Att Agenda 2030 är en viktig utgångspunkt för förändring mot ett hållbart samhälle är de flesta överens om, vilket visas tydligt när föregående regering tillsatte en delegation i syfte att stödja och stimulera genomförandet av Agenda 2030. Sverige har poängterat flertal gånger att man vill vara ett ledande exempel både globalt och nationellt i arbetet för de Globala målen, detta framkom återigen från Stefan Löfven under regeringsförklaringen den 21 januari.
Katarina Sundberg, huvudsekreterare för Agenda 2030-delegationen betonade under FUF:s seminarium “Agenda 2030-hur går vi vidare?” att de Globala målen måste ses som en överlevnadsstrategi. Det har gått 3,5 år sedan målen antogs och man kan undra hur långt har vi egentligen kommit på den nationella arbetet för att uppnå målen?
Delegationens uppgift är bland annat att föreslå en övergripande handlingsplan till regeringen för det fortsatta arbetet med att implementera Agenda 2030. Delegationen ska inte, vilket jag håller med om, ge förslag i specifika sakfrågor om hur man ska jobba med de olika målen, men vara driven och agera stöd för att föra arbetet framåt. Har det beslutats att regeringen och de ansvariga departementen har det stora ansvaret när det kommer till genomförandet på nationell nivå, är det också dem som bör ta de slutgiltiga besluten och konkretisera handlingsplanen. Trots en bred vilja av delaktighet i genomförandet i statliga myndigheter, näringslivet och civilsamhället ser vi inte en konkret förankring av Agenda 2030 i det nationella arbetet än. Även riksdagen har en betydande roll långsiktigt för att uppfylla målen till år 2030. I olika handlingsplaner som politiker lägger fram kan man finna förslag på reformer, men hur väl kopplar man det till Agenda 2030, det är där det brister. Utan ett tydligt ledarskap och riktning kan det bli det svårt för myndigheter, näringsliv och civilsamhället att genomföra och uppfylla sin del i arbetet för Agenda 2030.
I dagens globaliserade värld ser vi hur den nationella politiken speglar den internationella diskussionen. Speciellt kring frågor som hållbar konsumtion och miljö. Detta är två områden som har lyft fram där det behövs ett större ansvarstagande och ansvarsutkrävande. Vi måste se skillnaden på det som sägs och det som faktiskt görs. Sverige har satt upp ambitiösa mål, men som det ser ut nu, har vi inte tillräckligt många konkreta åtgärder fastställt för att vi ska kunna uppnå målen. Ett exempel som togs upp under seminariet var att av de 16 mål om miljökvalitet som finns, når vi 1 eller 2 av målen. Det visar sig att Sverige ska vara försiktiga med hur vi uttrycker vårt ledarskap i Agenda 2030 när vi inte har en konkret plan på den nationella nivån.
De 17 målen och de 169 delmålen täcker samtliga arbetsområden och utgifter i statsbudgeten. Detta påpekade Sundberg och jag håller med henne om att Agenda 2030 måste bli en integrerad del av det vardagliga arbetet och inte ett åsidosatt projekt. Delegationen ska den 11 mars lämna ett sista förslag till regeringen och avslutar sedan deras uppdrag. Det ska bli spännande och se hur regeringen kommer att gå vidare med detta.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se