Trots att Nordirland på pappret varit fredligt i 23 år, så har parterna i konflikten förblivit uppdelade. Vissa menar att det är på grund av den så kallade fredsmuren, som delar upp republikanska och lojalistiska områden och därmed förhindrar möten och integration. Andra menar att muren är ett livsnödvändigt skydd mot aggressioner från den andra sidan, och att ifall den rivs ner kan Belfast återigen komma att präglas av våld, död och terror.
I västra Belfast flyter livet på för de flesta människor. Trots att deras vardag liknar de flesta andras, är stadsdelen de bor i helt unik. Här lever två grupperingar sida vid sida, men sällan tillsammans. Som utomstående förstod jag först när jag kom till Belfast att den här uppdelningen inte är någon abstrakt känsla, utan en fysisk och påtaglig segregation av samhället. Republikanska (pro-irländska) och lojalistiska (pro-brittiska) invånare delas upp av en mur som skär igenom flera kilometer av bostadsområdena.
Åtta meter hög kastar den en lång skugga över de båda områdena. Muren drar varje år till sig tusentals turister som fotar, filmar och deltar i politiska rundturer, men den är också en konstant närvaro i de boendes liv. Även om passagen är öppen dagtid stängs grindarna varje kväll vid mörkrets inbrott, och öppnas först när solen går upp igen. De flesta människor håller sig på sin egen sida för att arbeta, gå i kyrkan och skicka sina barn till skolan. Trots återkommande diskussioner om att muren har tjänat ut sitt syfte står den lika stadig idag som när den uppfördes 1969.
Konfliktens arv lever kvar
Året muren uppfördes var också startskottet för “The Troubles”, som konflikten i Nordirland ofta kallas. Konflikten utkämpades mellan lojalister understödda av brittiska armen, som kämpade för att Nordirland skulle förbli brittiskt, och republikaner som ville uppnå ett enat Irland. Muren var ett försök att förhindra grupperna från att attackera varandras områden, men fungerade som en strategisk barriär för den brittiska armén. Under de tre decennier konflikten pågick uppskattas över 3 500 liv ha spillts, och mer än hälften av dessa var civila.
Fredsavtalet skrevs på 1998, och förutom sporadiska våldsdåd har det i stort upprätthållits.
Fredsavtalet är ofta omtalat som ett avslut – ett sätt att stänga dörren om konflikten och tillsammans kunna gå vidare. För de av oss som inte behövt vara med om ett inbördeskrig kan 23 år lätt kännas som tillräckligt med tid för lägga våldsamheterna bakom sig och gå vidare. Men för många som bor i Nordirland är dock minnet av The Troubles fortfarande alldeles för färskt. Många här har förlorat sina föräldrar, barn, syskon eller vänner till våldet. Förluster som dessa gör att avsky, misstro och rädsla mot den motstående gruppen är svår att släppa taget om. Övergången mellan konflikt och fred är sällan enkel, få platser visar detta lika tydligt uppdelningen av Belfast och Nordirland.
De flesta vill ha muren kvar
Belfasts fredsmur skulle enligt tidigare planer rivas ner senast år 2023, men frågan är så känslig att få politiker är villiga att initiera någon förändring. Många menar att muren är bidragande till att hatet och misstänksamheten mot den andra gruppen kvarstår. Den är en ständig påminnelse om skiljelinjerna mellan grupperna, istället för vad man har gemensamt. När jag går längs med muren i västra Belfast är det lätt att förstå det perspektivet. Barn som föds i den här delen av staden har ständigt murar, taggtråd och vägspärrar inom synhåll, vilken innebär att ytterligare en generation riskerar att växa upp uppdelade.
Å andra sidan så är det också viktigt att förstå att minnet av The Troubles lever kvar på båda sidor om barriären. En majoritet av invånarna vill inte att murarna försvinner, utan menar att de är nödvändiga för inte konflikten ska blossa upp igen. För dem är muren inte någon symbolisk manifestation av uppdelning, utan ett skyddsnät mot attacker från den andra sidan. De våldsamma upplopp som ägde rum i april 2021 har förstärkt rädslan ytterligare. Under flera dagar blev både lojalistiska och republikanska områden utsatta för våldsdåd, sprängningar och vandalism. Oron över att våldet återigen ska blossa upp är ständigt närvarande, och få vill återgå till den mardröm konflikten innebar. Oavsett politiska ambitioner om en nedmontering står barriären genom västra Belfast stadig, och den verkar inte kunna rubbas inom någon snar framtid.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
