Tusentals personer deltog i årets Prideparad i Mumbai i Indien. I höstas blev det lagligt med samkönat sex – en stor seger för HBTQI-rörelsen. Men det finns mycket kvar att göra för att nå ett tolerant Indien, menar pridedeltagarna.
Regnbågsflaggan fladdrar stolt i luften och pryder sminkade ansikten och plakat. Runt om paraden står poliser som hjälper till att hålla Mumbais myllrande trafikkaos borta. Deltagarna och observatörerna utbrister “Happy Pride!” till varandra och stämningen är allmänt glad. I elva år har Prideparaden – eller Queer Azaadi March som den också kallas – anordnats i Mumbai,. Prideparader hålls på flera platser runt om i Indien och den 2 februari gick en av dem av stapeln i Mumbai.
– Pride betyder frihet för mig, jag är här för att jag känner självständighet. Jag upplever att de som inte är med i paraden också är okej med att vi anordnar detta och syns, säger Vatan, en av paradens deltagare som vi talar med.
Den 6 september förra året markerar en ny era för HBTQI frågor i Indien. Då rev högsta domstolen upp en 156 år gammal lag, § 377 i brottsbalken, som förbjudit sexuella handlingar mellan vuxna personer “som strider mot naturens ordning”. Avskaffandet av lagen, som var ett arv från britternas kolonialstyre, har varit ett av målen bakom Pride. När § 377 slutligen togs bort konstaterades det att olika sexuella läggningar är naturligt och att integritet, värdighet och jämlikhet måste upprätthållas.
Även om paraden är ett öppet forum för de närvarande så har lagar som § 377 institutionaliserat en strukturell form av våld och tvingat medlemmar av HBTQI-rörelsen till rädsla för konsekvenser och förföljelse. I praktiken har det betytt att staten har eldat på homofobin. Många vi pratar med har inte kommit ut inför sina familjer eller inför sina kollegor och vill inte bli fotade.
– Det här är min första Pride. Jag är här för att fira min bästa kompis som är homosexuell. Han har inte kommit ut för sin familj, men jag var den första han berättade för. Jag tror de flesta som deltar i paraden själva identifierar sig som en del av gemenskapen, men det finns fler än jag som är här för att stötta, säger Juhu, en av deltagarna vi pratar med.
Hamsafar Trust är en av organisatörerna bakom Mumbais Prideparad. Organisationen bildades för 25 år sedan för att arbeta med hälso- och rättighetsfrågor för HBTQI-personer. Enligt Hamsafar Trust betyder avskaffandet av § 377 en stor seger. Dessutom stängs en dörr till ett mörkt kapitel av Indiens historia. Organisationens fokus är nu att personer som identifierar sig som HBTQI också ska omfattas av konstitutionens civila och jämlika rättigheter.
59 procent av transpersoner har erfarit våld i Mumbai, Delhi och Bangalore enligt en studie av Hamsafar Trustfrån 2017. Organisationen hanterade, under 2016 till 2018, 83 fall där homosexuella män blev utpressade på pengar eller hotade av polisen i Mumbai. I Indien saknar också samkönade par möjligheten att adoptera. Och det är svårt att få ett bostadskontrakt utan att vara gift. Men samkönade par får inte gifta sig.
Queer Azaadi Collective är också en av organisatörerna bakom Mumbais Prideparad. Queer Azaadi Collective menar att upphävandet av § 377 markerar ett skifte. Paradens fokus kan nu flyttas till andra problem än § 377 och till att utöka HBTQI-rörelsen.
– Jag är här för att jag identifierar mig som lesbisk. Det är inget problem att i sig vara lesbisk, men det är svårt att vara lesbisk när folk inte fullt ut accepterar det, säger en kvinnasom vill vara anonym.
Enligt Praful, som har varit med och organiserat Prideparaden i Mumbai sedan 2008, är nästa steg att inkludera föräldrar, heterosexuella, personer med funktionsvariationer och allierade i arbetslivet.
– Vi måste börja fira mångfalden som finns i Indien. Vi lever i ett nytt Indien där en HBTQI-livsstil är laglig. Vi måste sluta skämmas för att vi är toleranta och progressiva. HBTQI måste bli mer mainstream. Morgondagen är inkluderande, säger Praful.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se