Under de senaste veckorna har migrantkaravanen som utgick från Honduras i mitten av oktober i år fått stor uppståndelse i nyhetsmedier runt om i världen. Trots att centralamerikaner migrerat till USA förut har starka reaktioner kommit från presidenten i USA, Donald Trump som använder hot och skrämseltaktik för att stoppa migranterna. Samtidigt strävar karavanen vidare med hopp om ett bättre liv.
Antalet deltagande i den senaste migrantkaravanen på väg från Centralamerika mot USA varierar från olika nyhetskällor, men säkert är att det rör sig om fler än 7000 människor som flytt orättvisor, fattigdom och våld i Centralamerika. Människorna som flyr kommer framförallt från länderna i den norra triangeln bestående av El Salvador, Guatemala och Honduras, och i länderna vittnas det om bristande demokrati med höga nivåer av korruption och straffrihet. Arbetslösheten är hög och unga arbetssökande exkluderas i stort från marknaden.
– Migrantkaravanen visar att våldet och livsförhållandena i länderna i den norra triangeln är så allvarligt att det tvingar iväg de allra fattigaste och mest sårbara människorna från sina hemländer, säger Michel Andrade, specialist på rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.
”La oportunidad”
Migranterna talar om ”la oportunidad”, möjligheten, och många i karavanerna ser sin enda utväg i att migrera med förhoppningen om ett bättre liv i norr. Den senaste migrantkaravanen förflyttar sig i grupper och en stor del av människorna anlände till Méxicos gräns för några veckor sedan. De har sedan dess simmat eller åkt flotte över floden Suchiate för att sedan fortsätta sin färd norrut. Karavanen består till stor del av hela familjer, med kvinnor bärandes på bebisar och med ryggsäckarna fyllda med mediciner och kläder.
– Vi vet att den här färden är särskilt svår för våra barn, men vad kan vi göra? Vi ser ingen framtid i vårt land. Att ta sig till USA är en fråga om liv eller död. Antingen överlever vi eller så dör vi tillsammans, säger Dania som migrerat från San Pedro Sula, Honduras med sin man och fyra barn, till BBC.
Trots att migrationsströmmen mellan Centralamerika och USA har existerat under en lång tid, så har den senaste nyhetsuppståndelsen kring karavanen varit otroligt stor. Under de senaste 10 åren har ett flertal karavaner lämnat Centralamerika för att söka sig till USA. Karavanerna har varit fredligt organiserade, flera av dem av ”Pueblo sin Fronteras”, Folk utan gränser. Organisationen har sedan år 2000 lett migranter från de centralamerikanska länderna mot USA. Varför har migrantkaravanen som utgick från Honduras i oktober fått så stor uppmärksamhet i medier?
Det har dels att göra med Donald Trump, som under det senaste året riktat strålkastarna mot centralamerikanska migranter och använt sig av falska fakta genom att beskriva människorna som alltifrån kriminella och manipulerade, till terrorister. Presidenten har också hotat om att dra in biståndet till länderna El Salvador, Honduras och Guatemala. USA:s bistånd till Honduras motsvarar inför 2019 omkring 588 miljoner kronor.
Trump har även under den senaste tiden yttrat sitt behov av att skydda nationens gräns i söder mot México och tänker göra det med hjälp av 15 000 militärer. Detta visar tydligt hur stor vikt presidenten lägger vid migrationsfrågor och vilka drastiska åtgärder presidenten är beredd att göra för att stoppa migranter.
Säkrare att migrera i grupp
Nyhetsuppståndelsen har också att göra med att den senaste migrantkaravanen varit större än tidigare. Det beror mycket på att människor i Centralamerika nu har fått upp ögonen för fördelarna med att migrera i grupp; de kan undvika flera faror och hinder längst vägen. Trots detta, så lever migranterna under mycket hårda förhållanden med brist på basala resurser. Närvarande hjälporganisationer vittnar om svårigheter i att bemöta migranternas behov och de riskerar även att drabbas av människosmuggling.
– Att migrera tillsammans är endast en temporär lösning, som också ifrågasätter kapaciteten av stater som Honduras och Guatemala, att upprätthålla rättsstatens principer och skyldigheterna de har mot sina medborgare, säger Michel Andrade.
De centralamerikanska staterna och det internationella samfundet kommer behöva föra en dialog kring hur situationen kan lösas för att dessa människor ska vilja och kunna återvända till sina länder. Om inte detta görs riskerar många att leva som papperslösa på grund av USA:s hårda asyllagar, alternativt hamna i härbärgen runt om i Centralamerika och México.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
