till den nya hållbara utvecklingsagendan (Agenda 2030), som den svenska regeringen har sagt sig vilja gå i bräschen för. De åtaganden Sverige har gjort kommer att bli svåra att genomföra, liksom att det blir svårt att med trovärdighet hävda de svenska prioriteringarna i det kommande klimattoppmötet i Paris.
Om regeringen vill fortsätta att stå för en hållbar global utveckling måste avräkningarna begränsas. Det viktiga flyktingmottagandet måste finansieras utan att Sverige urholkar biståndet.
Maria Andersson, generalsekreterare RFSU
Gunnel Axelsson Nycander, policychef Svenska kyrkan
Magnus Falklöf, kanslichef, CONCORD Sverige
Bo Forsberg, generalsekreterare Diakonia
Daniel Grahn, generalsekreterare Erikshjälpen
Anna Hägg-Sjöquist, generalsekreterare Plan International Sverige
Niclas Lindgren, direktor PMU
Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Eva Christina Nilsson, generalsekreterare Svenska missionsrådet
Annica Sohlström, generalsekreterare Forum Syd
Ann Svensén, generalsekreterare Individuell Människohjälp
Sofia Walan, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se