Zimbabwe är ett land med stora utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter. Raoul Wallenberginstitutet som nyss öppnat ett kontor i huvudstaden Harare antar utmaningarna. Mikael Johansson, chef för Zimbabwekontoret, berättar om institutets arbete i landet:
– Det handlar om att bygga för framtiden, säger han.
En vanlig onsdag i mars, på en svajig internetuppkoppling, intervjuade Utvecklingsmagasinet Mikael Johansson som sedan oktober 2019 är baserad i Zimbabwes huvudstad Harare där han jobbar som chef för Raoul Wallenberginstitutets kontor. Institutet jobbar med att främja forskning och utbildning i mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.
Zimbabwe blev självständigt 1980 och styrdes fram till 2017 av Robert Mugabe och hans parti Zanu-PF. Från att ha varit en frihetskämpe utvecklade Mugabe ett alltmer auktoritärt styre genom åren och 2017 avsattes han. Men istället för att leda till förbättring ledde störtandet av Mugabe och tillträdet av den nya presidenten Emmerson Mnangagwa till en värre livssituation för många zimbabwier. Enligt en rapport från EU och ett flertal FN-organ från förra året är landets invånare drabbade av svår matosäkerhet. 4,3 miljoner människor på den zimbabwiska landsbygden går hungriga.
Mikael Johansson förklarar att Raoul Wallenberg- institutet har samarbetat med Zimbabwe sedan 90-talet men att verksamheten har expanderats de senaste åren på grund av stort intresse för deras arbete inom landet. Sedan 2016 bedriver institutet, med finansiering av biståndsmyndigheten Sida, programmet RWI Zimbabwe Human Rights Capacity Development Programme.
– Vi jobbar med kapacitetsutveckling och riktar oss till stor del mot akademiska institutioner, men även till andra aktörer inom både offentlig förvaltning och civilsamhället, säger Mikael Johansson.
Utbilda och stärka resurser
Verksamheten med akademiska institutioner handlar om att stärka institutionernas kapacitet att bedriva utbildning och forskning om mänskliga rättigheter. I Zimbabwe samarbetar Raoul Wallenberginstitutet med fem universitet, bland annat University of Zimbabwe och Africa University. Inom samarbetet ingår utveckling av kursplaner, utbildning av lärare och forskare och stipendier till yngre forskare för att dessa skall få möjlighet att publicera sig.
– Tillsammans med våra akademiska partners har Zimbabwes första lärobok i mänskliga rättigheter tagits fram. Boken används på universitet och av myndigheter, till exempel också av domstolarna har vi fått höra, säger Mikael Johansson.
När det gäller utbildningar för andra aktörer driver Raoul Wallenberginstitutet sedan 2016 ett utbildningsprogram inom mänskliga rättigheter med deltagare från allt ifrån myndigheter och det civila samhället, till lokala, traditionella ledare och akademiker.
– Utbildningen kombineras med en studieresa till Sverige och sedan när deltagarna kommer tillbaka får de genomföra ett miniprojekt som de presenterar för oss, förklarar Mikael Johansson. En viktig del i programmet är att föra samman aktörer från olika sektorer för att främja dialog och skapa nätverk för samarbete mellan till exempel myndighetspersoner och företrädare för civilsamhället.
Arbete med kriminalvården och anti-korruption
Raoul Wallenberginstitutet driver också program för enskilda aktörer. I Zimbabwe arbetar de med den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, kriminalvården och Zimbabwes anti-korruptionskommission. Målet med samarbetet med kriminalvården är att stärka kapaciteten att arbeta med de regelverk för kriminalvård som bygger på internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
– Inom kriminalvården finns det rätt så många eldsjälar. Kriminalvårdsanställda vill många gånger se förändring, säger Mikael Johansson.
Samarbetet med anti-korruptionskommissionen började i december förra året. Hittills har institutet tagit fram och genomfört en online-utbildning som kombinerats med en kurs på plats i Harare.
– Vi vill knyta samman korruption med mänskliga rättigheter och synliggöra länkarna, till exempel att korruption inom utbildningssektorn gör att barn inte får den utbildning de har rätt till, säger Mikael Johansson. Vi vill visa att staten har ett ansvar att agera mot korruption för att den inverkar på de mänskliga rättigheterna.
Utmaningar och framtiden
Hur är då läget i Zimbabwe när det gäller mänskliga rättigheter? Mikael Johansson fattar sig kort:
– Zimbabwe har som många andra länder många och stora utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter, säger han och betonar att Raoul Wallenberginstitutets roll är att utbilda, inte att rapportera, även om man till exempel utbildat kommissionen för mänskliga rättigheter i rapportering om mänskliga rättigheter.
Rapporteringen från svensk och internationell media har under det senaste året handlat om bland annat polisvåld och om att journalister och regimkritiker fängslas och torteras i landet. I somras hölls omfattande protester mot förtrycket på landets gator och zimbabwier spred hashtagen #ZimbabweanLivesMatter. Journalisten och aktivisten Hopewell Chin’ono som öppet kritiserat presidenten Mnangagwa och korruptionen i landet fänglades i januari för tredje gången på sex månader.
Trots detta har Mikael Johansson förmågan att se det positiva.
– Det finns många positiva krafter som inte kommer fram, betonar han. Raoul Wallenberginstitutets roll är att bygga upp kapaciteten, bygga upp en bas som har kunskap och färdigheter inom mänskliga rättigheter både idag och inför framtiden.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se