Nya migrationssamarbeten i EU har länge varit högt på agendan, inte minst sedan den så kallade flyktingkrisen 2015. Utvecklingsmagasinet förklarar vad EU:s nya migrationspakt handlar om – och rösterna för och emot den. Foto (till vänster): Håkan Dahlström. Källa: Wikimedia commons. Foto (till höger): Mstyslav Chernov. Källa: Wikimedia commons.

Utvecklingsmagasinet förklarar

Möjligheter och risker med EU:s nya migrationspakt

I april röstade EU slutligen igenom en ny migrationspakt. Medan den breda mitten i Europarlamentet anser att pakten utgör en viktig kompromiss och skapar solidaritet har både människorättsorganisationer och invandrarkritiska röster kritiserat överenskommelsen. Utvecklingsmagasinet reder ut argumenten för och emot pakten. 

Efter en nio år lång process röstade Europaparlamentet igenom en ny migrationspakt den 10 april. Pakten väntas träda i kraft inom två år, allra senast i juni 2026, och den kommer gälla som vägledande dokument tills parlamentet beslutar om nya principer. Processen leddes av Tomas Tobé (M), huvudförhandlare för asyl- och migrationshantering. Genom åren har förhandlingarna tagit många svängar, och den slutliga lösningen har av många betraktats som en kompromiss. Partigrupper både längst till vänster och höger i parlamentet röstade mot förslaget, medan en bred majoritet däremellan var positivt inställda till pakten. Slutresultatet var därför 322 röster för och 256 mot pakten. 31 parlamentariker avstod från att rösta. 

Utökade kontroller vid yttre gränser

Den nya migrationspakten innebär i första hand stärkta åtgärder vid gränskontrollerna. Genom en ny databas och ID-system sparas information om alla asylsökande, med tydliga regler att följa utifrån personernas asylstatus.  

De som är positivt inställda ser det nya systemet som en möjlighet att lättare kunna identifiera vilka asylsökande som är i akut behov av resurser. De som söker inträde främst för ekonomiska anledningar – och som inte har rätt till asyl enligt EU:s nuvarande krav – kan på så sätt lokaliseras kvickare genom de nya systemen. Bland annat Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson (S) ser de utökade kontrollerna som ett stort framsteg.  

– Fler som kommer som inte har asylskäl kommer att få sin process och återvändandebeslut redan vid gränsen, har Johansson sagt till TT.  

Kritiker menar dock att det nya systemet riskerar utöka trycket vid EU:s yttre gränser – något som redan i dag är ett problem, enligt bland annat den icke-statliga organisationen International Rescue Committee. Organisationen har varnat för att tillfälliga flyktingcenter vid EU:s yttre gränser är inhumana, och att screeningprocesserna därför inte bör utökas där.  

Snabbare processer

Ett stort problem för flyktingar och migranter har varit handläggningstiden för deras ärenden, som enligt EU nu ska förkortas betydligt. Med de nya systemen är målet att ett slutgiltigt asylbesked ska fattas inom 12 veckor. Detta kan jämföras med genomsnittliga handläggningstider på över ett halvår i flera EU-länder under de senaste åren. 

En snabb asylsökandeprocess kan vara givande för alla parter, menar bland annat den tyske EU-parlamentariken Jan-Christoph Oetjen, tillhörande partigruppen Alliance of Liberals and Democrats for Europe (ALDE). Det motverkar ett alltför högt tryck och höga kostnader vid yttre gränser, samtidigt som det förhindrar långa väntetider och oklara framtidsbesked för asylsökande och migranter. 

Men människorättsorganisationen Amnesty International har kritiserat de nya förändringarna. Amnesty menar att snabba processer kommer att leda till förhastade beslut utan tillräckligt djupgående undersökningar om varje individs asylrätt. Detta har även betonats av människorättsorganisationen HIAS, som menar att intervjuer med asylsökande riskerar ske utan juridisk rådgivning. 

Ta emot migranter eller betala

Ett sedan länge omtvistat område inom EU har varit ansvarsfördelningen i migrationsfrågan: Hur ska alla länder ta ett lika stort ansvar när migranter främst kommer till sydeuropeiska länder, samtidigt som vissa länder leds av invandrarkritiska partier? Migrationspakten etablerar en “obligatorisk solidaritetsmekanism”, som innebär att medlemsländer antingen måste ta emot migranter med asylrätt, eller betala 20 000 euro som kompensation för varje person de nekar.  

En möjlighet blir att EU-länderna rättvist fördelar ansvaret för migration- och asylfall och på så sätt förhindrar överbelastning för vissa länder. 

– Alla medlemsländer kommer vara med i detta solidaritetsarbete, men de får välja själva hur de vill göra det, sa EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen efter EU-parlamentets godkännande av migrationspakten. 

Men bland andra Martin Nyman på människorättsorganisationen Civil Rights Defenders har konstaterat att den nya principen leder till större klyftor i Europa, då fördelningen kan bli ännu ojämnare. Invandrarkritiska länder kan nu komma att betala sig ur ansvaret. Även länder med högerregeringar har kritiserat principen. Till exempel har Ungern länge visat motstånd mot att ta ansvar i frågan och hittills inte uttalat sig om man kommer följa de nya reglerna, som man anser inskränker på länders enskilda suveränitet. 

Samarbete med länder utanför EU

Eftersom migrationsfrågan inte bara berör EU är ett viktigt fokus med den nya migrationspakten att blicka utanför unionens gränser. EU ska nu utöka samarbetet med både FN-organ och samarbetsländer utanför EU för att långsiktigt minska behovet för migration, och säkra vägarna tillbaka till hemländerna. 

Utökat samarbete med länder utanför EU kan förhindra plötsliga flyktingströmmar och hjälpa till att bekämpa människohandel, skriver EU-kommissionen på sin hemsida. Dessutom kan samarbetet hjälpa nekade migranter att återvända hem säkert genom förbättrad kommunikation med de länder de färdas igenom samt länderna de kommer ifrån. Detta är något som bland annat FN-relaterade organisationen International Organization for Migration har lyft fram, som menar att de faktorer som får människor att lämna sina länder i första hand nu kommer motarbetas.  

En risk med utökat samarbete utanför EU:s gränser är att ansvaret lämnas över till länder med bristfälliga mänskliga rättigheter, menar Human Rights Watch. Till exempel har Tunisien pekats ut av IRC som en samarbetspartner dit nekade migranter skickas mot betalning, men där det har larmats om att migranter har nekats grundläggande humanitära behov, såsom vatten, mat och skydd.  

Tiden får utvisa effekterna

Många åsikter har yttrats om den nya migrationspakten. Något de flesta är enade om är paktens betydelse för EU:s framtida migrationspolitik, vilket inte minst Europaparlamentets talman Roberta Metsola markerade efter att den hade röstats igenom. 

– Det här är en historisk dag för EU. 

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Starta enkät