Individualism och gemenskap är de värden som ska prägla politiken, enligt moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Hans partiledartal präglades av svenska intressen. Vad Sverige har för skyldigheter gentemot omvärlden var däremot oklart.
Ett år har gått sedan moderaternas Ulf Kristersson senast stod på Almedalens stora scen, men enligt partiledaren själv står Sverige och världen fortfarande kvar inför i stort sätt samma problem. Han beskriver en omvärld med nya hot, men även nya möjligheter för Sverige – såväl nationellt som internationellt.
Kristersson talar om vikten av att rusta Sverige i en orolig omvärld. I och med att Storbritannien lämnar Europeiska Unionen måste Sveriges band till EU knytas om och svenska politiker damma av “skoltyskan”. Den framväxande aggressiviteten från Ryssland är enligt Moderaterna en av flera anledningar för Sverige att ansluta sig till Nato.
Kristersson snuddar även vid frågan om Sveriges inställning till andra länders förtryck och inskränkningar av mänskliga rättigheter. Han nämner Kina som ett exempel på vad han menar är världens första ekonomiskt framgångsrika diktatur, som också olagligt håller en svensk medborgare fången. Det ska inte accepteras, men han utvecklar inte vidare hur vi bör agera för att aktivt ta ställning för mänskliga rättigheter.
Moderatledaren ger en rejäl känga till regeringen, som han menar tappat kontrollen över klimatpolitiken med sina cykelsubventioner och klimatångestterapi. Vad Sverige behöver är enligt Kristersson en radikal klimatomställning med mer el och fjärde generationens kärnkraft. Någon djupare analys kring resursanvändning och Sveriges roll i klimatfrågan uteblir dock.
Kristersson fortsätter prata om vikten av värderingar i vårt samhälle. Sverige ska vara en liberal demokrati med självständiga individer och toleranta samhällen. Den som väljer att komma till vårt land måste anpassa sig efter vårt samhälle och våra värderingar. Han lyfter genomgående individualism och gemenskap som värden Sverige behöver samlas kring och hämta styrka från. Höjden av gemenskap i globala sammanhang tycks dock reduceras till ett Nato-medlemskap.
Trots att Kristersson inleder starkt med flera globala referenser, kretsar analysen och problembeskrivningen i huvudsak kring svenska intressen. Vad är egentligen Sveriges roll i världen? Värderingsfrågan och våra rättigheter i Sverige är genomgående en tydlig tråd under talets gång, men Sveriges skyldigheter gentemot resten av världen är vagt inkluderade i Moderaternas nya svenska modell. Kristersson kan därför uppfattas som motsägelsefull när han säger att “Sverige behöver världen mycket mer än vad världen behöver Sverige”.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se