Unga som grupp kan underminera fredsprocesser om de inte inkluderas i dem. Samtidigt är fredsbevarande arbete beroende av ungas delaktighet. Detta gör unga till några av de viktigaste aktörerna för fred och säkerhet, och frågan om deras delaktighet till en framtids- och ödesfråga. Det menar Inger Ashing, chef för Global Child Forum och styrelsemedlem i Rädda Barnen och Save the Children International.
Jag har varit engagerad i barns och ungas rättigheter samt i utvecklingsfrågor i stora delar av mitt liv. Genom mitt engagemang har jag fått möjlighet att ta del av situationen för barn och unga i olika delar av världen. Som ordförande i Rädda Barnen har jag mött barn också i väldigt utsatta situationer.
Något som blivit allt mer uppenbart för mig genom åren är hur lika utmaningarna uttrycks av barn och unga världen över. När jag träffar barn och unga handlar det ofta om att göra sin röst hörd, att få ta del av samhället och att på olika sätt få ge sin bild. Nu kan och ska man självfallet inte förenkla eftersom det ibland är avgrundsdjupa skillnader mellan hur livsförutsättningarna ser ut för olika barn och unga. Det går inte att jämföra livssituationen för de ungdomar jag träffade i Filippinerna för ungefär ett år sedan som drabbats av tyfonen, eller de jag träffade i en kåkstad i Sydafrika i slutet av förra året med hur unga har det i Sverige. Det kan vara enorma skillnader i möjligheter och förutsättningar i livet.
Trots skillnader i villkor är det ofta samma saker som lyfts fram som problematiska för unga. I ett samhällsperspektiv handlar utmaningarna om bristande utbildning, svårigheter att hitta arbete och försörjning och att unga inte släpps in i/tar del i beslutsfattande processer på samma villkor som andra grupper i samhället. Många av dessa utmaningar är desamma. Stora delar av världen har upplevt en ekonomisk kris som i mångt och mycket drabbat den unga befolkningen. Det som är särskilt tydligt är att i många länder växer det upp en generation som inte kan räkna med att få det bättre än sina föräldrar, något som ofta varit en självklarhet för tidigare generationer. Ur ett individperspektiv kan det handla om ett inte få möjligheten att fatta de avgörande besluten över det egna livet.
I de mest utsatta länderna, de som är drabbade av konflikt, möjliggörs ofta rekrytering av unga till stridande grupper av att unga inte har möjligheter att etablera sig i samhället. Fattigdom, arbetslöshet och en känsla av utanförskap skapar en grogrund för rekryteringen. Det kan vara att det är ett av de få alternativen för att överleva. I krig och konflikt blir barn och unga inte bara offer utan tvingas ibland även in i konflikten.
I länder som Sverige, där det sedan länge är fred, leder liknande upplevda villkor allt oftare till sociala protester. Det finns en känsla av att Sverige inte längre håller ihop på samma sätt som tidigare, att grupper av unga inte känner samhörighet och tillhörighet med övriga samhället. De senaste åren har dessa tendenser setts i allt fler länder.
Det finns sedan lång tid tillbaka en vetskap om att det som bygger stabila och hållbara samhällen på sikt är att det finns tillit både mellan människor och mellan människor och de offentliga institutionerna. Utan tillit är det svårt att bygga en hållbar fred och ett harmoniskt samhälle.
Hur viktiga är då unga för att bygga ett stabilt och hållbart samhälle? Dag Hammarskjöld Foundation (DHF) diskuterar i ett dialogpapper från februari 2014 ett inkluderande fredsarbete som bygger på lokal delaktighet och förankring. De har gjort fallstudier i bland annat Somalia och Östtimor. En av slutsatserna är att fredsbevarande arbete är beroende av ungas delaktighet. Det är känt sedan tidigare att ett inkluderande arbetssätt som bygger på best practice och metoder för att både bredda och fördjupa den lokala delaktigheten är av avgörande betydelse. Alla parter berörda av en konflikt bör vara representerade, bli hörda och delaktiga i fredsarbetet. I DHF:s studier har ungas inflytande och delaktighet lyfts fram som en särskilt viktig aspekt. Deras slutsats är att unga som grupp kan underminera fredsprocesser om de inte inkluderas och på motsvarande sätt i hög utsträckning bidra till fred om de involveras på ett konstruktivt sätt. Deras slutsatser bekräftas även av andra. Det gör frågan om ungas delaktighet till en framtids- och ödesfråga.
Det finns en utbredd bild av unga som desillusionerade, om att många ställer sig vid sidan av samhället. Vi kan se exempel som bekräftar den bilden, de senaste årens oroligheter och upplopp bland unga är några av dessa. Det finns en tendens att bilden av unga som problem blir förhärskande. Men det finns betydligt fler unga som har kraften och viljan att förändra sina liv och samhällena de lever i. Jag har träffat många. Unga som, om de får möjligheten, kan vara verkliga resurser i ett positivt samhällsbygge. En bild av unga som problem snarare än som en resurs kan i sig leda till att förstärka den upplevelse av utanförskap som många unga upplever.
Den svåra frågan är hur möjligheten skapas för unga att delta? Hur gör man? Å ena sidan har unga kunskaper, kompetenser och inte minst åsikter som är viktiga att ta hänsyn till, å andra sidan kan det vara svårt att skapa sammanhang där dessa kan tas tillvara på ett konstruktivt sätt. Ett viktigt första steg är att börja lyssna på unga själva, låta dem vara med och både formulera problemen och lösningarna. Inte minst är det viktigt att involvera ungas egna organisationer.
Inger Ashing
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se