I mars 2024 införde Kirgizistan en lag om “utländska representanter” som kräver att organisationer med utländsk finansiering registreras och granskas. Lagen, som påminner om Rysslands ökända Foreign Agent Law, har väckt starka reaktioner internationellt. Kritiker menar att lagen hotar civilsamhällets oberoende och begränsar yttrandefriheten.
Den 14 mars 2024 röstade en slående majoritet av Kirgizistans parlamentsledamöter igenom en lag om utländska representanter. Endast fem ledamöter röstade emot medan nio lade ned sina röster. Trots omfattande internationell kritik genomfördes röstningen utan debatt och tog totalt sju minuter, rapporterar Eurasianet.
Lagen kräver, likt den ryska lagen om utländska agenter, att organisationer och individer som mottar finansiering från utlandet och bedriver politiska aktiviteter registrerar sig som utländska representanter.
Dessa aktörer måste underkasta sig omfattande övervakning och rapportering. Brott mot reglerna kan leda till böter, tvångsupplösning av organisationer och i vissa fall straffrättsliga åtgärder för enskilda individer.
När lagförslaget lades fram i parlamentet i maj 2023 möttes det av omfattande internationell kritik. Människorättsorganisationer, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) varnade för lagens potentiellt förödande effekter på civilsamhället.
Trots det internationella motståndet är lagen nu alltså verklighet.
– Att parlamentet antar denna lagstiftning är djupt oroande, kommenterar Marie Struthers, chef för Amnesty Internationals avdelning för Östeuropa och Centralasien, i ett pressmeddelande och varnar för att lagen riskerar att urholka civilsamhällets oberoende.
Från oberoende röster till “utländska representanter”
Den nya lagen ses av många kritiker som ett verktyg för staten att kontrollera och tysta kritiska röster. Civilsamhällesorganisationer som tidigare arbetat oberoende och obehindrat kan nu tvingas registrera sig som utländska representanter – en märkning som ofta leder till förlorad trovärdighet och minskade möjligheter att verka.
Enligt International Partnership for Human Rights riskerar lagen att ge myndigheterna möjlighet att godtyckligt misskreditera och sabotera arbetet för utlandsfinansierade icke-statliga organisationer.
En stor oro är att stödet från internationella givare kommer att minska. Ett tydligt exempel är Soros Foundation-Kyrgyzstan som funnits i Kirgizistan sedan 1993 och varit en viktig finansiär av civilsamhällesprojekt. De lämnade landet i början av 2024 med hänvisning till förändringar i “local funding requirements”, vilket kan kopplas till de finansiella restriktioner som lagen ålägger utländska aktörer.
Även oberoende medier som tar emot utländskt stöd är i fara. Lagen innebär att de inte bara tvingas rapportera sin finansiering till staten utan också att deras arbete kan avfärdas som utländsk propaganda. Kommittén för att skydda journalister (CPJ) varnar för att oberoende medier och människorättsgrupper som redan varit måltavlor för myndigheterna – såsom medierna Kloop Media och Radio Azattyk – riskerar att drabbas av ytterligare inskränkningar i sitt arbete.
Internationella människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch indikerar att situationen i Kirgizistan är en del av en bredare trend i Centralasien, där länder alltmer följer Rysslands modell för att kontrollera det civila samhället.
En lag efter rysk modell sprider sig
Rysslands Foreign Agent Law trädde i kraft 2012, var den första av sitt slag, och har sedan dess använts för att kväsa civilsamhället och kriminalisera oppositionella röster.
Människorättsorganisationerna Amnesty International och Human Rights Watch har dokumenterat hur lagstiftningen i Ryssland lett till stigmatisering, ekonomiska påföljder och administrativa bördor. Faktorer som tvingat organisationer att lägga ner sin verksamhet.
I en artikel i New Eastern Europe beskriver Iskra Kirova, chef för påverkansarbete på Human Rights Watch (HRW), att lagen har resulterat i allvarliga inskränkningar av civilsamhällets handlingsutrymme i Ryssland. Människorättsorganisationer, anti-korruptionsinitiativ och miljöorganisationer har stängt som ett resultat av stigmatiserande märkning, administrativa bördor och ekonomiska påföljder, förklarar Kirova.
Den ryska modellen har fått spridning och anammats av andra auktoritära regimer.
I Georgien infördes liknande lagstiftning i maj 2024. De georgiska myndigheterna hävdar att lagen främjar transparens, men deras retorik har tydligt visat att lagen kommer användas för att stigmatisera och straffa kritiska röster menar HRW-representanten.
Kirova beskriver hur en kampanj av våldsam skrämsel och smutskastning av civilsamhället och politiska aktivister pågick redan innan lagens slutgiltiga antagande.
Hot mot demokrati och mänskliga rättigheter
Utvecklingen i Kirgizistan är särskilt oroande eftersom landet tidigare setts som ett undantag i regionen – ett land där demokratiska värderingar haft visst fotfäste. Införandet av lagen om utländska representanter kan komma att förändra detta.
Organisationer som tidigare varit symboler för demokrati och mänskliga rättigheter kan nu tvingas lägga ner. Med den nya lagen sätts framtiden för civilsamhället och yttrandefriheten i Kirgizistan på spel.
Maina Kiai, FN:s tidigare särskilda rapportör för rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, betonade 2012 att möjligheten att ta emot resurser från både inhemska och utländska källor är en grundläggande del av föreningsfriheten. När denna rättighet inskränks riskerar hela civilsamhället att försvagas.
Utvecklingen illustrerar farorna med lagar om utländska representanter, som riskerar att driva ut internationella aktörer och försvaga det lokala civilsamhällets förmåga att arbeta för mänskliga rättigheter och demokrati.
Nu hänger framtiden för civilsamhället i Kirgizistan på hur lagen kommer att tillämpas i praktiken. Om utvecklingen i Ryssland är en indikator, väntar en period av ökad repression och minskat oberoende för människorättsorganisationer, medier och andra aktörer som främjar demokrati och mänskliga rättigheter.