Peru har tagit fram en jordbruksreform som ska fungera som ett stödpaket till småbönder och för att modernisera jordbruket i landet. Men reformen har fått både positiva och negativa reaktioner. På bild: Potatisskörd i Viraco. Foto: Leo Berggren-Lagercrantz.

FUF-korrespondenterna

Jordbruksreform i Peru väcker både hopp och kritik

En av fyra peruaner lever på jordbruk och många småproducenter på landsbygden i Peru kämpar dagligen för att överleva. Nu börjar regeringen implementeringen av den nya jordbruksreformen i landet – ett initiativ som har väckt både entusiasm och kritik.

Peru är ett land som präglas av en stark politisk instabilitet. Men när regeringsmedlemmar regelbundet tvingas avgå på grund av olika skandaler, tycks vissa politiska idéer överleva den turbulenta krisen landet går igenom. En av dessa är att reformera jordbruket, en fråga som berör en stor del av befolkningen och som är starkt kopplad till politiska, sociala och miljörelaterade problem. I slutet av förra året lanserade regeringen den så kallade andra jordbruksreformen som nu ska genomföras. Reformen har väckt hopp om förändring i landet, men den har också kritiserats av flera samhällsdebattörer.

Första jordbruksreformen – en återblick

Den senaste stora jordbruksreformen i landet ägde rum 1969. Den kom att innebära stora förändringar för det småskaliga lantbruket i Peru, och än i dag räknas den som en av de mest radikala reformerna i Latinamerika. Reformen genomfördes av generalen Juan Velasco Alvarado, som var ledare av militärjuntan och hade tagit makten i en militärkupp i landet ett år tidigare. Stora markegendomar blev tilldelade småbönder via expropriering och kooperativ bildades. Än i dag anses reformen som väldigt kontroversiell, vilket bland annat märktes när en dokumentär om jordbruksreformen, som hade premiär 2019, ledde till en hätsk debatt om hur landet som nation skulle förhålla sig till sitt mörka och mångsidiga förflutna.

Fram till reformen hade Perus jordbruk till stor del varit baserat på ett så kallat hacienda-system, en kvarleva från kolonialtiden med stora koncentrationer av jord bland ett fåtal jordägare. I och med reformen blev många lantbrukare självständiga producenter, men den kom snabbt att kritiseras av motståndare till den auktoritära regimen och reformen skapade stora klyftor mellan de fattigaste på landsbygden och medlemmarna i kooperativen.

Mer än ett halvt sekel efter första reformen

I dag, mer än femtio år efter den första jordbruksreformen, kvarstår stora sociala klyftor i landet – mellan landsbygd och stad, mellan kusten och höglandet. Hälften av alla peruaner som är beroende av jordbruket lever i extremt svåra förhållanden och 30 procent av jorden ägs av ett fåtal kustbaserade företag.

En workshop i odling och bevattning i distriktet Pampacolca anordnad av PDR och Svalorna Latinamerika. Foto: Leo Berggren-Lagercrantz.

Den nya reformen främjades som ett slags stödpaket till småbönder och en modernisering av jordbruket i landet. Men många kritiska röster uttryckte deras missnöje och skepticism redan innan förslaget om en ny reform klubbades igenom. En av dessa var antropologen María Luisa Burneo som skrev i en debattartikel att frågan om den ojämlika tillgången till jord och ett klimatanpassat jordbruk inte adresserades tillräckligt i förslaget. Men trots sin inställning gentemot förslaget visar hon ändå på en svag entusiasm över idén om möjlighet till förändring av jordbruket.

– Det måste antas ett bredare perspektiv. En ny reform bör ses som en innovationsmöjlighet och samtidigt en chans att ta tillvara på traditionella kunskaper, skriver hon i artikeln. 

Ett lokalt perspektiv

Organisationen Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram Programa de Desarrollo Rural (PDR) i den andinska provinsen Castilla i södra Peru, har grundats i ett samarbete mellan flera lokala gräsrotsorganisationer. Programmet bygger på två grundstenar – hållbarhet och jämlikhet. Arbetet utgår från målen i Agenda 2030, där syftet är att förena arbetet med mänskliga rättigheter med kampen mot den globala uppvärmningen.

Workshop i grönsaksodling anordnad av PDR och Svalorna Latinamerika i distriktet Viraco. Foto: Leo Berggren-Lagercrantz.

En del av kritiken som har riktats mot jordbruksreformen har lyft upp avsaknaden av ett sådant helhetsperspektiv. Flera menar att den delvis bortser från fundamentala problem som en stor del av den rurala befolkningen konfronteras med dagligen – däribland klimatanpassning och matsuveränitet. Målet med arbetet inom programmet PDR är att hjälpa lokalbefolkningen med konkreta och direkta lösningar samtidigt som det antas ett långsiktigt perspektiv med hållbarhet som ledord. Småbönder på landsbygden i Peru, och framför allt kvinnor, lever i många fall i stor utsatthet – inte bara ekonomisk, men också i ett socialt utanförskap på grund av de stora klyftorna som kvarstår mellan stad och landsbygd.

Reform eller populism?

Om den första reformen fortfarande anses som ett av de historiskt mest radikala politiska besluten i Latinamerika – på både gott och ont – så har den nya reformen beskrivits av flera kritiker som populism. Att reformen har legat på is på grund av den politiska krisen landet går igenom har inte förbättrat saken.

– Budgeten för denna reform är alldeles för liten. Det är beklagligt därför att många människor på landsbygden behöver hjälp. De behöver få tillgång till marknader där de kan sälja deras produkter, säger sociologen Alipio Montes Urday, som arbetar på Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CEDER.

Att reformen har kallats för den andra reformen väcker starka känslor och debatt på grund av dess värdeladdning och symboliska betydelse. Men bortom de historiska referenserna bakom benämningen så är Alipio Montes Urday kritisk mot om reformen ens bör kallas för en reform.

Bakom de stora orden saknas konkreta handlingar och finansiering, sammanfattar han.

Svalorna Latinamerika
Svalorna Latinamerika är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som arbetar med mänskliga rättigheter i Latinamerika. I Peru arbetar de tillsammans med aktörer på gräsrotsnivå (bland annat organisationen CEDER) för ökat demokratiskt inflytande och delaktighet för kvinnor och unga i den andinska provinsen Castilla. I Castilla lever majoriteten av befolkningen på jordbruk – en verksamhet som blir allt svårare i och med klimatförändringarnas konsekvenser. Genom landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR arbetar Svalorna Latinamerika med att främja ett jämlikt och hållbart jordbruk i provinsen.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Starta enkät