Utvecklingen ser dyster ut på många fronter. Klimatkris, polarisering och diskriminering är några av de negativt laddade ord som möter oss i stort sett dagligen. Hur svarar vi på denna utveckling? Vad är vägen framåt och finns det hopp? Eller är det helt enkelt så att ingen vill till framtiden?
Mattias Svensson ställer just den frågan i sin ledare, då han pekar på att retoriken politiker använder sig av idag i många fall uttrycker en nostalgisk längtan till det som varit. Dessa reaktionärer präglar en stor del av den politiska debatten idag, menar han. Teknokraterna utgör deras motsats. De som sätter tilltron till tekniken och dess förmåga att lösa våra problem – den teknik som ännu inte är uppfunnen.
Torbjörn Tännsjö stämmer in, med en undran om vi inte redan är för många på vårt klot. Så pass många att vår livsstil blir alltför begränsad. Den lösning Torbjörn Tännsjö föreslår är en global demokrati, en världsregering som står över alla nationalstater. Detta skulle drastiskt rita om den politiska kartan och behandla vårt klot som den enhet det faktiskt är. Något som Mattias Svensson menar utgjorde tron på EU i tiden kring millennieskiftet, överstatligt styre skulle göra oss starkare och bättre rustade att möta framtiden – men hur väl har det egentligen spelat ut? När vi nu befinner oss mitt i Brexit-kaoset är detta en rimlig och högst relevant frågeställning.
Så finns det några positiva utsikter? Självklart! Fyra forskare lyfter i sin debattartikel för Svt Opinion fram hur omställningen vi behöver göra kommer att öppna många nya dörrar. För investerare, företagare, entreprenörer och konsumenter i hela världen. Detta kommer innebära en chans till utveckling och förändringar i strukturer som de ser ut idag, vilket på sikt kommer förbättra folkhälsan och stärka välfärden globalt.
Tre andra forskare ser gärna en global koldioxidskatt införas. De håller alltså med om att en överstatlig lösning kan vara svaret samtidigt som höginkomstländer skulle stå för en större del av notan, vilket kan tyckas rimligt. För övrigt anser de att ‘klimatpanik’ är ett större hot än klimatkrisen i sig.
Emilia Bjurgren och Tamim Alameddine vill lyfta att de som lever av lite, är de som är de egentliga klimathjältarna trots att de som har råd att spendera pengar på ekologiska produkter eller en elbil är de som utmålar sig själva som sådana. ”Vi vill se en klimat- och miljöpolitik som utgår ifrån att klimatförändringarna händer nu, men som samtidigt finner svar på människors oro om nuet och framtiden”, är meningen som får avsluta deras debattartikel.
En förändring kommer ske och framtiden kommer nå oss oavsett om vi vill dit eller inte. En förändring är – med tanke på hur världen ser ut idag – kanske inte så dålig trots allt.
Klimat
”Är vi för många på vårt klot?
Torbjörn Tännsjö, Dagens ETC
”Ingen vill längre till framtiden”
Mattias Svensson, Dagens Nyheter
”Klimatomställning krävs – men vi klarar utmaningen”
Fredrik NG Andersson, Henrik Smith, Markku Rummukainen, Lars J Nilsson, SVT opinion
”Klimatpanik är det största klimathotet”
John Hassler, Per Krusell, Conny Olovsson, SVT Opinion
”Lyft klassanalysen i klimatdebatten”
Emilia Bjurgren och Tamim Alameddine, ETC
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se