Jag ska för första gången i New Delhi ta metron, ett modernt och välfungerande transportmedel som bryter av mot traditionella cykelrickshaws och autos. Väl inne på stationen ser jag förskräckt den långa kön till kroppscannern som jag måste igenom för att kunna ta del av min metroupplevelse. Snabbt blir jag istället hänvisad till kvinnornas sida. Det är två separata köer. Jag suckar lättat då det inte är någon kö för kvinnorna och jag kan gå rätt igenom. Men då slår det mig: det är ingen kö! Så få kvinnor är ute i förhållande till männen. Indien, ett land med en numera blomstrande ekonomi och ett land som allt mer slår sig fram som en viktig politisk spelare i världen. Men också ett land där kvinnorna rankas vara bland de mest förtrycka i världen. Indien har de senaste decennierna genomgått en moderniseringsresa, men tycks ha tappat hälften av medpassagerarna.
Att födas till flicka i Indien innebär inte sällan svårigheter redan vid första andetaget. Kvinnor anses traditionellt inte lämpa sig för (betalt) arbete och kan därmed inte bidra till familjens försörjning utan anses endast stå för utgifter. Alternativet blir då giftermål. På grund av hemgiften, en gåva som kvinnans familj är skyldig mannens, vet man med sig att även detta kommer leda till en försvårad ekonomisk situation för familjen. En dotter ses därför ofta redan vid födseln som en börda och blir behandlad därefter. Vad gör det med männens syn på kvinnor? Och vad gör det med kvinnornas syn på sig själva och sitt egenvärde? Mina kvinnliga indiska vänner vittnar om svårigheterna i det dagliga livet. Om oron att röra sig ute ensam efter mörkrets intrång, hur mannens förväntas föra kvinnans talan och om hur de helt ogenerat granskas upp och ner av män på stan. Det är inte osannolikt att samhällets låga värdering av kvinnor går ihop med den höga siffran av våld mot kvinnor och den låga siffran kvinnligt politiskt deltagande. Dessutom finns risken att detta troligtvis kommer fortgå så länge världens politiska och ekonomiska jättar fortsätter att glatt dunka Indien i ryggen.
Strävan landets styre har efter en stark position i världen kan utnyttjas till annat än vinstdrivande syften, omvärlden kan ställa krav. Länder och företag som ingår samarbeten med Indien har ett ansvar att inte blunda. Inte blunda för de 27 procent av flickorna som gifts bort innan de fyllt 18, för de 1,2 miljoner som utsätts för trafficking och för de miljontals flickor som idag skulle varit vid liv om de inte aborterats bort på grund av oviljan att få en dotter. Omvärlden får inte låta Indiens allt mer betydande roll i världen bli en ursäkt till att hålla för ögonen inför det förtryck som kvinnor dagligen utsätts för.
Ställs det krav utifrån kan kvinnor få åka med på tåget, och i framtiden kan jag förhoppningsvis bli irriterad på den långa kön för kvinnor genom säkerhetskontrollen till metron.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se