The texts on this site have been auto-translated which may result in some linguistic errors.

I Uganda har mer än två tredjedelar av kvinnor som varit gifta upplevt någon form av våld av en partner, enligt en rapport. Photo: UN Women Uganda/Nadine Kamolleh

FUF-korrespondenterna

Lagen räcker inte för att få stopp på våld i hemmet

I Uganda är våld mot kvinnor i hemmet fortfarande ett stort problem. Trots att en viktig lag mot våld i hemmet trädde i kraft 2010 saknas det både resurser och kunskaper för att genomföra den. Kampen för kvinnors rättigheter leds i stället av organisationer inom civilsamhället.

Bredvid det informella bostadsområdet i Bwaise, i ett av Kampalas mest hektiska områden, ligger kontoret för Muslim Centre for Justice and Law. Det är en varm dag och ljudet av Kampalas invånare är ständigt närvarande som ett välkomnande sorl medan jag letar mig fram till en telefonbutik. Bakom byggnaden, en trappa ner, finns ingången till kontoret. Här möter jag Sulaiman Kafeero, han tar varmt emot mig och visar mig runt innan vi sätter oss ner och han börjar förklara: 

Många kvinnor är ekonomiskt beroende av sina män eller sina manliga familjemedlemmar vilket gör dem sårbara i en situation där våld förekommer i hemmet. Kvinnorna har då ingenstans att vända sig för ekonomiskt stöd till de dyra och utdragna rättsprocesserna. 

Könsbaserat våld är utbrett i Uganda. Den vanligaste typen av våld är våld i hemmet och våld som utförs av en partner. Enligt rapporten Women’s rights in Uganda: Gaps between policy and practice har mer än två tredjedelar av kvinnor som varit gifta upplevt någon form av våld av en partner. Enligt Ugandan Women’s Network (UWONET) är 50 procent av kvinnors misshandlare antingen en make eller en manlig familjemedlem. En annan undersökning som genomförts av Uganda Law Reform Commission uppdagade att hälften av de kvinnor som deltog i undersökningen hade upplevt våld dagligen eller varje vecka.

Ansvaret läggs ofta på offret

Sulaiman Kafeero utvecklar detta och berättar att en stor del av ansvaret läggs på offret. Kvinnan måste exempelvis fylla i rätt formulär, få en läkartid för att samla fysiskt bevis och i vissa fall även betala polisen bensinpengar för att åka och arrestera den misstänkta personen. Detta är ett stort problem klargör han. 

Uganda ratificerade Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) år 1985. Trots detta dröjde det ända till 2010 innan Uganda introducerade en egen lag gällande våld i hemmet. The Domestic Violence Act, som blev operativ först 2011, ska skydda offer för våld i hemmet, och ställa förövarna inför rätta. Genomförandet av lagen lades på is fram till att en nationell policy om eliminering av könsbaserat våld antogs 2016.

Fram till idag har aktiviteter för att förebygga könsbaserat våld i Uganda varit begränsade. The Ugandan Association of Women Lawyers (FIDA), en organisation som riktar sig till kvinnor och som arbetar för att stärka kvinnors roll i samhället och hemmet. I ett utlåtande skriver organisationen att lagen om våld i hemmet inte tar upp några av de större hindren för rättvisa för offren eller kostnaderna för de olika processerna. Dessutom antogs lagen utan en särskild budget, så det är i princip omöjligt att genomföra den fullt ut. På grund av detta uppmanar FIDA därför regeringen att snabbt ta fram de medel som behövs för att genomföra lagen. 

Ekonomiska hinder för rättvisa

I dagsläget får offer ofta otillräcklig eller avvisande respons från polis, vårdpersonal och rättsväsende. I en rapport från Amnesty International nämns flera hinder som kvinnor möter i rättsprocessen när de har utsatts för våld i hemmet. Bland annat är det många kvinnor som inte anmäler brott på grund av stigmatisering, framförallt om det gäller sexuellt våld. En annan faktor är att juridiska processer ofta är kostsamma. Många offer som inte har råd med en sådan process väljer att inte anmäla. 

Rättsliga institutioner i Uganda är överhopade med fall relaterade till könsbaserat våld och våld i hemmet. För tillfället finns det inget enhetligt system som hänvisar offer till olika organ såsom sjukvårdsanläggningar och rättshjälpscentraler. Många har även bristande kunskap om lagen om våld i hemmet och vilka rättigheter de har. Detta leder till att många kvinnor stannar i utsatta och våldsamma situationer.

Civilsamhället tar kampen

Kampen för kvinnors rättigheter leds av organisationer inom civilsamhället. Frivilligorganisationer som UWONET, CEDOVIP, FIDA, Actionaid Uganda och Muslim Centre for Justice and Law arbetar alla med kvinnors rättigheter och att implementera bättre sätt att hantera våldsbrott och dess offer. Bland annat erbjuder de gratis juridisk representation för kvinnor i domstolsfall, rådgivning och deltagande i andra juridiska processer såsom medling. Utöver detta erbjuder de stöd till offer, sprider kunskap om kvinnors rättigheter och informerar om var det finns skyddade boenden. 

Organisationerna i Uganda sätter också stort värde i att utbilda allmänheten inom frågorna för att ändra attityder och normer. Det är ett viktigt steg i förebyggandet av könsrelaterat våld.

Mycket grundar sig i religiösa och kulturella strukturer där kvinnor och deras rättigheter trycks undan och anses vara underordnad mannens. För att arbetet med kvinnors rättigheter ska vara hållbart måste även dessa strukturella skillnader arbetas med på både individ- och institutionsnivå, säger Sulaiman Kafeero.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: