Att studera något på en plats där ämnet är förknippat med skam och tystnad är en utmaning. Under tio veckor har jag studerat menstruation som hinder för kvinnors samhälleliga deltagande. Jag har förstått innebörden av tystnadskultur och hur framträdande ett stigma kan vara. Runt om i världens finns ett påtagligt stigma som varje person med menstruation förmodligen känt av någon gång i sitt liv. Ett stigma som tystar ner kvinnor, flickor och andra med mens att dela sina berättelser och lära sig mer om något så vitalt och viktigt.
Enligt Marni Sommer, forskare inom global hälsa, beror tystnadskulturen på bristen av kvalitetssäker utbildning och en bristande förståelse för att menstruerande kvinnor och flickor behöver en trygg plats i skolan att sköta sin hygien på. Annars förblir flickor och kvinnor frånvarande under cirka tre till fyra dagar per månad. Det är en stor anledning till att ideella organisationer (NGO:er) fokuserar på att göra utbildningsinsatser i skolor. De vill också bekämpa de traditioner och religiösa övertygelser – om att menstruation är något smutsigt och skamligt – som går i arv från generation till generation.
Jag frågade ett antal kvinnor i en fokusgrupp som jag höll i om det skulle vara socialt accepterat att ta upp en tampong eller binda på bussen i Tanzania. Kvinnorna blev först tysta och nervösa, sedan skrattade de lite och frågade mig detsamma om Sverige. Jag fick mig en tankeställare, det är inte helt socialt accepterat i Sverige heller.
Den största förändringen som måste ske för att menstabut ska brytas är att det skapas utrymme för den kvinnliga kroppen att hävda sina egna rättigheter. Idag finns inget utrymme för den enskilda kvinnan att själv ta plats och åberopa sina rättigheter. Det är ofta någon utomstående som ska åberopa dem åt henne genom att styra debatten, inte ta hänsyn till sammanhanget och framförallt inte lyssna till kvinnornas personliga narrativ om hur det är att växa upp med menstruation. En del av tystnadskulturen handlar om att menstruation är förknippat med skam, men ytterligare en del är att kvinnor inte ges utrymme och möjlighet att själva välja vad de ska tycka och tänka kring sin menstruation.
Alla ska involveras
Hur kan man då bryta stigmat kring menstruation? Den mest framträdande strategin är involvering av ”alla” i den sociala rörelsen – att utbilda och sprida kunskap alla, oavsett om de själva menstruerar. Att involvera ”alla” i en rörelse som grundar sig i en fråga som främst berör kvinnor är svårt, särskilt för människor som värderar traditioner, religiösa övertygelser eller andra kulturella aspekter högre än andra värderingar.
Många NGO:er arbetar främst för att möta barn och unga i skolan, en miljö där barnen dagligen möts och lär sig nya saker. Det största motståndet NGO:er möts av i sitt arbete är negativa och omvända reaktioner från föräldrar och övriga. Detta kan bero på religiösa, kulturella och traditionella övertygelser om menstruation som är förknippade med skam, smuts och tystnad – och att den kunskapen är starkare än den nya.
Flickor ska förstå sina rättigheter
Att utmana stigmat för att skapa ett jämlikt och jämställt deltagande för kvinnor i samhället är ytterligare en strategi för att bryta menstabut. Genom att flickor själva förstår sina rättigheter kan de utmana strukturer och traditioner under sin uppväxt. Detta grundar sig i att kvinnor och flickor själva förstår varför debatten är viktig, och varför det finns en tystnadskultur. Menstruation ska inte stå i vägen för flickors och kvinnors samhälleliga deltagande.
I återkommande intervjuer lyfter mina respondenter hur viktigt det är att utmana ett stigma, men att det behöver finnas förståelse för hur, var och när. Många organisationer styrs internationellt från bland annat Europa och Nordamerika, vilket kan leda till delade meningar om det finns en förståelse för kontexten eller inte. Organisationer behöver vara medvetna om vilket sammanhang de agerar i, alltså vilken omgivning, vilka de berörda grupperna är och hur deras respektive verklighet ser ut. Genom att utgå från vilka perspektiv som är relevanta att ta hänsyn till i arbetet, kan organisationerna bidra på ett hållbart och respektfullt sätt.
Krävs gott samarbete med det politiska styret
Ett väl fungerande samarbete med det politiska styret i landet är oerhört viktigt för genomförande och påverkan. NGO:er har mandat att påverka agendan om hälsa och sexuella rättigheter i Tanzania, men de behöver även förhålla sig till särskilda riktlinjer som det politiska styret har. Ett gott samarbete skapar en jämlik resursfördelning, vilket i sin tur ökar möjligheten till genomförandet av agendan. För tillfället finns det stora svårigheter för NGO:er vars verksamhet är beroende av import av sanitetsprodukter såsom bindor eller menskoppar. Den tanzaniska staten vägrar nämligen att godkänna importen. Detta skapar svårigheter för NGO:er att fortsätta med sina utbildningsinsatser och öka förståelsen kring menstruation.
Kvinnorna jag mötte var aktiva i organisationer som arbetar för att utbilda samhällets alla individer i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Genom att lyfta fram kvinnornas personliga berättelser om hur tradition, religion och kultur påverkar stigmat kring menstruation ökar chansen att berättelserna kan ligga till grund för strategier och metoder i arbetet med SRHR.
I Dar es Salaam, Tanzanias största stad, mötte jag två anställda från magasinet Femina Hip, som aktivt deltar i debatten om kvinnans rättigheter till hennes egen kropp. Magasinet vill rikta sig till alla i samhället och belyser sexuell och reproduktiv hälsa – och stigmat kring menstruation och graviditet. Det är ett exempel på hur NGO:er kan nå ut till människor över hela Tanzania, genom ett informativt och tillgängligt magasin med reportage med samhällets alla perspektiv. Ytterligare tillvägagångssätt som NGO:er använder sig av för att nå ut till målgruppen är program- och utbildningsinsatser i skolor. Dessa program- och utbildningsinsatser bygger på att det finns en stor brist på kunskap om sexuella och reproduktiva rättigheter.
Tabu inom alla religioner och etniska grupper
I Tanzania finns det olika etniska grupper (tribes), och tillhör du en viss grupp tillkommer även särskilda restriktioner, traditioner och krav. I en av mina intervjuer berättar respondenten hur hennes uppväxt i en av de större etniska grupperna präglats av lögner, och hur hon en dag bestämde sig för att bevisa motsatsen:
”I min tribe blev jag tillsagd att; ’du får inte gå ut och plocka grönsaker i trädgården! Plockar du dem kommer de att dö!’. Jag svarade bara okej för att jag fortfarande hade min menstruation. Vid nästa tillfälle då min mens kom var jag hemma själv och så sa jag till mig själv; ’okej, låt mig gå ut i trädgården och bevisa motsatsen!’. Jag plockade ett antal grönsaker och väntade, men grönsakerna som skulle dö dog aldrig”. (Översatt citat från intervju med organisationen Femme International i Moshi i norra Tanzania, som arbetar aktivt för att bryta upp stigmat kring menstruation, 11/10–2018)
Utöver olika etniska grupper i Tanzania finns även stora skillnader i tro och religiösa övertygelser. Övervägande kristendom på fastlandet och övervägande islam på Zanzibar. Detta framhävs dock inte som en utmärkande skillnad i hur stigmat kring menstruation uppfattas.
Samhället ska inte styra en kvinnas egen förståelse av hennes menstruation. Det finns en möjlighet att påverka sitt eget liv och sina egna val, men kvinnor och flickor måste få möjligheten att förstå hur och varför. Idag arbetar många, inklusive respondenten ovan, aktivt för att stötta andra unga kvinnor att stå upp för sina rättigheter. De vill bevisa att det inte stämmer att grönsaker dör om du plockar dem under din menstruation, att du visst kan vara nära din familj och inte behöver gömma dig från skammen, och att du inte ska bli retad i skolan för att menstruation skulle vara något smutsigt.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
