Jag tror inte jag funderade många sekunder på vilka kläder jag köpte – eller framförallt var jag köpte dem – under de första 38 åren av mitt liv. Huvudsakligen för att jag inte var intresserad, jag hade så mycket annat att bry mig om. Men jag har senare förstått att det etiska valet för konsumenten är oerhört komplext och att väldigt få, om någon, sitter på hela bilden.
Jag vet att jag själv inte heller sitter på hela bilden, men under de närmaste minuterna kommer du hursomhelst att få ta del av mina tankar baserade på över 20 års arbete i Asien och snart 10 år inom arbetsrätt, primärt inom textilbranschen.
Hur väljer man rätt kläder? Jag fick frågan häromdagen av en vän i Frankrike som uppriktigt ville ändra sitt konsumtionsmönster. Mitt svar var lite raljant; Kan du odla bomull? Tycker du om får?
Mitt försök till humor åsidosatt så ligger det något i detta. Jag minns ett tillfälle när jag jobbade för Naturvårdsverket med projekt i Kina och Indien. Kollegorna jobbade med att försöka ta fram ett ekologiskt fotavtryck för en bil; från råmaterial till tillverkning, försäljning, återvinning/sluthantering – det vill säga produktens livscykel. Som du kan tänka dig så innefattar detta ursprung och full spårbarhet på tiotusentals olika produkter.
En t-shirt är inte lika komplex, och inte heller en kostym eller en balklänning, men de grundläggande problemen är i huvudsak desamma – värdekedjor är inte transparanta.
Det finns en botten för hur långt ned i kontroll ett enskilt företag, eller för den delen en organisation, kan komma när det gäller produktion som omfattar mer än några tusen plagg. Det finns ingen rimlig chans att kontrollera allt. Då är det i mina ögon bättre att försöka jobba med globala organisationer som har möjlighet att driva långsiktig förändring. Vi fick till exempel lära oss att uzbekisk bomull var dålig. Men vad gör den sämre än bomull från andra produktionsländer och hur vet du egentligen vilken bomull som hamnar i just ditt plagg?
I spinnerierna samlas bomull från alla världens hörn, och just för att ditt varumärke förbjudit bomull från en specifik marknad innebär det inte att ett varumärke från till exempel Kina har gjort det. Så här har du – lite förenklat – tusentals ton bomull i två högar som skall bli tråd och tyg, en med hållbarhetsstämpel och en utan.
Vad hamnar egentligen i plaggen? Jag tror inte på punktinsatser, utan snarare att vi konsumenter måste stå upp för våra val och istället jobba för fattigdomsminskning globalt – snarare än att tro att vi gjort ett etiskt val när vi köper kläder.
Så tillbaka till min franska vän och hens fråga. Som konsument kan du med viss säkerhet säkerställa att de material du väljer är hållbara (eller mindre skadliga), oavsett hur du ställer dig till fast fashion, bomullsodling eller fårskötsel. Det är dock svårare att skapa sig en uppfattning om just ditt plaggs inverkan på arbetares vardag, så här tror jag personligen mest på pragmatik. Jag själv konsumerar väldigt få plagg per år och jag väljer kläder jag gillar. Men jag väljer också bort vissa varumärken, mest för att jag vet att de inte jobbar etiskt.
Det går att göra medvetna val, men det finns ingen lätt och säker väg förutom att använda alla sina kläder så länge det går och sedan se till att de blir återvunna i högsta möjliga grad. En storskalig produktion ser i stort sett likadan ut oavsett vilken etisk certifiering som plagget har.
Småskalig produktion är dyrare, det går inte riktigt att komma ifrån det. Frågan man bör ställa sig är väl snarare huruvida man vill betala för transportkostnader för småskalig produktion utanför Sverige, eller om man vill vända blicken mot vad som tillverkas runt hörnet. Min franska vän lämnade vårt samtal utan klara svar, men med mycket att tänka på.
Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
