I en sjukhuskorridor i Moshi i Tanzania trängs ett tjugotal studenter och dagen på förlossningsavdelningen har börjat. Vi rör oss likt en skock får mot ljuden av en kvinna som ska föda. Vill observera. Hon ligger naken på en säng utan vare sig väggar eller draperi att skärma av med och hon har gått igenom en hel natts värkarbete. Trött och sliten ska hon snart föda sitt barn mot en publik av nyfikna blickar.
Genom sjuksköterskeutbildningen matas jag med innehåll med kulturellt kodade värdegrunder. Vikten av patientdeltagande i vårdprocessen. Bevarandet av dess integritet. Som på beställning reagerar jag därför på situationen ovan ungefär såhär: Varför finns det inte ett skynke att avskärma sängen med? Och: Det är för många studenter som står och stirrar. Sist: Kan hon inte få något att skyla kroppen med?
I en studie om norska och svenska sjuksköterskestudenters reflektioner på vården i Tanzania och Sydafrika visas tydlig brist på kulturell kompetens i mötet med vården utanför Skandinavien. Efter att ha läst studien inser jag att min reaktion speglar många av studenternas och tvingas därför ovilligt erkänna att den rymmer etnocentriska föreställningar. Jag vet ju nämligen inte alls hur kvinnan upplever situationen.
Så vad är egentligen kulturell kompetens?
Det är inte ett helt oproblematisk begrepp eftersom kultur inte kan ses som något statiskt. Om en i jakten på att öka sin kulturella kompetens tillskriver personer en kultur för att kunna förhålla sig till dem utifrån denna, riskerar en att befästa stereotypa, generaliserande föreställningar om en persons behov och önskningar. Kanske kan jag istället använda begreppet som en liten påminnelse i bakhuvudet när jag kritiserar: Varför tycker jag såhär? Kan det vara kopplat till mina kulturellt kodade värderingar? För att kunna förstå den födande kvinnans upplevelse måste jag kunna förbise mina egna förväntningar på hur en förlossning går till. En bra början är att definiera detta.
Kulturell kompetens är avgörande i säkerställandet av patientsäker vård. Inte bara i Tanzania och Sydafrika. I en tid när patientgruppen i Sverige består av många olika etniciteter krävs det även här. Och kanske är det inte bara patienter som bör bemötas med kulturell kompetens – kanske kan det förebygga missförstånd i alla våra möten.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se