Mer än en tredjedel av världens kvinnor över 15 år har upplevt sexuellt eller fysiskt våld. Många av dem blir utsatta på sin arbetsplats. Nu kräver vi en ny ILO-konvention för att stoppa det könsrelaterade våldet i arbetslivet, skriver organisationen Union to Union.
Under flera år har den globala fackföreningsrörelsen arbetat för ett internationellt regelverk i syfte att stoppa det omfattande könsrelaterade våldet i arbetslivet – i form av en ILO-konvention med tillhörande rekommendation. Att anta en ILO-konvention är ett viktigt steg: det betyder att fackföreningar, arbetsgivare och regeringar är överens om att konventionen behövs, och det går att lagstifta eller sluta avtal om innehållet. En rekommendation ger sedan riktlinjer för hur konventionen kan genomföras.
Enligt Världshälsoorganisationen WHO har 35 procent, eller 818 miljoner av världens kvinnor över 15 år, upplevt sexuellt eller fysiskt våld i hemmet, i samhället eller på arbetsplatsen. I juni är det dags: en sådan ILO-konvention ska för första gången diskuteras på ILO:s internationella arbetskonferens i Genève.
Få stater stödjer en konvention
Världsfacket ITUC, som driver en global kampanj för en konvention, har gjort en sammanställning över hur många av ILO:s medlemsstater som är beredda att stödja en konvention. Tyvärr är resultatet nedslående: endast en handfull stater ställer sig bakom kravet på ILO-konventionen. Samtidigt visar en ny rapport framtagen av Union to Union, som lanseras den 19 april, att de globala facken på bred front och systematiskt bekämpar det könsrelaterade våldet i arbetslivet.
Fackens arbete handlar om flera delar: att skapa ökad medvetenhet om det utbredda problemet och att höja kunskapsnivån – bland annat genom informationskampanjer, utfästelser som medlemsförbund uppmanas att anta, utbildning med mera. Dessutom handlar det om att förankra frågan om könsrelaterat våld och sexuella trakasserier inom de lokala fackliga strukturerna. Det kan ske genom att ta upp frågan i förhandlingar med arbetsgivaren och att utarbeta uppförandekoder eller policyer, som bidrar till att den egna organisationen lever som den lär.
Målmedvetet arbete bland fackföreningarna
Trots allt pekar Union to Unions rapport på en glädjande utveckling: det är uppenbart att den globala fackföreningsrörelsen arbetar medvetet mot den diskriminering och det våld som pågår på världens arbetsplatser.
Därför är det högst beklagligt att så pass få stater uttalar stöd för en ILO-konvention, med en tillhörande rekommendation. Trots att omfattningen av problemet är välkänt är den bistra verkligheten att det fortfarande inte finns något rättsligt instrument på internationell nivå, som fungerar som utgångspunkt för åtgärder mot könsrelaterat våld och trakasserier i arbetslivet.
Sätter tryck på länder med svag lagstiftning
En ny konvention skulle skapa en helt ny, internationell standard mot könsbaserat våld i arbetslivet, för samtliga yrken och sektorer. Dessutom skulle länder behöva ta ställning till om de ska ratificera konventionen i det egna landets parlament och därmed tillämpa den i nationell lag. Det kan givetvis sätta ett betydande tryck på länder med svag lagstiftning.
Om det utbredda våldet och trakasserierna på den globala arbetsmarknaden verkligen ska stoppas måste fler parter på arbetsmarknaden ta ansvar – inte minst staterna. Ett viktigt steg i det ansvaret handlar då om att ta tydlig ställning för en ny ILO-konvention med tillhörande rekommendation. Det är bra att Sverige är ett av de länder som ställer sig öppna för möjligheten till en konvention – men nu måste Sverige genom alla kanaler arbeta för att många fler stater gör likadant.
Vi ser fram emot konstruktiva besked i juni från Genève.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
