Pengar från investeringsbanker

Debatt

Uselt med jämställdheten hos investeringsbankerna

Trots enorma summor pengar saknar de stora finansiella institutionerna – som Världsbanken och Internationella Valutafonden – både genusglasögon och en förståelse för civilsamhället. Nu måste vi göra dem medvetna om sina brister, skriver Petra Tötterman Andorff på Kvinna till kvinna.

Många av de aktörer och länder som ger internationellt utvecklingsstöd har de senaste decennierna skaffat sig allt bättre genusglasögon. Dessutom har de fått en insikt om civilsamhällets stora betydelse för utvecklingssamarbetet. Det har i sanningens namn inte alltid gått snabbt framåt, vare sig med skrivningarna i viktiga policydokument eller i praktisk handling, men det finns en positiv trend.

Däremot finns det en vit fläck kvar på kartan och den är inte liten, utan snarare gigantisk. De internationella finansiella institutionerna – med tungviktare som Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) – uppvisar en låg medvetandegrad som knappt går bortom de vanliga vackra fraserna om vikten av jämställdhet och att lyssna till civilsamhällets företrädare.

Till de stora internationella finansiella institutionerna (IFI:s) räknas förutom de ovan nämnda, också aktörer som den europeiska investeringsbanken (EIB) och europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD). IFI:s agerar på en global arena och deras roll är avgörande i att stödja svaga stater och utvecklingsländer, som ofta ska återuppbyggas efter krig och konflikter. Detta görs ofta via lån och investeringar utan vinstintresse – men med tydliga villkor från de flesta institutioners sida. De kan ges till infrastruktursatsningar och till samhällsinstitutioner som myndigheter och sjukvård, men också för att bygga upp fungerande marknadsekonomier.

Obegripligt stora belopp

De belopp som hanteras är obegripligt stora. Världsbanken delar till exempel ut drygt 150 miljarder svenska kronor under sex års tid – till 16 länder öster och söder om Europa, däribland Algeriet, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Palestina, Marocko, Syrien och Tunisien.

Vid ett första påseende ser det heller inte så illa ut. Tidigare led dessa investeringsbanker svårt av en total avsaknad av genusmedvetenhet och en dövhet gentemot civilsamhället när stora ekonomiska satsningar skulle genomföras. På senare år har flera IFI:s i olika välformulerade policydokument sagt sig förstå att jämställdhet är en förutsättning för hållbarhet, varaktig fred och fattigdomsbekämpning och att det är avgörande att lyssna till vad civilsamhället har att säga. Men vid en närmare granskning visar det sig vara mer fernissa än grundmurat.

Kvinna till Kvinnas rapport ”Maintaining a role for women’s organisations in international development finance” pekar på flera brister i de stora internationella finansiella institutionernas faktiska medvetenhet och politiska vilja till förbättring.

I rapporten har vi framför allt tittat närmare på de policyer inom internationella finansiella institutioner som är inriktade på jämställdhet och civilsamhälle. Vi har intervjuat 56 personer med tonvikt på Mellanöstern och Nordafrika. Det är företrädare för kvinnorättsorganisationer, researchers, journalister, lokala representanter för dessa investeringsbanker, men också ansvariga vid avdelningarna för jämställdhet och civilsamhälle på samma bankers internationella huvudkontor.

Saknar rättighetsperspektiv

I rapporten kan vi konstatera att dessa gigantiska ekonomiska aktörer saknar ett genomarbetat rättighetsperspektiv i sina texter och skrivningar. Det blir också tydligt att det civila samhället i de berörda länderna inte konsulteras regelmässigt inför stora investeringar och lån. Men det mest allvarliga är kanske ändå den totala aningslösheten som dessa IFI:s uppvisar kring att utrymmet för civilsamhället krymper runtom i världen. Det saknas nästan helt referenser till detta i samtliga policydokument.

Det är vår slutsats att IFI:s antingen är helt omedvetna, eller uppträder omedvetet, om den tunga roll de kan ha. De har stora möjligheter att motverka – eller oavsiktligt medverka – till att utrymmet för civilsamhällesorganisationer och människorättsaktivister krymper.

I vår rapport framkommer också att kombinationen jämställdhet och tillväxt i retoriken hos IFI:s framställs som en enkel win-win-situation. Det här är ett samband som behöver problematiseras och är inte i alla lägen helt sant. Tvärtom så kommer kvinnor ofta längst ner i hierarkin på arbetsmarknaden när de ska ”integreras” in i en tillväxtekonomi. Verkligheten kompliceras dessutom ofta av faktorer som kvinnors (uteblivna) aktörskap, eller hur våld mot kvinnor hindrar deras röster från att höras.

Att dessa investeringsbanker lägger starkt fokus på den fria marknaden och privatisering lämnar heller inte mycket utrymme kvar för att implementera kvinnors rättigheter. Det kan snarare leda till att jämställdheten går bakåt istället för framåt.

Ett par konkreta exempel: Forskarna Kenny och O’Donnell visar i sin rapport “Do the Results Match the Rhetoric? An Examination of World Bank Gender Projects” att endast 70 av Världsbankens totalt 1666 projekt har jämställdhet som en prioritet. Utav dessa 70 är det 41 projekt som faktiskt har en indikator på jämställdhet och av de 41 projekten har bara drygt hälften nått resultaten, med andra ord en droppe i havet.

Tankesmedjan Bretton Woods Project har utvärderat Världsbankens 58 landstrategier och visar att endast hälften av dessa har jämställdhet som indikator, men då bara kring frågor som utbildning och mödrahälsa och inget kring arbete, entreprenörskap, jordbruk eller kvinnors röster och aktörskap.

Bristerna måste bli tydliga

Det är otroligt viktigt att det blir tydligt för dessa ekonomiska giganter hur deras bristande medvetenhet slår mot kvinnor och civilsamhället. I förlängningen motverkar de sina syften om hållbara, fredliga och livskraftiga samhällen.

Men civilsamhället och kvinnoorganisationerna har också ett jobb att göra. Medvetenheten kunde vara högre om hur investeringsbanker och valutafonder arbetar, vilken betydelse de har för till exempel utvecklingen av samhällen efter konflikter och vilka astronomiska belopp de hanterar. Det är delvis en fråga om skilda världar. Kvinnoorganisationer som bedriver gräsrotsarbete är både bildligt och bokstavligt långt ifrån till exempel Världsbanken med över tiotusen anställda och huvudkontor i Washington D.C.

För att kunna bidra till förändring måste vi kvinnoorganisationer lära oss mer om hur systemen fungerar och hur vi vill att de ska förbättras. Kvinna till Kvinna har med den här rapporten tagit ett första steg på den vägen.

10 år kvar tills vi ska ha nått en jämställd värld!



Jämställdhet mellan könen är en förutsättning för en hållbar och fredlig utveckling. Jämställdhet handlar om en rättvis fördelning av makt, inflytande och resurser. Alla former av våld, diskriminering och skadliga sedvänjor utfört av män drabbar såväl individen som hela samhället. Det har bevisats om och om igen att politisk, ekonomisk och social jämlikhet mellan kvinnor och män bidrar till alla dimensioner av hållbar utveckling.

Enligt de globala målen i Agenda 2030 ska jämställdhet vara säkerställt till år 2030.

Dela det här: