I över 30 år har Västsahara befunnit sig i konflikt. Inför EU-valet vill Fanny Rosenblad från Grön Ungdom att Sverige ska bli det första EU-land som erkänner Västsahara som självständig stat. I ett läge när politiken är låst behövs ett massivt folkligt engagemang, menar hon.
Vad vet du om Västsahara? Kanske tänker du på öknen? Fina fiskevatten och rikt på mineraler? Afrikas sista koloni?
Västsahara är ett område i Saharaöknen söder om Marocko i norra Afrika. Den Västsahariska staten (Saharawi Arab Democratic Republic) utropades 1976 när de sista spanska trupperna lämnat området. Samtidigt som Spanien tågade ut, gjorde både Marocko och Mauretanien anspråk på landet. Sedan dess, alltså i över 30 år har Marocko haft styrkor i landet.
Idag väntar befolkningen i Västsahara fortfarande på en folkomröstning om självständighet, som skulle ha ägt rum 1992. Sedan dess har Marocko deklarerat att de vägrar ha ett alternativ om ett självständigt Västsahara i en omröstning, de har fört in tusentals marockanska bosättare i området och förhindrat de folkomröstningar som man försökt organisera. Inget land erkänner idag Marockos påstådda rätt till Västsahara. Både FN och internationella brottsdomstolen i Haag fördömmer ockuationen. 84 länder erkänner Västsahara som en egen stat. Bland de länderna finns inget EU-land. Sverige ska bli det första.
På ett möte med representanter från de flesta ungdomsförbunden träffade jag Saleh Uesario för första gången. Han är Västsaharisk flykting och engagerad i en västsaharisk studentorganisation. På mötet diskuterade vi hur vi i svenska ungdomsförbund skulle kunna hjälpa Saleh och hans organisation. Vi behöll kontakten och mycket av det som han berättar är svårt att förstå att han redan så här tidigt i livet har behövt uppleva.
Han skriver så här:
”Efter den Marockanska invasionen 1975 tvingades många av invånarna i västsahara att fly till grannlandet Algeriet på grund av bombningar, massakrer och överlagda mord. Dessa flyktingar har organiserat sig i olika läger, där det finns egna skolor, sjukhus, administration och daghem. Idag lever flera tusen flyktingar i dessa läger, ständigt väntandes på en demokratisk omröstning.”
Situationen i flyktinglägren är ofta kritisk och Saleh vittnar själv om det som många internationella organisationer, bl.a. Amnesty International, har skrivit om: brott mot de mänskliga rättigheterna är vardag. Saleh vittnar:
”Sedan den första invasionen har vi, befolkningen i Västsahara, blivit utsatta för brott mot de mänskliga rättigheterna. Det har använts napalm och fosforbomber, grova massakrer och folk blev kastade från helikoptrar.”
Just nu är Sveriges hållning relativt neutral i konflikten. På regeringens hemsida går det att läsa att vi följer och stödjer FN i deras försök att nå konsensus i frågan. Att inget EU-land ännu har erkänt Västsahara som en självständig stat kan ha många förklaringar; att det ej går att avgöra röstlängd i landet och att det ej finns ett tydligt regeringsalternativ lyfts bland annat fram. Min vän Saleh skriver så här:
”Efter vapenstilleståndet 1991 organiserade västsaharierna i de ockuperade området fredliga demonstrationer, där de blev utsatta för övervåld av den marockanska polisen. Västsaharier är förbjudna att organisera sig själva i organisationer eller politiska partier, speciellt om de är för självständighet. Många organisationer försöker ändå, men blir man påkommen kan du bli åtalad i militärdomstol och få långa fängelsestraff.”
Det går alltså inte att på ett effektivt sätt organisera sig i Västsahara området. Tack vare denna effektiva politik från Marockos sida är det svårt för EU-länder att erkänna området som ett eget land. Det krävs mer internationell hjälp för att se till att de organisationer som finns stärks och att politisk aktivitet uppmuntras.
Men förklaringen till att EU-ländarna vacklar i Västsahara-frågan kan även bero på de handelskontrakt man har med Marocko, om bland annat fiske. Fisket, som dessutom är skadligt för miljön eftersom det görs i stora mängder och med hjälp av djuphavstrålar (stora, tunga nät som dras längs med havsbotten och offrar koraller, och andra djuphavslevande varelser i jakt på de fiskar som finns där), ställer EU i en beroendeställning gentemot Marocko och förhindrar att frågan om ett erkännande av Västsahara kommer upp på dagordningen.
”Den bästa lösningen är att den folkomröstning om vår frihet, som vi har blivit lovade gång på gång, blir av. Vi vill ha ett rättvist val så att vi västsaharier får säga vad vi tycker om vårt lands demokratiska framtid”
Det som behövs nu, när politiken är låst, är ett massivt folkligt engagemang. Alla behöver veta vad som pågår i Västsahara. Varför tas denna konflikt inte upp i undervisningen när man får lära sig om kolonialiseringen av Afrika? Är du med i ett ungdomsförbund eller annan organisation? Kräv att frågan tas upp, diskuteras och får den uppmärksamhet den förtjänar. Använd din röst i EU-valet klokt, sök reda på vilka partier som har en restriktiv fiskepolitik på agendan, för bryter vi EUs beroende av Marocko och deras fiskevatten kommer vi runt dödläget som västsaharakonflikten nu hamnat i. Ett mycket bra exempel där är Miljöpartiets kandidat Isabella Lövin som aktivt har kämpat för en mer hålbar fiskepolitik.
Vi får inte låta frågan vara bortglömd, som den sorgligt nog är idag. Vi är oerhört priviligerade i Sverige. Det finns mycket vi kan göra, bara denna konflikt får medial uppmärksamhet igen. Bland det vackraste jag hörde Saleh säga i ett av våra samtal och som inspirerade mig att skriva detta var
”Please use your freedom to promote ours.”
Fanny Rosenblad
Sammankallande Grön Ungdoms Internationella Utskott
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se