De senaste åren har Burma öppnat upp sig mot omvärlden, men kvinnor utestängs fortfarande från politiska sammanhang. Det är avgörande för landets fortsatta demokratiska utveckling att stärka flickors och kvinnors rättigheter. Sverige bör därför öka stödet till de lokala kvinnoorganisationer vars jämställdhetsarbete redan har lett till verklig förändring, skriver Jenny Hedström och Johanna Kvist från Svenska Burmakommittén.
I Burma har stora förändringar skett de senaste åren. Landet har öppnat upp sig mot omvärlden och 2015 genomfördes det första fria valet på över 50 år. Men trots den demokratiska oppositionens valseger utestängs kvinnor fortfarande från politiska sammanhang. Antalet kvinnliga ledamöter i Burmas parlament är fortsatt ett av de lägsta i hela SydostasienPå lokala och regionala beslutsfattande nivåer finns väldigt få kvinnliga ledare och kvinnoorganisationerna har stängts ute från den pågående fredsprocessen. Marginaliseringen av Burmas kvinnor är allvarlig och oroande eftersom deras röster och perspektiv därmed inte blir hörda i den viktiga förändringsprocess som landet nu befinner sig i.
Den låga kvinnliga politiska representationen är inte det enda problemet när det gäller kränkningar av kvinnors rättigheter i Burma. I landets många konflikter är kvinnor ofta särskilt utsatta då sexuellt våld används som krigsstrategi. FN släppte nyligen en rapport där kvinnor från folkgruppen rohingya vittnar om grova sexuella övergrepp som begåtts av Burmas militär de senaste månaderna.
Kvinnans låga ställning i samhället speglas tydligt i frånvaron av lagstiftning som skyddar kvinnors rättigheter. I Burma är det lagligt för en man att slå sin fru, en arbetsgivare kan sexuellt trakassera sina kvinnliga anställda och våldtäkt inom äktenskapet är endast förbjudet om flickan är under 14 år. Landet har den högsta mödradödligheten i Sydostasien och kvinnorna har inte rätt till fri abort.
Civilsamhället behövs i den feministiska utrikespolitiken
Sveriges feministiska utrikespolitik syftar till att förverkliga flickors och kvinnors mänskliga rättigheter – en förutsättning för att uppnå de utrikespolitiska målen om fred, säkerhet och hållbar utveckling. Inom ramen för detta arbete ska kvinnors deltagande och inflytande i politiska processer stärkas. Men för att omsätta Sveriges feministiska utrikespolitik i praktiskt jämställdhetsarbete behövs civilsamhället.
I Burmas civilsamhälle finns flertalet kvinnoorganisationer som utför viktigt jämställdhetsarbete. Dessa organisationer har en lokalkännedom som ger dem hög trovärdighet hos befolkningen, något som har stor betydelse för jämställdhetsarbetet. I Burma, som är ett land med många olika folkgrupper och skillnader i samhälleliga, kulturella och religiösa normer som påverkar kvinnans ställning i samhället, är detta särskilt viktigt. Till exempel har kvinnor från vissa religiösa och kulturella grupper inte samma rätt till arv eller skilsmässa som män.
Viktigt arbete på lokal nivå
På flera platser i landet har de lokala kvinnoorganisationernas arbete lett till verklig förändring. Organisationerna ställer lokala och regionala politiker till svars och kämpar för att få upp jämställdhetsfrågan på den politiska dagordningen. I delstaten Kayah stödjer Svenska Burmakommittén en kvinnoorganisation som tillsammans med andra civilsamhällesorganisationer har synliggjort våldet mot kvinnor och därmed ökat medvetenheten hos lokalbefolkningen om denna problematik. De tillhandahåller skyddade boenden för kvinnor och erbjuder rättshjälp, något som troligtvis inte hade funnits annars.
Under 2016 släppte Women’s League of Burma, som är ett nätverk av kvinnogrupper, en rapport om statens sexuella våld mot kvinnor. I de konfliktdrabbade delstaterna Kachin och Shan i norra Burma rapporterades över 90 fall av sexuellt våld utfört av polis och militär mellan 2010-2016. Mörkertalet är troligtvis stort.
På lokal nivå bedrivs med andra ord ett oerhört viktigt arbete för jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Den feministiska utrikespolitiken, och därmed också Sveriges bistånd till Burma, syftar till att stärka flickors och kvinnors rättigheter och i förlängningen öka deras politiska representation. Därför borde Sverige och svenska biståndsorganisationer med verksamhet i Burma prioritera insatser som stöttar det lokala civilsamhället. Kvinnoorganisationerna arbetar med frågor som är bärande för Burmas fortsatta demokratiska utveckling, men i dagsläget saknar många av dessa grupper finansiering. Om målet med Sveriges feministiska utrikespolitik ska förverkligas i Burma måste vårt bistånd tillfalla de lokala kvinnoorganisationerna.
Jenny Hedström & Johanna Kvist
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se