Tre år efter Mubaraks fall är våldet och förtrycket i Egypten värre än på årtionden. Ändå uppmärksammas bara en liten bråkdel av den militariserade statens brutala repression. Det skriver journalisten Per Björklund, som är svartlistad av den egyptiska säkerhetstjänsten.
Sedan militärkuppen i juli har händelseutvecklingen i Egypten till stor del försvunnit från mediernas blickfång. Viktiga händelser som rättegången mot den störtade presidenten Mohammed Morsi eller folkomröstningen om den nya konstitutionen rapporteras visserligen, men mycket lite av det dagliga förtryck som riktas mot landets oppositionella når den svenska mediepubliken.
Enligt människorättsorganisationen Amnesty International har våldet i Egypten nått ”historiska nivåer” sedan militärkuppen mot Morsi i juli. Minst 1400 människor har dödats, de flesta på grund av övervåld från säkerhetsstyrkorna, som enligt Amnesty fått ”fria händer att agera utanför lagen och utan någon risk för att ställas till svars för sina övergrepp.”
Ytterligare tusentals har arresterats. Så gott som hela ledningen för Muslimska brödraskapet – som stämplats som terroristorganisation – sitter fängslade, och flera av dess frontfigurer riskerar dödsstraff.
De senaste månaderna har förtrycket också utvidgats till sekulära aktivister, inklusive några av de mediala frontfigurerna för upproret mot Hosni Mubarak den 25 januari 2011. Den 22 december dömdes till exempel Ahmed Maher, en av grundarna av den uppmärksammade 6:e april-rörelsen, till tre års fängelse för att ha organiserat en ”olaglig protest.”
Men huvudmåltavlan för den nya regimen i Egypten förblir de hundratusentals egyptier som fortsatt att betrakta Mohammed Morsi som landets legitima president. Vecka efter vecka har de fortsatt att protestera mot militärkuppen runt om i landet – trots vetskapen om att de riskerar att utsättas för ett nästan blint förtryck i namn av ”kriget mot terrorismen.”
I dagens Egypten kan människor hämtas från sina hem och fängslas på grund av en misstänkt profilbild på Facebook och skolbarn tas in till förhör på grund av klistermärken med politiska symboler. Den 3 mars inleds en massrättegång i staden Miniya mot 1207 påstådda medlemmar av Muslimska brödraskapet som anklagas för att ha stormat en polisstation. Och för några veckor sedan arresterade militären en 12-årig pojke från norra Sinai-halvön, anklagad för inblandning i ”terroristhandlingar mot armén och polisen” – varefter pojken hängdes ut med bild på en av militärens officiella Facebooksidor, enligt nyhetssajten Mada Masr.
Vad man än tycker om Mohammed Morsis inkompetenta och maktfullkomliga styre är det omöjligt idag att beskriva utvecklingen sedan militärkuppen den 3 juli som något annat än en katastrof. Den nya konstitutionens små framsteg för kvinnors rättigheter och på andra områden måste ställas mot militärens stärkta maktposition, som knappast gynnar möjligheten att faktiskt driva igenom konstitutionens formella rättigheter i praktiken.
Att kritiker av militärregimen i Egypten idag rutinmässigt pekas ut som ”utländska agenter” eller islamistiska terrorister är ironiskt, med tanke på att den egyptiska militären förblir en stor mottagare av militärt bistånd från USA och generöst finansiellt bistånd från den fundamentalistiska diktaturen Saudiarabien. Diplomater och politiker från Väst uttrycker försiktigt ”oro” för utvecklingen, men är samtidigt måna om att bevara de strategiska banden till arabvärldens folkrikaste nation. Även i det avseendet är Egypten tillbaka på ruta ett.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se