Debatt

Kampen om rättigheter kan inte vinnas med militära medel

Trots goda avsikter har västvärlden inte åstadkommit säkerhet och utveckling i Afghanistan. En anledning till det är att merparten av det ekonomiska stödet gått till militära insatser. Dessutom har samverkan med militär skadat civila biståndsaktörers trovärdighet, skriver Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Anna-Karin Johansson med anledning av den pågående Afghanistanutredningen.

När de två flygplanen flög in i World Trade Center i New York två dagar efter att Ahmad Shah Massoud mördats i Afghanistan anade medarbetare på Svenska Afghanistankommittén (SAK) vad som väntade landet. I det första numret av SAK:s tidskrift Afghanistan-nytt efter den 11 september 2001 stod det på omslaget: ”Stoppa bombningarna! Afghanistans folk behöver mat, mediciner och utbildning”.

Svenska Afghanistankommittén har verkat i landet i över 35 år. Just nu pågår en utvärdering av de svenska militära och civila insatserna i landet 2002 – 2014. SAK har lämnat in en skrivelse till utvärderingskansliet om våra erfarenheter från de aktuella åren.

Svensk trupp borde lämnat Afghanistan

Till en början ställde vi på SAK oss positiva till den internationella fredsbevarande truppen i Afghanistan, International Security Assistance Force (ISAF). Däremot fördömde vi de amerikanska bombningarna som på ett oacceptabelt sätt drabbade civilbefolkningen, kränkte folkrätten och utgjorde ett hot mot Afghanistans nationella oberoende.

När ISAF senare ställdes under amerikansk ledning och tilläts sammanblandas med krigförande/terrorbekämpande verksamhet reagerade SAK starkt och ansåg att svensk trupp borde lämna Afghanistan. Vi ansåg att det inte går att vinna en kamp om sociala, ekonomiska, politiska och mänskliga rättigheter genom krigföring.

Partnerskap med militär skadar trovärdighet

Civil-militär samverkan har fungerat som en taktisk grundsten i den internationella Afghanistaninsatsen. Även i Sverige har det funnits en uttalad politisk ambition att samordna de civila och de militära insatserna. SAK valde dock konsekvent att inte ingå något partnerskap med den svenska militären. Skälet var främst att vår trovärdighet i det afghanska samhället allvarligt skulle skadas om vi som enskild organisation och biståndsaktör associerades med en part i den pågående konflikten. Våra anställda skulle också utsättas för en ökad risk om de av någon fientligt sinnad utomstående person eller grupp kopplades till den internationella militären.

Vi har varken funnit erfarenhetsmässigt eller forskningsmässigt stöd för att biståndsinsatserna kunde optimeras med hjälp av civil-militär samverkan. Vi menar istället att den humanitära principen om neutralitet är nödvändig att stå fast vid för att vi ska kunna utföra vårt arbete på bästa sätt, även den dag då den internationella militära insatsen avslutats.

För lite resurser till civila insatser

Det är otroligt sorgligt, men trots ambition och goda avsikter har den samlade västvärlden inte åstadkommit det som var målet i början av interventionen – utveckling och säkerhet i Afghanistan. USA:s ledning (tillsammans med ISAF och Nato) svarade med mer krigföring även när allting talade för att de väpnade motståndsgrupperna stärktes av den utländska militära närvaron. De civila biståndsinsatserna underminerades av den splittring av det afghanska samhället som kriget orsakade, särskilt på landsbygden.

Dessutom har balansen mellan militära och civila insatser varit väldigt skev. För varje euro som EU har satsat på den civila återuppbyggnaden, har fem euro satsats på militära operationer. För svensk del har proportionerna sett bättre ut, men fortfarande gavs mer finansiärt stöd till militära insatser än till den civila återuppbyggnaden.

Militär banade väg för korruption

Det pumpades in ekonomiska medel i Afghanistan, men den huvudsakliga delen förbrukades av militären. På den civila sidan nådde bara en bråkdel av pengarna fram till Afghanistan – stora penningströmmar gick tillbaka till givarländerna i form av till exempel inköp och arvoden till biståndskonsulter. Den internationella militärens distribution av kontanta medel till gamla afghanska krigsherrar som åter togs i tjänst banade väg för skenande korruption och inflation som förvärrades ytterligare av att biståndsgivare, särskilt i de större städerna, skänkte mycket medel till ogenomtänkta projekt. Krigsekonomin kom att främjas på bekostnad av en sund lokal ekonomi.

SAK ser fram emot Afghanistanutredningens slutbetänkande. Vi är övertygade om att det finns många viktiga lärdomar att dra av Sveriges insatser i Afghanistan för att förbättra framtida civila och militära internationella operationer, liksom Sveriges relation till andra militära insatser.

Anna-Karin Johansson

Dela det här:

Vill du hänga med inom global utveckling?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev, för att få koll på det senaste.

Namn:

E-post:

Lämna följande fält tomt